Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

måndag 3 oktober 2011

Tyckandets ädla konst



De flesta av er har nog greppat att jag skriver en roman. Det är ett otroligt segt och mödosamt arbete samtidigt som det är både roligt och engagerande.

Mitt problem är att jag aldrig blir klar. Jag ska bara... Och sen ska jag bara... Och jag måste faktiskt bara...

Varje gång någon numera frågar hur det går med boken blir jag generad för jag vet inte vad jag ska svara. Jag har ansett mig klar så många gånger att jag helt tappat räkningen, för plötsligt kommer jag på något nytt som gör att jag måste läsa hela boken igen. Och fixa lite, förstås.

Se så fint den ljusgröna rankan letar sig in bland allt rött.
Jag förstod inte hur lång boken var från början, när jag för första gången tyckte att den var klar, men den var ju på fascinerande 860 sidor ungefär och jag höll på att svimma när jag förstod detta. Inte sjutton höll min romanidé för ett epos av denna storlek.

Arbetet med macheten tog tid och jag slaktade brutalt stora passager överallt i boken.

Nu är den typ klar igen och jag funderar på att skicka in den till en lektör. Tanken är att jag ska ge ut den själv under hösten, men kanske vore det en bra idé att låta ett tränat öga kika på den.

Jag har tidigare dragit mig för detta, eftersom jag vet hur olika alla tycker. När vi träffas i bokcirkeln undrar jag ibland om vi ens läst samma bok, så olika uppfattningar och åsikter har vi om böckerna ibland. Jag har känt att jag inte är hjälpt av personer som bara tycker i största allmänhet och därför har inte ens de i bokcirkeln fått läsa boken innan den är tryckt och klar.

Nu har jag dock fått ett tips om en lektör, som ska vara bra och jag funderar på att anlita honom. Ett litet krux är att min bok är rätt så tjejig, om man får använda ett sådant ord nu för tiden. Det handlar ju om en kvinna i trettioårsåldern och vi får följa hennes första år som mamma. Inte direkt en bok jag skulle köpa och ge bort till min käre make eller till min pappa, men däremot en bok jag själv absolut skulle ha köpt.

En proffsig lektör ser naturligtvis säkert igenom detta och lägger antagligen tyngdpunkten på hur den är uppbyggd, om man grips av den och sådana saker, och då blir det mer om hantverket som sådant och det gillar jag. Då handlar det inte bara om vad någon tycker, utan mer objektivt om boken funkar.

Men ändå. Tyckandets ädla konst är en komplicerad historia.




11 kommentarer:

Maria Engelwinge sa...

Han lektören du vet;) han gör precis det där: ser vad som fattas för att texten ska funka. Sedan kommer man aldrig ifrån att alla tycker mer eller mindre. det fanns saker som vi inte alls var överens om men då sa han till mig att han visst kunde ha fel och att jag skulle följa min magkänsla. Så ska en bra lektör vara tycker jag. Få ändan ur vagnen nu och se till att det blir en bok;).
Puss!

nillas liv på pinnen sa...

Jag ska också lämna mitt manus till lektör när jag är klar, tror att det kan ge mycket att få en utomståendes syn på texten. Tror dock att jag kommer lämna det till en kvinna som är fyrtio plus, eftersom jag tror att den kategorin skulle vara min främsta målgrupp om jag publicerade. Tänker att en ung man, t ex, inte uppfattar allt på och mellan raderna eftersom han inte fullt ut har samma erfarenheter som medelålders kvinnor har.
Men det bästa vore väl att kunna skicka till kanske tre lektörer av olika kön och ålder etc. Dyrt bara...

Joanna Björkqvist sa...

Maria: Det låter bra, för det är ju det jag vill. Jag tackar så mycket för tipset och har med spänning läst hans exempel på hur hans bedömning av en text kan se ut. Har du gjort det? Hoppas det! :)

Puss!

Nilla: Precis så känner jag med! Man vill ju ha en som på något sätt är på samma våglängd... Och du; detta var sista gången jag vill se dig skriva det där "OM jag blir publicerad". Klart du ska bli det! Om inte annat så ger du ut den själv! Jag köper den pronto! Och vi är ju många som följer ditt slit på bloggen, så det kommer att bli utmärkt! :)

Hanna Lans sa...

Jag anlitade en kommunikatör. Svindyr. Men jag tycker att det var värt det. Vi tyckte inte samma om historien, men det gör ju egentligen ingenting. Uppbyggnad och felaktig grammatik är ju sådant som är viktigt att de tar tag i. Logiska luckor etc. Men jag förstår vad du menar, jag hade nog inte lämnat mitt manus till en man. Tråkigt att erkänna men inte desto mindre sant.

Joanna Björkqvist sa...

Hanna : Intressant att du också tänker så. Det tackar jag för, för sånt får man ju knappt säga och ändå är vi flera här som tänker just så...

Det jag är lite rädd för i mitt manus (jag har säkert en miljard farhågot i och för sig, men speciellt en sak) tror jag att även en man kan tycka till om rätt bra och det ä'r om jag blir loopande. Om tankarna går för mycket i samma banor. Det är nämligen en svår balansgång i min roman, eftersom tanken är att vi ska följa en kvinna under ett år. Man tänker ju liksom lite hit och dit under den tiden...

Duktiga Tjejen sa...

Jag vet att jag har gjort helt fel genom att bara låta en enda person läsa den. Och min pappa vissa stycken och Monki inledningen. Min är så himla personlig att jag inte vill att fler petar i den. Nästa bok (har två nya på g) ska skrivas nu The book (haha, fyndigt...). Jag ändrar en massa efter att den är inskickad, tar mest bort. Och läser igen. Och igen. Och blir aldrig riktigt klar.

Duktiga Tjejen sa...

BY THE BOOK ska det stå :) Står på en fullproppad pendel och skriver från telen...

Joanna Björkqvist sa...

Duktiga Tjejen: Jag lät FEM stackars personer läsa min första variant, på nästan 900 sidor!!! Stackars dem!!!!

Den senaste har ingen läst. Men min mamma har läst den näst senaste och det är hon ensam om...

Lycka till med nästa storverk! :)

Anonym sa...

Jag säger som vanligt: HEJA JOANNA! //Anette PS När helst du behöver fler synpunkter...

Anneli sa...

Tyckandet ÄR en komplicerad historia. Lycka till med tyckandet :)

Joanna Björkqvist sa...

Anette: Jag tackar mjukast! Du är ju grym på att tycka! :)

Anneli: Tack så mycket - inga enkla saker det där! :)