Underbart och flott nyårsfirande

Vi började nyårsaftonen med en underbar och ekologisk frukost full av olika sorters bröd och ostar. Barnen fick blanda sin egen varma choklad och sonen gjorde en glad gubbe av sin chokladblandningen.

Sonen sparade en liten bit av chocolate chip coockien som vi köpte till efterrätt för att kunna säga att han hade ätit frukost i Central Park och med den i handen begav vi oss till parken för en liten morgonpromenad i solskenet. Söte sonen hann inte mer än börja äta på sin kaka så tappade han en kindtand!

Det såg läskigt ut när blodet rann, men sonen var som vanligt glad över att ha blivit av med ännu en irriterande lös tand.

Vi, eller om sanningen ska fram käre maken, hittade ut ut NYC med hyrbilen lättare än vi vågade tro och sedan började vi vår färd mot Amagansett, Hamptons, Long Island där våra amerikanska vänner bor. GPS:en fungerade väl och trots lite slingriga vägar och väldigt glest mellan huset på slutet så kom vi efter ett par timmar fram till en väg som såg ut att ta slut utan att vi hittat rätt nummer på postlådan.

Då utbrast plötsligt barnen i munnen på varandra:

- Där är det! Det sitter en svensk flagga på väggen!

Och det gjorde det mycket riktigt. Vilken perfekt ledtråd för att komma rätt. Vi kände oss genast välkomna och rullade sakta nerför den lilla backen till det enorma huset. Det är svårt att veta om det syns på bilden hur enormt huset är, men det är fullständigt gigantiskt och första gången gick jag vilse på väg tillbaka till vårt sovrum, så det säger en del.

Barnen fick ett sovrum med egen toalett i ena änden av huset och vi ett med ett annat eget badrum i andra änden och när vi sover borta för första gången brukar jag alltid säga till barnen att om det är något under natten, så kan de alltid komma till oss eller ropa så kommer jag. Den här gången fick jag putsa till den uppmaningen lite och då blev det så här:

- Om det är något under natten så får ni gärna komma in till oss eller gallskrika allt vad ni orkar så kanske jag kan höra er och komma hit istället.

Det var galet långt emellan rummen, men som tur var sover alltid, ja faktiskt alltid oavsett var vi är eller vad klockan är när de lägger sig, våra barn som små änglar, så natten har varit lugn och fin och alldeles utan gallskrik.

Innan vi somnade gjorde vi förstås en del annat. Vi började med en trevlig lunch bestående av två tortillas med massor av god ost, tomat, lök och het sås mellan sig och sedan tog vi en biltur i området och ner mot havet. havet var bedövande vackert och vågorna rullade in mot stranden i solnedgången.

Vi fick också en bild på hela familjen med det stora blå i bakgrunden.

Sonen lät Atlantens vatten nudda skorna medan jag gick steget längre och doppade ena handen. Kyligt, men härligt. Nästan som ett litet nyårsbad, men inte så stolligt som det tiotal människor i röda badkläder som faktiskt, under högljudda läten, doppade hela sig just som vi var på väg tillbaka till bilen.

Nyårsfesten hos våra vänner började inte förrän klockan 21 och det tyckte var med sent med våra svenska mått. Inte heller var det traditionell trerättersmeny, som vi så gott som alltid har hemma, utan plockmat och gående bord, så folk satte sig lite här och där eller stod runt köksön i ett par timmar. Totalt var vi över fyrtio personer och stämningen glad och babblig hela kvällen. Amerikaner är ju inte de mest svårpratade människorna som vandrar på denna jord och dessa trevliga gäster var inga undantag.

Maten var fullständigt ljuvlig och perfekt för mig som inte äter kött. Det enda jag inte kunde äta var en nygrillad filet mingon, en dito skinka och en salami. Allt annat, och då menar jag fat efter fat med idel godsaker slank mer än gärna ner i min vid det laget rätt hungriga och tomma mage. Det var galet gott och lyxigt, alltihop och jag åt och åt tills jag inte fick plats med en enda liten bit till.

 Då kom den enorma efterrättsbuffén fram. Jösses. Det var äppelkaka, hallonpaj, glass, tiramisu, kakor ... Allt hemmagjort och förföriskt gott, så jag var tvungen att smaka lite av allt där med. Fast jag inte orkade egentligen. Barnen brukar alltid säga att de har en egen magsäck för efterrätter och jag är benägen att hålla med dem. Jag har också det.

Som present till våra vänner köpte ett stort grönt fat från Kosta Boda och turligt nog kom det fram helt, fast vi var tvungna att checka in det, för att det var så stort att det inte rymdes i handbagaget. På fatet lade vi massor av godis. Framför allt saltlakrits som är så speciellt för oss svenskar, men även lite Ahlgrens bilar och sånt. Det blev en uppskattad present och även de andra gästerna provsmakade under kvällen de exklusiva svenska läckerheterna.

Fem i tolv samlades alla vid tv:n för att räkna ner inför tolvslaget som direktsändes från Time Square, där vi var i förrgår då vi såg alla förberedelser inför det stora firandet.

När vi önskat varandra ett riktigt gott nytt år och druckit champagne började gästerna väldigt snart droppa av och det kändes  så hastigt eftersom de nyss kommit. Vi är ju vana vid minst sju-åtta timmars nyårsfirande, men här handlade det om tre intensiva timmar och sedan några kindpussar och adjö. Massor av mat blev det kvar också, så förhoppningsvis kan vi använda en del av detta till lunch. Slurp.

Nu är det frukostdags och därefter dags för en biltur då vi kommer att åka längst ut på Long Island. Ännu en dag har vi strålande väder, så vi har verkligen tur. Många plusgrader är det också, så det är ett drömväder för mig och bilderna kommer att bli fina med klarblå himmel.

Hoppas ni har en alldeles underbar nyårsdag, kära vänner!