Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

söndag 25 september 2011

Dolph Lundgren och Maria Montazami på mässan!


Redan på fredagen slog jag fast att detta var den bästa Bokmässan någonsin och det kom att hålla i sig för lördagen gick i samma stil och Bokmässan blev bara bättre och bättre.

Min snälle make körde oss till Göteborg, för att vi skulle slippa strula med pendeln och det var fantastiskt skönt att slippa det krånglet, för vi är inga vana kollektivresenärer utan varje gång det händer blir det ett äventyr.

Väl på mässan sammanstrålade barnen och jag med min fina väninna Millan som jag känt sedan tioårsåldern och vi brukar alltid gå på mässan ihop. Vi började dagens äventyr med att slå oss ner vid P3:s direktsändning. Gäst i studion var Dolph Lundgren och det var så kul att se honom IRL.

När han slog igenom i Rocky IV tyckte jag att han var det snyggaste som fanns. Det vågade jag dock inte berätta för honom när vi sedan fick en liten pratstund. Egentligen ska man alltid passa på att säga sånt, för även om han säkert hört det tusen gånger så måste det vara roligt att höra. Det hade jag gärna velat höra.

Medan de spelade en låt på radion passade han på att skriva autografer och posera med mina lyckliga och glada barn. Först tyckte jag att såg rätt liten ut, när han satt på stolen och blev intervjuad på podiet, men när vi sedan stod på samma nivå var han både lång och biffig trots allt och det kändes ju faktiskt lite skönt.

Man vill ju gärna att en biffig actionhjälte ska vara just biffig och det var han. Han var väldigt trevlig och avslappnad och sa en massa bra grejer om vikten av att vara rädd om sig genom att träna och även resa mycket med barnen så de får upptäcka nya kulturer och bli toleranta människor. Jag gillade honom redan innan, men ännu mer nu.

En grym kille. Det väl det jag misstänkte redan när jag som tonåring föll för honom...

Vi gick upp på andra våningen på mässan och där hittade vi vinprovning och bestämde oss för att slå till, trots att klockan bara var 11. Millan skulle köra bil vid 16-tiden, så vi kunde inte vänta tills efter lunch, men innan tänkte vi att vi kunde passa på att lyxa till det för oss lite extra i år.

Tre goda vita viner fick vi prova, två Pinot griser och en riesling, och alla tre var jättegoda även om de säkert vunnit på att vara kallare.

Vi ställde oss vid ett ståbord intill kockscenen och fick lite underhållning därifrån. Charmige Tareq Taylor lagade spännande mat medan han pratade med Tomas Tengby. Jättegod fisk bjöds vi på!

Efter att ha spatserat runt lite var det snart dags för lunch och jag hade bokat in en lunchdate med otroligt spännande och inspirerande människor. Temat för lunchen var Egenutgivning och nu ska vi hålla kontakten i detta superintressanta ämne. Det blev en fantastisk lunch även om maten var ovanligt trist.

Min snälla väninna smet iväg med mina barn lite före mig, för söta dottern ville väldigt gärna få Hemma hos Maria Montazami signerad av henne själv och jag ville gärna prata lite mer med mina lunchvänner.

När jag kom ner ringlade kön lång vid Marias signeringsbord och min dotter hade redan då stått i kö i minst en halvtimme och ändå var det minst femtio personer före henne i kön. Jag trängde mig fram för att knäppa några bilder och fick många fina. Efter några minuter bestämde de sig för att Maria inte hann signera fler böcker.

Jag blev såklart förtvivlad för dottern hade ju inte hunnit fram ännu. Det märktes på Maria att hon tyckte att det var jobbigt att göra sina fans besvikna, men hon fick lydigt följa med sitt team och vips så var hon borta. Jag gick för att berätta de tråkiga nyheterna för stackars dottern och hon började gråta av frustration och besvikelse.

Dessutom hade hon lovat att försöka få en autograf till sin närmaste väninna och det gjorde henne så ont att hon inte lyckats med uppdraget. Väninnan är den snälla och härliga tjej som gav Vendela den fina födelsedagspresenten där Jaden Smith var i naturlig storlek, så de är så snälla mot varandra.

Nästan en timme hade hon tålmodigt väntat och så fick hon ingen bok. Det var hemskt för en mamma att se den tappra dottern så ledsen. Efter en stunds funderade bestämde vi oss för att köpa boken i alla fall, för det var ju ändå något. När jag skulle betala den beklagade jag mig för mannen i kassan och han såg uppriktigt ledsen ut han med.

Maria skulle komma tillbaka efter några timmar, sa han, men då skulle vi vara borta, eftersom vi var tvungna att åka senast klockan 16 för att hinna till festen i Trollhättan, så det var ingen tröst. Men då berättade han att hon även skulle vara i Amelias monter vid 14.30 eller 15!

