Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 6 september 2011

En kraschad älskad make...

Skadad käre make...

Jag säger jämt, antagligen alldeles för ofta, "Var rädd om dig!" och "Var försiktig!" till både min käre make och till mina fina barn.

Ibland pratar jag med mina kloka väninnor om det egentligen är bra att säga så eller om man bara ska se vad som händer. Saken är den att jag gärna vill säga så, för även om jag innerst inne vet att de knappast är dumdristiga bara för att retas eller är allmänt oförsiktiga av naturen, så känns det alltid lite bättre att ha sagt det.

Det ser farligare ut än det är - detta är en
kontrollerad inbromsning efter en bra tur.
Bara för att, liksom.

Jag säger samma sak när mina föräldrar åker ifrån oss efter ett trevligt besök; "Kör försiktigt!" Det ingår i den allmänna omsorgen på något sätt.

Idag ringde käre maken för att gratulera på vår fjortonåriga bröllopsdag, för om man befinner sig i olika länder får man vara tacksam över att det finns telefoner att tillgå.

När jag kortfattat redogjort för dotterns föräldramöte i nya klassen, som var det som mestadels upptog min afton, kom beskedet. Han var skadad.

Min första tanke var "NÄÄÄÄÄÄÄ! Jag har ju sagt åt honom att vara försiktig!", men sedan fick jag ju lyssna på vad som hänt och det var inte heller speciellt kul.

Han hade kraschat så illa att hela han, och då snackar vi hundra kilo kraftkarl, gått rakt igenom seglet och gjort ett hål som i storlek var förvillande likt hans egen kroppshydda. Efteråt kändes ett finger inte bra. Inte bra alls, rent av.

Inbromsning efter en repa på Karpathos - oskadd...
Han blev körd till sjukhuset och där konstaterade läkaren att en sena gått av och att fingret måste hållas fullständigt stilla under nio veckor, så det kan få chansen att läka i fred. Arme krake. Så var det inte tänkt att vindsurfingresan till Tyskland skulle bli.

I hans värld kvittar det nog vilket finger det var som blev skadat, för det sätter helt klart käppar i hjulet när det gäller hans framfart på vindsurfinstrippen vilket finger det än är som måste hållas i fullständig stillhet.

Men jag tänker annorlunda. Jag ser symboliken.

Det var vänster ringfinger som fick en sena avsliten idag - på vår fjortonde bröllopsdag av alla dagar.

Det kan inte vara en slump. Det måste vara ett tecken på att han borde varit hemma och pussat sin förtjusande fru istället en dag som denna.

Då hade han inte skadat sig alls.

Tillägg dagen efter bloggpubliceringen: Tävlingsinriktade maken har läst bloggen och påpekar glatt att han i alla fall vann första heatet denna olycksaliga dag och vill gärna ha det till protokollet!

Säga vad man vill om den där stollen till karl, men han har i alla fall fokus på det positiva i livet!

4 kommentarer:

Hanna Lans sa...

You can't reason with logic. ;)

Joanna Björkqvist sa...

Typ så, Hanna... ;)

miesliv sa...

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än du själv redan gjort! ;)

Joanna Björkqvist sa...

Mie: Härligt att du förstår mig - tack! ;)