Tjatiga ord och uttryck

Jag retar mig ofta på ord och uttryck som förekommer för frekvent i böcker och mina bokcirkeltjejer frågar ibland om jag verkligen greppar själva storyn eller om jag bara retar mig på språket när jag läser.

Självklart är handlingen vanligtvis det allra viktigaste, för det är klart att den måste beröra och intressera, men språket kan lägga krokben för mig då och då. Ett klassiskt exempel är Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger, som blev en enorm försäljningssuccé och som de allra flesta jag känner älskar.

Själv var jag lite mindre entusiastisk och det berodde framför allt på två saker. Dels störde jag mig på att boken var så full av nationalromantisk porr och då menar jag inte sexporr, utan naturporr. Det var bruna sjöar, björkar som gick från skirt ljuslila via späd grönska till full sommarprakt på några dagar, spröda ängsklockor som tänkte ängarna med ett skälvande, ljuslila skimmer och hägg som först blommade och sedan tappade blombladen som snö sida upp och sida ner.

Den typen av beskrivningar är inte min grej. Jag är inte förtjust i det. Inte heller gillade jag att Olsson hade med ordet "matos" tre gånger. Det är naturligtvis inget emot Björn Ranelid som kan ha fem-sju otympliga "ty" på samma uppslag, men det stör ändå min läsning. Jag använder inte ordet matos i tal tre gånger på ett år ens och då vill jag inte se det så frekvent i en bok.

Som en hälsning till mina bokcirkeltjejer har jag faktiskt med ett "matoset" i min roman och jag hoppas att de upptäcker det. Jag har väldigt sublim humor.

Men jag då? Jag som är en så medveten författarwannabe? Jag gör väl inga som helst fel? Min bok kommer väl att vara ett fullständigt under av perfektion? Inte minst med tanke på all tid som jag lagt ner på den och alla gånger som jag läst igenom? Inget kan väl ha undgått min kritiska blick?

Jorå. Jag är bara människa. Tyvärr.

Idag har jag i hyfsat rapp takt läst igenom ett hundratal sidor igen och jag märker att jag använder uttryck som jag aldrig skulle erkänna att jag gör om någon frågar mig. Här kommer två som jag rensat bort i dag. Det första finns kvar vid ett par tillfällen, för jag tycker att det är okej att ha det någon gång då och då, men det andra gillar jag inte alls och har hittat på tre ställen idag. Jag kan i sanningens namn inte låta bli att undra hur det gick till (shit, vad snyggt formulerat det blev med tanke på nedan!).

• ... kunde inte låta bli att ... 
• i sanningens namn

Har ni några favorituttryck ni brukar strössla med i tal eller skrift?