Grym kille, det där!

Jag är så nöjd med besöket hos sjukgymnasten igår. Vilken professionell kille! Han lyssnade tålmodigt på min berättelse om den onda ryggen och lite synd om honom var det kanske när jag protesterade mot att han skulle skriva att jag inte hade någon utstrålning. Det gick ju bara inte att låta bli att påpeka hur det kunde tolkas.

Leende förklarade jag att det i alla fall skulle bli ett bra blogginlägg. När han slutligen läste upp vad han skrivit i journalen påpekade han att han förtydligat vad han menade, så det inte skulle missförstås. Det tycker jag var snällt.

Men det bästa och roligaste var ju ändå förstås att behandlingen med TENS-apparaten gav sådan fantastisk hjälp. Jag fick också recept på en övning som jag ska göra varje vaken timme för att lätta på trycket i ryggen och det gjorde jag igår. Och kommer att fortsätta göra under dagen, trots att jag inte är någon träningstyp.

Det som har hänt med ryggen är att en disk buktar ut, av någon anledning som jag inte förstår för jag har inte gjort något märkligt vad jag vet, och det leder till våldsam smärta och begränsad rörlighet. Det jag ska göra att att försöka få in disken ordentligt igen. Övningen går ut på att ligga på mage, sätta händerna i axelhöjd på underlaget och häva sig uppåt så ryggen blir som en båge åt "fel" håll. Tio sådana ska jag göra varje gång och det gör jag flitigt nog varje vaken timme.

Jag kan också ligga och läsa på det sättet som man gör när man solar baksidan på stranden. Det är också bra. Det jag ska undvika är att böja mig framåt.

När jag vaknade i morse kände jag att jag kunde ta mig ur sängen oerhört mycket smidigare än jag kunnat den senaste månaden. När jag sedan började gå var det inte alls lika plågsamt att flytta fötterna framåt. Det har gjort gräsligt ont tidigare.

Fortfarande ska jag sitta så lite som möjligt och om jag sitter ska jag svanka eller ha en kudde bakom ryggen, för när jag säcka ihop kan disken börja bråka och vara på väg att bukta igen.

Helst ska jag ligga eller gå omkring och det ska jag försöka göra, för det är fantastiskt att vara på väg tillbaka mot en fungerade rygg/tillvaro igen.

På måndag har vi dejt igen, sjukgymnasten och jag, och jag ser faktiskt redan fram emot det. Hoppas, hoppas jag kan berätta för honom att jag då är helt bra igen. Känns ofattbart efter denna långa plågsamma period.

Det verkar bli en riktigt bra fredag och detsamma önskar jag er, härliga bloggläsare!