Imponerad av mig själv idag

Kan det vara ljuset jag ser långt där borta?

Jag vet inte vad som tagit åt mig, men jag har än en gång farit fram med macheten över mitt manus. Häromdagen var jag fullständigt övertygad om att jag tagit bort precis allt som var onödigt, men idag har jag plockat bort massor i alla fall och det känns jättebra.

Det är väldigt svår balansgång med textmängden, eftersom viss text behövs för att levandegöra karaktärerna. Samtidigt får det inte bli för tuggigt och babbligt. Jag som är en babblig typ använder nog ofta rätt så många ord för att berätta något.

Förra veckan skrev jag om att släppa taget och då slog jag fast att jag inte kunde ta bort ett endaste ord till och då bestod mitt manus av 773 722 tecken. Idag har jag slaktat och rensat ännu en gång och fascinerande nog fått ner antalet tecken under den magiska gränsen 750 000, som jag satt för mig själv

Nu är det bara 741 650 tecken! Wow! Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv, för redan på journalisthögskolan för femton år sedan fick vi lära oss att en text väldigt sällan blir sämre av att bli kortare. Lite skraj är jag faktiskt över att jag råkat trycka bort något av misstag, för jag tycker att det är lite oroväckande att jag lyckats fila bort 30 000 tecken, men jag intalar mig själv att det säkert är rätt. Tänk om jag gjort något galet?!


När det gäller sidantalet är jag under 400 och då är ändå de där nästan tomma sidorna i början, där endast titeln och så står, med i beräkningen. Allt som allt med 6-7 sidor av den där luftiga typen blev det 397. Men det är också lurigt, för jag vet inte om jag gjort något fel med formatet.

750 000 tecken borde nämligen ge en bok på 352 sidor, mejlade tryckeriet för länge sedan. Nu är det en bra bit under och ändå 397 sidor. Jag blir alldeles konfys och hoppas på svar kring detta från tryckeriet väldigt snart...

Det kan bero på att jag inte får till rak högermarginal och avstavningar, men jag vet inte... Känns konstigt att det skulle kunna göra hela 40 sidors skillnad, men vad vet jag om tryckandet ädla konst...? Not much.

Nu har bebisen manuset åkt iväg till tryckeriet på allvar, så får vi se vad de säger där.

I desperat behov av tumhållningar!