Det som får man att filosofera lite kring skoköpet var storleken på dem. Han fyllde tio år för två månader sedan och han har redan samma storlek som jag. Det känns märkligt. Han är ju mitt minsta barn.
Och då ska man notera att jag inte tassar omkring på några trettiofemmor själv, utan jag står stadigt på jorden med hjälp av rejäla trettionior.
När barnen var mindre tyckte jag att småbarnstiden var evig. Jag tänkte att så som vi har det nu kommer vi alltid att ha det. På ett ungefär i alla fall.
Men så är det inte alls. Varje år är helt annorlunda mot det förra och ju äldre barnen blir desto större blir skillnaden. Det var visserligen stor skillnad på att vara ett år och vara två, det tyckte jag redan då. En ettåring vinglade fram på ostadiga ben och pratade knapphändigt, medan en tvååring rusade fram och babblade konstant. Men på att vara sju eller åtta? Njae, det var ungefär samma sak.
Eftersom det skiljer mindre än två år på våra barn har de alltid varit ungefär jämngamla och några månader varje år skiljer det bara ett år på dem. När hon var åtta var han sju och det var ungefär samma sak.
Nu är ingenting ungefär samma sak längre. Dottern har fyllt tolv, blivit 166 centimeter lång och lagar mat till familjen minst två dagar i veckan. Hon är inget litet barn alls längre och har storlek 40 i skor. Redan i våras växte sig hennes fötter större än mina och nu är sonen ikapp mig.
Jag knatar efter dem med famlande armar, stapplande på mina trettionior, i ett desperat försök att fånga mina små, fina, älskade barn...
7 kommentarer:
Din dotter är längre än jag (161 cm), men det är ju de flesta;). När mina elever gick i sexan hade de flesta växte om mig, trots att jag hade klackar på inneskorna.
Puss!
Kan ju bara säga att du ligger i lä med dina trettionior utan att fördenskull utveckla min egen skostorlek närmare... Till mitt försvar bör nämnas att jag är ganska lång :-)
Maria: Visst är det med blandade känslor man ser de små liven växa ikapp en ändå?! Tur att jag är 173 cm, så hon har lite att jobba mot! ;) Puss!
Helena: Det måste ju passa ihop hela vägen, så det ska bli spännande att se hur lång dottern blir till slut! Du är säkert alldeles lagom lång med precis lagom stora fötter! :)
Haha, mina armar räcker inte heller till, och min son är bara 122 cm med 33 i skor. :)
Hanna: Njut av den sizen så mycket du kan! :)
Var och köpte ett par höstkänger åt yngsta dottern. Det blev ett par Dr Martens - lila, bara så fräcka!!! Budgeten denna månad räcker inte till ett par åt mig men vill ha...
Tankar vid midnatt: Ååååh, Dr Martens är mina absoluta favoritskor genom tiderna!!! Det finns inga coolare! Dock har jag bara haft svarte, men varit lite sugen på blommiga... Lila låter hur snyggt som helst! :)
Skicka en kommentar