Vi rusade dit, så mycket man nu kan rusa i den ofattbara trängsel som är på mässan, och där var hon minsann! Nu jäklar, tänkte jag! Min dotter SKA få en hälsning oavsett vad jag ska göra, tänkte jag! Tigermamman i mig vaknade.

Vi ställde oss lite på kanten bland alla åhörare och efter några minuters prat var det dags för signering igen. Plötsligt förstod vi varför hon var tvungen att gå ifrån den förra signering, hon hade ju en annan tid att passa.

Efter en liten stund var det äntligen dotterns tur och jag var mer än beredd med kameran kan jag säga. När Maria började skriva (hon är vänsterhänt precis som dottern!) kunde jag inte låta bli att berätta om dramatiken vid den förra montern, så jag berättade att hon varit så ledsen.

-Vem har varit ledsen? frågade Maria förtvivlad och jag förklarade att det var dottern som gråtit. 

-Men lilla gumman inte ska du vara ledsen! sa hon då så hjärtligt och fint att dottern, och jag med, blev alldeles tårögd igen.

Dottern hade förberett med ett papper som Maria skulle kunna skriva en hälsning på till kompisen också och hon var så snäll och sa att hon självklart gärna gjorde det. Vilken pärla! Vi var hängivna fans redan innan, men nu älskar vi henne! Hon förstod hur mycket det betydde för dottern och det blev jag så glad över.

Sedan poserade de så flott bredvid varandra och fick två superfina bilder på två vackra, empatiska och vänsterhänta blondiner! Lyckan var fullständig!

Vilken underbar bokmässehelg det blev i år!




13 kommentarer:

Duktiga Tjejen sa...

Åh! Fast jag hoppas såklart att 2012 blir ännu bättre eftersom jag så gärna ville vara där i år. Maria Montazami är riktigt rolig och dessutom verkar hon ödmjuk och ärlig. Hon är den enda av hemmafruarna som jag gillar.

Hanna Lans sa...

Åh, vad härligt att dottern fick både bild, dedikation och en autograf till kompisen tillslut!

Joanna Björkqvist sa...

Duktiga tjejen: Hon är absolut min favorit också! De andra är jag inte alls lika intressrad av tyvärr, även om jag tycker att Agnes-Nicole är rolig med sin lilla hund...

Jag ser fram emot att få träffa dig nästa år!

Hanna: Ja, äntligen kan jag pusta ut! Jag led så förfärligt med lilla dottern...

miesliv sa...

Men åååå, jag blir alldeles tårögd av lycka å dotterns vägnar... underbart!!

♥ Carina ♥ sa...

Vad härligt att dottern fick gå nöjd och glad därifrån :)

Jag gillar verkligen Maria Montazami. Hon verkar ha ett gott hjärta, hon skulle jag gärna ha som vän :)

Kram och ha en skön söndagkväll!

Joanna Björkqvist sa...

Mie: Tack för att du förstår! Precis så kände jag med - alldeles tårögd av lycka! :)

Carina: Det var så härligt att hon kändes precis så hjärtlig som man trott att hon är!

Kram och hoppas du också får en fin söndagskväll!

ansepanse sa...

mitt hjärta smälter av den vänliga Maria Montazami, hon har hjärtat på rätta stället och jag förstår att dottern blev supernöjd
Sv: skrattade gott åt sonen som trodde att det skulle växa hamburgare ur ett sesamfrö
kramar

oumberligating sa...

Vilket härligt och maffigt inlägg, fina bilder och trevligt skrivet! Fast det var ju synd att vi missade varandra! Fast det får vi ta igen nästa år!
Fast Maria tycker jag lite synd om, hon får aldrig en lugn stund! Var på förlagsfest med henne på kvällen och hon fick knappt äta ifred!
Men hon klarar allt galant!
Är just hemkommen ifrån mässan, helt slut, fest i dagarna 4 kanske man skulle kunna säga!
Har faktiskt tagit 2 dagars semester nu för att "vila" upp mig lite!
Kram ifrån Oumberlige Peter!

Mallan sa...

Hon verkar verkligen vara ljuvlig :-) Såg programmet! Håkan Nesser var ju också med! Kul :-)

Joanna Björkqvist sa...

ansepanse: Visst är det underbart med snälla människor! Man blir verkligen glad ända in i hjärteroten!

Barn är så finurliga! ;) Kramar!

Peter: Så synd att vi missade varann i år, men snart har ett helt år till gått och då kan vi ses! :)

Kul att ni var nöjda med mässan och smart att ta lite ledigt efteråt! Bra idé!

Tack också för snälla ord om mitt inlägg! Kram!

Joanna Björkqvist sa...

Mallan: Hon är verkligen ljuvlig! Kul att du såg programmet! Det är ju lite skoj med sånt! :)

Jojjo sa...

Alltså det är nåt med Maria Montazami, man kan liksom inte låta bli att gilla henne bara för att hon är som hon är. Och det känns så geniunt på nåt vis.

Joanna Björkqvist sa...

Jojjo: Precis så är det! Det går inte att låta bli att bli charmad! :)