Tyckandets ädla konst

De flesta av er har nog greppat att jag skriver en roman. Det är ett otroligt segt och mödosamt arbete samtidigt som det är både roligt och engagerande.

Mitt problem är att jag aldrig blir klar. Jag ska bara... Och sen ska jag bara... Och jag måste faktiskt bara...

Varje gång någon numera frågar hur det går med boken blir jag generad för jag vet inte vad jag ska svara. Jag har ansett mig klar så många gånger att jag helt tappat räkningen, för plötsligt kommer jag på något nytt som gör att jag måste läsa hela boken igen. Och fixa lite, förstås.

Se så fint den ljusgröna rankan letar sig in bland allt rött.

Jag förstod inte hur lång boken var från början, när jag för första gången tyckte att den var klar, men den var ju på fascinerande 860 sidor ungefär och jag höll på att svimma när jag förstod detta. Inte sjutton höll min romanidé för ett epos av denna storlek.

Arbetet med macheten tog tid och jag slaktade brutalt stora passager överallt i boken.

Nu är den typ klar igen och jag funderar på att skicka in den till en lektör. Tanken är att jag ska ge ut den själv under hösten, men kanske vore det en bra idé att låta ett tränat öga kika på den.

Jag har tidigare dragit mig för detta, eftersom jag vet hur olika alla tycker. När vi träffas i bokcirkeln undrar jag ibland om vi ens läst samma bok, så olika uppfattningar och åsikter har vi om böckerna ibland. Jag har känt att jag inte är hjälpt av personer som bara tycker i största allmänhet och därför har inte ens de i bokcirkeln fått läsa boken innan den är tryckt och klar.

Nu har jag dock fått ett tips om en lektör, som ska vara bra och jag funderar på att anlita honom. Ett litet krux är att min bok är rätt så tjejig, om man får använda ett sådant ord nu för tiden. Det handlar ju om en kvinna i trettioårsåldern och vi får följa hennes första år som mamma. Inte direkt en bok jag skulle köpa och ge bort till min käre make eller till min pappa, men däremot en bok jag själv absolut skulle ha köpt.

En proffsig lektör ser naturligtvis säkert igenom detta och lägger antagligen tyngdpunkten på hur den är uppbyggd, om man grips av den och sådana saker, och då blir det mer om hantverket som sådant och det gillar jag. Då handlar det inte bara om vad någon tycker, utan mer objektivt om boken funkar.

Men ändå. Tyckandets ädla konst är en komplicerad historia.