Jag har alltid tyckt att vardagsmatte är grymt bra att kunna. Därför kan jag gångertabellen som ett rinnande vatten och likaså kan jag procent, för hur skulle jag annars lyckas lista ut hur mycket rea det är på plaggen jag vill köpa...?
Idag fick jag dock veta att matte inte alltid är så spikrakt som man kan tro. Eller rättare sagt; det ÄR spikrakt, men alla har inte insett det. Stor skillnad.
Jag har just varit på en mycket intressant föreläsning med P-O Bentley och han arbetar med matematik på olika nivåer varje dag och huserar till vardags på Göteborgs Universitet. En vanlig dag på jobbet består av plus och minus och lite annat.
Det var just minuset som fångade mitt intresse. Han gav oss ett lysande exempel på hur svårt det kan vara när ny pedagogik dyker upp och knuffar bort den gamla. I de östasiatiska länderna har de stått emot trenderna och där når de också bättre resultat än i övriga världen.Hans tydliga exempel var att de frågat elever om vad 51 minus 49 var. När jag har räknat matte har jag alltid haft en stadig kompis med mig. Kompisen heter Rimligt. Om jag var det minsta osäker kunde jag alltid fråga min kompis om det var rimligt och då fick jag alltid en väldigt bra vink. Ibland kunde det fela på något så obetydligt som en nolla och den där nollan förändrade plötsligt hela bilden och gjorde svaret fullständigt orimligt. Det visste min kompis och det visste då jag.
Det eleverna fick svara på den här gången var den stora gåtan vad 51 - 49 blev. Jag ser med mina vuxna ögon genast svaret och satte fullständigt i halsen när föreläsaren avslöjade att hela 60 % svarat 18!
Alltså 18!!!! Skulle 51 - 49 kunna bli 18??????? Ens om man anstränger sig? Ens om man typ vill och hoppas? Om man så bönar och ber?Nope! I min mattevärld är det omöjligt! Det går inte att få 51- 49 till 18 hur man än gör!
Men jorå! Nu har jag fått lära mig hur man gör! Minsann! Man har nämligen fått lära sig andra saker än rimlighetens matematik och då börjar man lite lätt med tiotalen.
50 - 40 blir ju 10. Lätt som en plätt. Självklart. Jag är med.
Sen har vi ju 1 - 9. Hmmmm... Eftersom barnen har lärt sig att fundera i dessa banor: 9 - __ = 8 så väcktes ju tanken på en liten söt 8 ganska direkt.
Så... Nu ska vi se... Vi har ju 10 från början, för 50 - 40 var ju enkelt och 10.
Sen har vi den där åttan; alltså 8. Och det där ska ju läggas ihop, så det måste bli 10 +8. Men tjohoo, så lätt!
Svaret är givetvis 18!
51 - 49 = 18!!!
Det är ju helt givet! Men sååååå galet fel!Rimlighet fanns inte på kartan och allt blev trots all logik helt galet fel!
Det allra roligaste är förstås att när forskaren suttit gång på gång och intervjuat elever och frågar om svaret på den stora gåtan 51 - 49, så bestämmer hon sig plötsligt för en extremt spännande följdfråga. Hon frågar oväntat:
-Kan det bli något annat?
Och den, trots allt extremt begåvade eleven, svarar uppriktigt:
- Det kan bli 2 också! Det beror på hur man räknar!
13 kommentarer:
Hallå där!
Kom förbi för att läsa din måndagslista och fick syn på detta inlägg.
Det lät RIKTIGT intressant det där. Jag har aldrig tänkt på det, men räknar OFTA fel.
Tänk så det kan bli.
Tat lugnt!
Hälsningar
Yohanna
Hehe, mycket beror på hur man räknar. Man kan t ex dela en godispåse på hälften på hur många sätt som helst.
Yohanna: Inte räknar du väl SÅ HÄR fel i alla fall? Det är ju så otroligt mycket fel och jättekul! ;)
Trevligt att du hittade hit, så jag fick titta in till dig! :)
Ketchupmamman: Räkning kan vara både kul och spännande och godispåsen är ett lysande exempel!
Jag förstår precis hur de tänker, men jag har lärt mig i skolan att det är FEL!
Jag lärde mig att väldigt mycket i skolan var FEL. Undrar om jag lärde mig några rätt också?
Jag brukar hävda att jag är estet och inte behöver kunna räkna. Dock är jag väldigt duktig på harmonilära och att läsa och tolka tabeller :)
Becca: Jag tror absolut att du lärde dig en hel del rätt med!
När jag först läste din kommentar läste jag att du var ESSET och inte behövde kunna räkna! :)
Jag har blivit så pedagogiskt hjärntvättad så jag tror aldrig att det finns något som är fel. Allt är rätt. Det blir lite förvirrat för min son när han frågar om hjälp. "Javisst, så kan man tänka" är mitt standardsvar ..
Jomen visst finns det en logik i att räkna på det sättet - det man missar är att 1 minus 9 blir MINUS 8.
10 minus 8 blir 2.
Hanna: Jag förstår dig! Ofta finns ju en viss flexibilitet i svaren, men det mattekillen igår påpekade var just att i matte kan det enbart vara rätt eller fel och det är dessutom samma svar varenda gång! Känns så tryggt och bra! ;)
Titania: Javisst, det är ju det som är så kul! Det ÄR logisk och ändå så galet fel, eftersom barnen var för små för att ha kommit till att räkna med negativa tal. Då utgår de istället från det de känner till och möblerar om lite i ordningen och kommer fram till att det måste bli en åtta. Så klokt och ändå så fel.
Fråga inte mig - jag är uppväxt med "Hej matematik"!!
Marina: Då har du ringat in många bollar, katter och äpplen i mängdläran! Och det tog dig ända till Singapore - bra jobbat! ;)
Hej,
Jag undrar bara, hur gamla var de här barnen som svarade 18? Skulle vara intressant att veta :)
Såg direkt hur de måste ha tänkt, men så är jag van vid att se saker ur olika perspektiv också. Och det underlättar nog i sådana här fall då det gäller att sätta sig in i någon annans tankegångar. Gillar sådana här spännande exempel och skulle vilja få reda på mer!
Nat: Han hade flera exempel, men de här barnen var i första hand fjärdeklassare. Jag vet att han berättade att även äldre barn svarat lite tokigt, men åk 4 är jag säker på att det var här. Det finns en bok om detta som Bentley skrivit:
http://www.liber.se/Hogskola/Lararutbildning-och-pedagogik/Pedagogik/Matematik/Det-beror-pa-hur-man-raknar/
Sandra: Ja, nog är det jätteintressant och spännande och jag blev också nyfiken på att få veta mer! Och framför allt om det går att göra något åt det hela.
Bentley berättade att om man börjar i tid så går det att fixa, men det går inte på ett läsår, så man bör inte upptäcka bristerna i nian...
Skicka en kommentar