Dolph Lundgren och Maria Montazami på mässan!

Redan på fredagen slog jag fast att detta var den bästa Bokmässan någonsin och det kom att hålla i sig för lördagen gick i samma stil och Bokmässan blev bara bättre och bättre.

Min snälle make körde oss till Göteborg, för att vi skulle slippa strula med pendeln och det var fantastiskt skönt att slippa det krånglet, för vi är inga vana kollektivresenärer utan varje gång det händer blir det ett äventyr.

Väl på mässan sammanstrålade barnen och jag med min fina väninna Millan som jag känt sedan tioårsåldern och vi brukar alltid gå på mässan ihop. Vi började dagens äventyr med att slå oss ner vid P3:s direktsändning. Gäst i studion var Dolph Lundgren och det var så kul att se honom IRL.

När han slog igenom i Rocky IV tyckte jag att han var det snyggaste som fanns. Det vågade jag dock inte berätta för honom när vi sedan fick en liten pratstund. Egentligen ska man alltid passa på att säga sånt, för även om han säkert hört det tusen gånger så måste det vara roligt att höra. Det hade jag gärna velat höra.

Medan de spelade en låt på radion passade han på att skriva autografer och posera med mina lyckliga och glada barn. Först tyckte jag att såg rätt liten ut, när han satt på stolen och blev intervjuad på podiet, men när vi sedan stod på samma nivå var han både lång och biffig trots allt och det kändes ju faktiskt lite skönt.

Man vill ju gärna att en biffig actionhjälte ska vara just biffig och det var han. Han var väldigt trevlig och avslappnad och sa en massa bra grejer om vikten av att vara rädd om sig genom att träna och även resa mycket med barnen så de får upptäcka nya kulturer och bli toleranta människor. Jag gillade honom redan innan, men ännu mer nu.

En grym kille. Det väl det jag misstänkte redan när jag som tonåring föll för honom...

Vi gick upp på andra våningen på mässan och där hittade vi vinprovning och bestämde oss för att slå till, trots att klockan bara var 11. Millan skulle köra bil vid 16-tiden, så vi kunde inte vänta tills efter lunch, men innan tänkte vi att vi kunde passa på att lyxa till det för oss lite extra i år.

Tre goda vita viner fick vi prova, två Pinot griser och en riesling, och alla tre var jättegoda även om de säkert vunnit på att vara kallare.

Vi ställde oss vid ett ståbord intill kockscenen och fick lite underhållning därifrån. Charmige Tareq Taylor lagade spännande mat medan han pratade med Tomas Tengby. Jättegod fisk bjöds vi på!

Efter att ha spatserat runt lite var det snart dags för lunch och jag hade bokat in en lunchdate med otroligt spännande och inspirerande människor. Temat för lunchen var Egenutgivning och nu ska vi hålla kontakten i detta superintressanta ämne. Det blev en fantastisk lunch även om maten var ovanligt trist.

Min snälla väninna smet iväg med mina barn lite före mig, för söta dottern ville väldigt gärna få Hemma hos Maria Montazami signerad av henne själv och jag ville gärna prata lite mer med mina lunchvänner.

När jag kom ner ringlade kön lång vid Marias signeringsbord och min dotter hade redan då stått i kö i minst en halvtimme och ändå var det minst femtio personer före henne i kön. Jag trängde mig fram för att knäppa några bilder och fick många fina. Efter några minuter bestämde de sig för att Maria inte hann signera fler böcker.

Jag blev såklart förtvivlad för dottern hade ju inte hunnit fram ännu. Det märktes på Maria att hon tyckte att det var jobbigt att göra sina fans besvikna, men hon fick lydigt följa med sitt team och vips så var hon borta. Jag gick för att berätta de tråkiga nyheterna för stackars dottern och hon började gråta av frustration och besvikelse.

Dessutom hade hon lovat att försöka få en autograf till sin närmaste väninna och det gjorde henne så ont att hon inte lyckats med uppdraget. Väninnan är den snälla och härliga tjej som gav Vendela den fina födelsedagspresenten där Jaden Smith var i naturlig storlek, så de är så snälla mot varandra.

Nästan en timme hade hon tålmodigt väntat och så fick hon ingen bok. Det var hemskt för en mamma att se den tappra dottern så ledsen. Efter en stunds funderade bestämde vi oss för att köpa boken i alla fall, för det var ju ändå något. När jag skulle betala den beklagade jag mig för mannen i kassan och han såg uppriktigt ledsen ut han med.

Maria skulle komma tillbaka efter några timmar, sa han, men då skulle vi vara borta, eftersom vi var tvungna att åka senast klockan 16 för att hinna till festen i Trollhättan, så det var ingen tröst. Men då berättade han att hon även skulle vara i Amelias monter vid 14.30 eller 15!

Vi rusade dit, så mycket man nu kan rusa i den ofattbara trängsel som är på mässan, och där var hon minsann! Nu jäklar, tänkte jag! Min dotter SKA få en hälsning oavsett vad jag ska göra, tänkte jag! Tigermamman i mig vaknade.

Vi ställde oss lite på kanten bland alla åhörare och efter några minuters prat var det dags för signering igen. Plötsligt förstod vi varför hon var tvungen att gå ifrån den förra signering, hon hade ju en annan tid att passa.

Efter en liten stund var det äntligen dotterns tur och jag var mer än beredd med kameran kan jag säga. När Maria började skriva (hon är vänsterhänt precis som dottern!) kunde jag inte låta bli att berätta om dramatiken vid den förra montern, så jag berättade att hon varit så ledsen.

-Vem har varit ledsen? frågade Maria förtvivlad och jag förklarade att det var dottern som gråtit. 

-Men lilla gumman inte ska du vara ledsen! sa hon då så hjärtligt och fint att dottern, och jag med, blev alldeles tårögd igen.

Dottern hade förberett med ett papper som Maria skulle kunna skriva en hälsning på till kompisen också och hon var så snäll och sa att hon självklart gärna gjorde det. Vilken pärla! Vi var hängivna fans redan innan, men nu älskar vi henne! Hon förstod hur mycket det betydde för dottern och det blev jag så glad över.

Sedan poserade de så flott bredvid varandra och fick två superfina bilder på två vackra, empatiska och vänsterhänta blondiner! Lyckan var fullständig!

Vilken underbar bokmässehelg det blev i år!