Åh, så fina presenter!

Detta underbara halsband fick jag av en av mina
fantastiska väninnor. Hon har gjort det själv i
silver och så står det Solstråle på, för att hon tycker
att det passar på mig! Jag blev så glad och rörd!

Vilken fantastiskt trevlig festkväll vi fick igår! Ibland kommer gäster sent, men mina härliga väninnor plingade på dörren så gott som på slaget klockan 18, allihop och det gillade jag, för då kunde vi genast korka upp bubblet.

Temat på förrätten var ost och jag hade dukat upp flera sorter. En hel brie hade jag täckt med hackade valnötter och hackade aprikoser och runt om lade jag physalis. Det såg väldigt vackert ut, men i min iver glömde jag att ta en bild.

Den här vackra buketten fick jag av
en väninna - jag älskar blommor!

En parmesanröra hade jag också gjort och det är världen enklaste röra, men alltid en favorit som alla älskar. Den smakar ljuvligt trots att den endast består endast av grovriven parmesan och creme fraiche.

En fin färskost med pepparrotssmak ställde jag också på bordet och jag hade klippt bitar av rökt lax som man kunde ha till. Så supergott!

Slutligen hade jag klickat ut skedar med Philadpehiaost och hällt sweet chilisås över. Det är förföriskt gott och man äter det med fördel till tortillaschips som jag också ställt fram.

En modern variant av änglaspel och dessutom
tyst fick jag av ytterligare en vännina. Så fint!

Till dess fyra ostvarianterna hade vi två sorters Finn crisp, crostini och tunnbrödschips från Mörsjödeli, som genast blev alla favorit.

Efter denna rejäla start på kvällen väntade vi en stund med huvudrätten och nöjde oss med att fylla på in vinglasen en stund istället.

Vanilj- och saffranspannacotta med färska hallon - mums!

Så småningom var det i alla fall dags för laxen och den var fantastiskt gott. Typiskt nog glömde jag att ta fram den vackra tomat- och mozzarellasalladen. Jag kom inte på det förrän två timmar senare och då var det ju så dags. Väldigt irriterande, men så är det när man har mycket omkring sig.

Mamma och pappa kommer hit med barnen i eftermiddag och då får de hjälpa mig att äta upp den.

Till efterrätt blev det pannacotta och då hade jag först gjort en med vaniljsmak och när den hade stått i kylen i några timmar hällde jag på ytterligare ett lager med saffranssmak. Vid serveringen garnerade jag med färska hallon och små chokladhjärtan som jag gjort tidigare under dagen. Det såg så fint ut och smakade himmelsk, om jag får säga det själv. Och det får jag ju - det är ju ändå min blogg.

De ser svarta ut, men de är vita och hänger så fint i
fönstret i vardagsrummet. Ett värmeljus brinner i botten
och sprider mysljus - fin present av min syster!

Jag använde mig av 81-procentig choklad och värmde som vanligt mer än det gick åt, så nu ska jag hitta ett sätt att förvara minst 30 chokladhjärtan utan att de går sönder. Perfekt att ha inför nästa fest.

Det är ingen nyhet att jag har världens bästa vänner, för det vet jag verkligen att jag har och det är jag otroligt tacksam över, men de är också helt fantastiska på presenter. Jag fick så mycket fint igår att jag höll på att svimma.

En hel bok om världens grymmaste band fick jag av två
av tjejerna och det ska bli spännande läsa den!

Ni ser på bilderna att jag har all anledning att bli både rörd och glad.

I like! Innerst inne är jag alltid just en hårdrocksbrud!

Dessutom pratade vi en del om min bok, förstås, och de peppade mig så grymt att jag plötsligt blev övertygad om att den nog inte är så dum i alla fall. Det behövde jag höra.

Klockan hade passerat tre på morgonkvisten när det började bli dags att avrunda kvällen och det var då som jag råkade komma för nära ljusstakarna vi har på väggen. Det är en förlovningspresent från mina föräldrar och vi tänder dem då och då när vi har gäster, för att sprida lite på ljusen.

Mitt i natten märkte plötsligt min syster hur det började ryka från mitt bakhuvud och då spred sig också en obehaglig doft av bränt hår. Jag flyttade mig genast och plattade till håret så att det inte skulle fortsätta att brinna. Min hand luktade pyton efter det.

Min syster plockar bort ett av mina stackars hårstrån som fastnat i ljuset.

I morse kände jag med handen om det fortfarande luktade illa i håret och det gjorde det, så nu har jag tvättat håret för andra dagen i rad. Det gör jag vanligtvis inte. Men å andra sidan brukar jag heller inte sätta eld på barret.

Om ett par timmar kommer mina älskade barn äntligen hem igen. Visserligen är det skönt att få en kväll med idel underbara tjejer, men nu längtar jag efter mina små hjärtegryn, som inte alls är så små längre. När jag vinkade av dem senast var det så tydligt att dottern med råge vuxit om sin mormor.

Och snart är det lunchdags för mig - perfekt med fina festrester!