Jag med dotterns krans på midsommar förra året... |
Jag tänkte att jag skulle bjuda på ytterligare en mening ur boken. Så här känner sig Saga Allerlöv inför midsommarafton som är i uppseglande.
Det är fem månader sedan hon födde sin dotter, men ett antal graviditetskilon hänger sig envist kvar och hon känner sig sliten och inte alls snygg.
Idag matas vi med kändisar som är trådsmala veckan efter de fött barn barn och riktigt så är det inte för Saga.
Nakenbad i skydd av midsommarnattens omslutande mörker var inte heller att tänka på för inte ens en midvinternatt var tillräckligt mörk för att dölja hennes småmulliga kropp på det sätt hon önskade nu för tiden.
Saga ska vara en tjej som många kan identifiera sig med och så här var det för mig som lyckades med bedriften att gå upp över 30 kg med mitt första barn. När jag blev gravid med mitt andra hade jag fortfarande ungefär 15 kg kvar sedan senast, så då gick jag inte alls upp lika mycket, men totalt vägde jag ändå nästan lika mycket på slutet av graviditeten.
Hur var det för er?
Gillar ni meningen? Förstår ni Saga?
13 kommentarer:
Jag förstår precis!
Och jag kan se hennes tankebild framför mig, hur hullet lyser vitt i midsommarnatten när hon klär av sig nere vid sjön i skydd av någon gran.
Nilla: Precis! Hemskt att det är så vi ser på oss själva egentligen, men jag tror inte att jag är ensam om att tänka så... Skönt att du förstår!
Hua, visst förstår jag! Jag förlikar mig inte med tanken, men jag har vänner som tänker så.
Få meningar som sa så mycket. Bra jobbat!
Kramen
Stoffe: Tack! Det är inte lätt för någon att leva upp till alla högt ställda ideal...
Kram tebax!
Jag tycker om meningen även om jag tillhör de få som inte tänker så själv. Eller, tänkte. Hur det är nu vet jag inte riktigt, jag badar så sällan ...
Hanna: Tack! Så skönt att du inte tänker så och det finns ju heller ingen anledning... :)
Jag har också gått upp mellan 25-30 kg alla tre graviditeter.. :-( Förlåt mig Joanna, jag menade verkligen inte att armbandet var dålig kvalit´e!!! Det var lilla Bubban som tuggade sönder det i ett obevakat ögonblick!
Efter mer än 20 år och med en nervärderande man så börjar jag äntligen acceptera mig själv. Fast bikini eller baddräkt på stranden blev det inte i år utan Kallis (nakenbadet i Malmö) med bara kvinnor. Ljuvligt befriande!!! Sen en vän som älskar min kropp vilket hjälper självförtroendets tillväxt!
Kram
Vad vacker du är! Varm och naturlig och vacker :)
Kram
Mallan: PUH!!! Jag som blev så orolig! TUR att det inte berodde på mig och mitt knåpande! Lite synd att du inte skrev det direkt, för då hade jag sluppit magknip... ;)
Jag har i alla fall i desperation begett mig till Posten idag igen...
Tankar vid midnatt: Så skönt att du har hittat en mer generös och klokare man!
Jag har en väninna som brukar besöka Kallbadhuset så ni kanske har setts där! :) Kram!
Åsa: Åh, vad snäll du är! Tack för dina underbara ord, som jag gömmer långt in i mitt hjärta! Kram!
Jag kan förstå känslan, även om jag kanske inte har lidit så mycket av den själv, och ja, jag tycker jättemycket om meningen!
Marina: Tack så mycket! Vad glad jag blir!!!! :)
Skicka en kommentar