Jag har ju lite bråttom när jag nu läser bokcirkelboken Niceville av Kathryn Stockett, för jag beställde den snabbt på Bokus, men den kom först två veckor senare ungefär av någon märklig anledning.
På onsdag måste den vara utläst, så jag har 500 sidor att beta mig igenom och fundera över.
En sak som jag reagerat på under de första 100 sidorna är det flitiga användandet av han istället för honom. Ett exempel:
"Vi är alla på samma telefonlinje till Gud, men du når rakt i örat på han."
Honom ska det naturligtvis vara. Det jag funderar över är om han används för att visa att det är svarta, lågutbildade hembiträden som tänker och pratar, men det står inte enbart i dialogerna, utan även i brödtexten.
Dessutom vimlar det av dom, nåt och sånt. Så modernt så.
Det finns ibland ett avsnitt utifrån en vit välutbildad kvinnas perspektiv och det jag ska se är om det då låter annorlunda. Jag har inte upptäckt det ännu och vet inte om det beror på att språket flyter och att jag därför inte hakar upp mig på samma sätt som jag gjort med de två andra berättarna eller om det är så att det helt enkelt inte har behövt användas ett honom i texten ännu.
Intressant och jag återkommer i frågan. Har någon annan läst Niceville och drabbats av samma grubblerier får ni gärna berätta det för mig!
13 kommentarer:
Jag blir galen av sådant där och kan knappt fortsätta läsa. Om det inte är menat för att visa på klasskillnad o.dyl. Något annat som är så galet frekvent förekommande, är att inte syfta tillbaka på rätt person. Hon tvättade hennes kläder. Va? Vems kläder tvättade hon? (För att vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag upptäckte just ett sådant fel i min egen roman. Det kommer inte förekomma i nästa, letmetellya!) Men en roman som ges ut av ett etablerat förlag men erfarna redaktörer och yadayada, då får det bara inte förekomma. (Så, en liten klapp på axeln på mig själv igen. Det kan jag behöva.)
Hanna: Jag håller verkligen med dig! I början retade jag mig enormt på det och jag lägger fortfarande märke till det hela tiden... Det stör onekligen läsningen.
När det gäller din roman var det inget jag minns så här i efterhand i alla fall, så det var nog inte så graverande! ;)
Jag håller med om att man har rätt att ställa högre krav när fler proffs som jobbar med just böcker har läst och godkänt en text. Så måste det ju vara.
Grattis i efterskott till dig och jag måste bara säga att din kappa var underbart vacker.
Mycket trevlig blogg du har!
:-)
Reagerade också på 'han' istället för 'honom' när jag läste boken. Jag lade bara märke till det i repliker så jag antog att det skulle skildra talspråk, men eftersom det inte fanns andra talspråksmarkörer att tala om (eller väldigt få) så tycker jag inte att det fungerade. Hade varit bättre att helt skita i det talspråkliga.
Skulle vara intressant att läsa det engelska orginalet, jag kan tänka mig att talspråket kommer fram tydligare där, men att översättaren hade problem med att återge det på svenska.
Jag har inte läst boken, men det låter onekligen som om det är ett sätt att försöka återge språkliga klasskillnader, men som sagt, det kanske inte är så enkelt att göra det på svenska så det framgår på ett tydligt sätt...
Jag har inte läst just den boken men hakar upp mig på samma sak som du.
Talspråk passar sig inte i en bok tycker jag. Jag är kanske bakåtsträvande och gammalmodig, vad vet jag.
Att säga han i stället för honom tycker jag mig märka blir allt vanligare. Trist, åtminstone för oss som hänger upp oss på det! :)
Hoppas boken ger dig något bra trots allt.
Kram
Lotta: Tack så mycket! Och visst är kappan fin - en favorit! Kul att du tycker att bloggen är trevlig - tusen tack! :)
Nilla: Jag håller med om att det är för lite sydstatsdialekt för att det ska funka. Det blir liksom bara ett enda fel och det räcker inte. Särskilt som många idag redan pratar så. Särskilt i Göteborgstrakten tror jag.
En kompis till mig har läst den på originalspråk och hon tyckte att språket funkade riktigt bra där och att man snart kom in i greppet med sydstatsslang. Intressant är det i alla fall.
Marina: Det blir lite tokigt när man inte riktigt vet, men nu är jag helt säker på att det är ett grepp. Fast ett litet tunt och otydligt grepp... ;)
Mie: Jag tycker att man kan vara ganska fri i dialogerna, så man lär känna personerna bakom talet, för det gör man mycket i deras sätt att uttrycka sig, tycker jag, men i brödtexten föredrar jag nog korrekt svenska för flytets skull...
Och jodå, jag gillar allt boken ändå! Kram!
Men alltså neeeej, det är ju bara när de pratar för att visa söderslang! Det blir helt fel i svensk översättning. Sånna där böcker ska egentligen läsas i originalspråk om man stör sig. Det är samma med The bluest eye och to kill a mockingbird. Jag tycker det är självklart att repliker ska skrivas så som de faktiskt pratar i södern, det gör boken mycket mer levande. Jag älskade den!
Ps. Är gärna med i er facebookgrupp, har skickat vänförfrågan till Desirée!
Nä..jag har inte läst något av Niceville,så jag vet inte riktigt vad du pratar om.
Fast då jag ser hur det står kan jag bara säga. Det låter som en Norrlänning.Vi säger ofta han istället för honom :)Fast jag tror inte att vi skriver så. Bara pratar så :)
Kram!
Kan man läsa på originalspråk så ska man absolut göra det tycker jag. Vilken skillnad det blir! Jag kan tyvärr bara läsa på engelska förutom svenska, så jag missar ju andra fina böcker. Det jag framförallt vänder mig emot vad gäller översättningarna, är att det nuförtiden körs genom en dator och översättare endast snyggar till texten efteråt.
Duktiga Tjejen: Här är det inte bara i replikerna utan även i den löpande texten, men det beror på att vi får följa personens sätt att tänka. Det som är synd är att det blir så pass lite söderslang att det är så gott som endast han istället för honom och då känns det konstigt. För min del hade det gärna fått vara tydligare och särskilt i replikerna! Just replikerna säger mycket om hur folk är, så jag håller med dig.
Bra med gruppen! :)
Camilla: Ja, det är ju lite samma sak med Norrland! Där prat de int som vi här ner! Typ! ;) Kram!
Hanna: Jag visste inte ens om att de gjorde så, Hanna! Otroligt märkligt! Känns som om man tappar flera nivåer!
Min man behövde översätta en vindsurfingtext från kroatiska och engelska en gång och tog hjälp av google translate. Den översatte "No guts, no glory" till "Nej tarmar, ingen ära". Hysteriskt roligt, tycker jag! :D
Skicka en kommentar