Jag ska vara med på TV...

Så här söt kommer jag inte att vara på TV imorgon och troligen inte
heller titta in i kameran lika fint...

Jag ska vara med på TV imorgon kväll och det ska bli både spännande och intressant att se hur det går. Eftersom det är direktsändning kan man aldrig riktigt veta vart samtalet tar vägen och det ligger alltid en speciell nerv i det.

Lite pirrigt är det förstås, för även om jag själv jobbat som nyhetsreporter på SVT i flera år är jag inte van vid att vara framför kameran. En och annan ståuppa har jag gjort genom åren, men jag har alltid trivts bättre med att vara den som leder samtalet än den som intervjuas och därför passar jag bäst bakom kameran. Antagligen var det därför jag blev journalist helt enkelt.

En söt koala som vi fotograferade på
på vår resa i Australien i vintras.

Men imorgon ska jag vara med i TV och ha åsikter och det kommer att bli väldigt nervöst, för problemet är inte att jag saknar åsikter och inte vågar stå för dem, utan att jag har för många och gärna vill redogöra för alla.

Eftersom hela programmet knappast kommer att handla om mig, eller snarare inte handla om mig alls, gäller det därför att jag redan från början bestämmer mig för vad jag tycker är allra viktigast att fokusera på.

Det bästa är om man bara tycker en enda sak, för då blir polariseringen tydlig och enkelt och rakt på alla sätt, men så funkar det inte för mig.

Jag ser alltid livet ut flera olika synvinklar och tycker sällan att det är svartvitt utan istället fullt av grå nyanser i olika toner och skiftningar. Även det hänger säkert ihop med att jag blev journalist, för då måste man oftast låta båda sidorna komma till tals och jag kan så gott som alltid förstå hur den andra tänker.

Till råga på allt är jag född i vågens stjärntecken och det hörs ju direkt hur en våg väger hit och dit. Det stämmer ruskigt bra på mig. Väldigt diplomatisk är jag också till min natur och lite konflikträdd ovanpå det. Egentligen har jag inte svårt för konflikter, men jag har svårt för när jag inte blir förstådd. För mig är det väldigt viktigt att människor förstår hur jag menar egentligen och hur jag tänker.

Jag blir både arg och ledsen när någon missuppfattar mig och ser mig på ett annat sätt än hur jag verkligen är. Helst vill jag förstås att alla ska tycka om mig, men det har blivit allt mindre viktigt med åren och istället har det blivit viktigare att folk förstår mig. Om de sedan inte gillar mig kan jag stå ut med det. Vi är alla olika och man kan inte vara underbar och älskad av alla.

Eftersom jag redan nu vet vad vi ska prata om imorgon går tankarna runt, runt redan nu. Jag tycker ju så mycket hela tiden och detta är dessutom ett ämne jag älskar att prata om, så hur ska jag kunna begränsa mig? Jag kanske får möjlighet att prata massor? Det skulle jag gilla.

Då kanske jag kan få med allt...

När en psykolog föreläste på en skola jag arbetade på fick vi alla säga
vilket djur vi helst ville vara. Jag ville vara en gosig, oemotståndlig och
avslappnad koala. De sover 22 timmar per dygn och då är man cool.