fredag 16 september 2011
På studiebesök i verkligheten
Söte sonen har aldrig påstått att de nya klasskompisarna på den nya skolan slukar honom som om de vore stora och glupska lejon, men idag ska jag ändå följa med honom till skolan en stund för att se hur de har det.
Han trivs väldigt bra i klassen, så de andra eleverna tycks inte vara rovdjur alls, men det ska ändå bli intressant att se hur det går till på dagarna.
På föräldramötet förra veckan, där vi fick uppleva tidernas mest intressanta matteföreläsning, diskuterades att det var lite pratigt i klassen och att det kunde vara en god idé för föräldrar som hade möjlighet att vara med en stund.
För min del tycker jag inte alls att det är konstigt att det blir lite pratigt och smått oroligt i klassen, för dels har det dykt upp tre nya elever i en redan befintlig grupp och dels visste vi vid terminsstarten att det skulle komma att bli tre olika klasslärare som ett pärlband på rad enbart under denna första termin.
Den första läraren kunde bara vara där i tio dagar och den andre får vikariera i sju veckor innan den tredje, som fått tjänsten efter den förra terminens lärare som hastigt flyttade till Thailand under sommarlovet, kan tillträda. Rörigt?
Jo, lite, så därför kan det vara bra med lite extra stöttning från en och annan förälder. Hur länge jag stannar beror på hur det känns, men till första rasten lär det i alla fall bli, så under 90 minuter kommer jag att vara i en skolsal för första gången på länge.
Spännande äventyr en fredag...
PS! Glöm inte att vara med i min tävling, där du kan vinna ett armband som jag gjort! Tävlingen pågår fram till söndag och hur du ska göra hittar du här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Min son vill ständigt att jag ska vara med i klassen. Det vill nog hans lärare också. Min son är nämligen en av de babbligaste små snart-åttaåringarna man kan hitta och när jag är där är han tyst. :)
Guuud så gulligt me de små, sitter å tjattrar :)
Snacka om flashback från sin egen tid :)
Kraaam! Å tack för du håller tummar och tår :)
Hanna: Passa på medan han är liten! Jag FÅR inte längre följa med mid tolvåriga dotter , för då är jag sjukt pinsam! ;)
Åsa: De var faktiskt riktigt roliga och söta och visst minns man själv hur det var i skolan. Allra mest knäpptyst var det när jag skulle presentera mig, för vem var jag egentligen? Klar de undrade! ;) Kram!
Ja man får verkligen flash backs till sin egen skoltid. Jag minns min egen, jag vär närvarande i lågstadiet och mellanstadiet, men gymnasiet, ja då var jag på flykt hela tiden. *S*
Ha en strålande dag.
Stoffe
Stoffe: Det är en väldigt speciell tid i livet, så visst sätter den sina spår... Hoppas du inte gjorde alltför tokiga saker när du var på flykt undan gymnasiet! ;)
Skicka en kommentar