Alltså, min man ba ...

Alltså, min man ba, han jobbar me reklam, va. Han tycker att det ska va snyggt, liksom. Utsidan är ju det man först ser ba.

Typ så. Fast han är förstås grym på det han gör och ingen fjortis som det låter som.

Jag som däremot är journalist och tycker att allt måste vara sant och riktigt in i minsta detalj ser lite annorlunda på saken. För mig är det sanna det viktigaste. Snyggt? Jorå, men bara om det går att kombinera med det sanna.

Därför har jag haft väldiga bryderier med bilden till mitt författarporträtt. Jag har velat stå lite så där som man tänker sig att en seriös författare ska stå. Titta in lite i kameran och ändå vara rätt cool. Saken är den att jag är extremt ocool. 

Dessutom är jag inte tjugo år rent fysiskt längre (annat är det såklart mentalt...) och då vill jag gärna ha ett litet fejslift på min bild. Dessvärre går det inte alls ihop med det sanna och det äkta och då måste jag hitta på något som får naturlagarna att upphävas en smula.

Jag har kommit på bästa knepet. Redan för ett par år sedan kom jag på det grymmaste knepet. Jag lägger mig helt enkelt ner. På golvet. Då slätas ju rynkor ut och då får man det där naturliga fejsliftet, tack vare Newtons lag.

Så efter mycket funderande blir det nog den här bilden som får bli mitt författarporträtt i alla fall. Samma som jag har på bloggen, btw. Den är tagen i september, så den är ny och inte heller har jag dragit i färgerna och gjort den antik eller så.

This is me. Så ser jag ut. Detta är originalet.

Man brukar fråga om du skulle köpa en begagnad bil av denne person, men jag undrar om du skulle köpa en bok som denna person har skrivit?