Så snart frukosten var uppäten åkte vi mot Epcot, som vi hade hört skulle vara en fantastisk park med tema framtiden. Öh, jodå, för några år sedan var det säkert så. Michael Jackson i rymdaktig dräkt från 1986 var absolut superhett 1986 och budskapet om att han var här för att förändra världen är klassiskt. Funkade säkert bra även 1987 och 1988. Men nu?
Nja. Jag började nästan gråta när jag tänkte på hur opererad
han var redan då och hur han senare kom att förändras till något helt annat än
den han föddes till. En sådan fantastisk artist och konstnär och så gick det så
illa som det gick. Vilken tragedi.
När vi gick för att se Captain Eo i 3D hade vi ingen aning
om att det var King of Pop anno 1986 vi skulle se, men så var det. Efter att ha
upplevt magisk 3D flera gånger i andra parker var förväntningarna hyfsat höga,
men detta var verkligen 3D i barnvagga. Effekterna var mycket måttliga och jag
blev mest ledsen över Jacksons öde. Att se passionen och styrkan lysa i hans
ögon när han dansar och veta att han inte kan dansa en enda moonwalk mer på
jorden var tungt. Det var knappast tanken med filmen, men min enda känsla när
jag lämnade lokalen…
Spaceship Earth var däremot en trevlig upplevelse. Där
började vi med att pricka in på en karta varifrån vi kom och sedan följde en
mycket bildande och intressant tur ända från mammutarnas tid och fram till våra
dagar på det tekniska planet. Kanonbra och givande på alla sätt och
inspirerande på ett vis som jag önskar att alla skolbarn skulle få uppleva
varje dag de är på sin arbetsplats; skolan.
När åkturen var över skeppades vi alla virtuellt tillbaka
till våra hemvister och det kändes tryggt och fint att se oss alla landa på den
vackra västkusten i Sverige igen.
Nemo var också fantastiskt fin. Mycket fint gjort och den söta lilla fisken åkte bara hit och dit och såg bedårande ut.
Soarin’ var jag lite rädd inför. Åksjuka borde hålla sig
borta stod det på en skylt, men i kön ställde jag mig med familjen i alla fall
och när vi kom fram sa kvinnan som skulle släppa ombord oss att det var en
väldigt trevlig tur, så absolut ingen fara för mig. Mannen som stod bakom oss i
kön sa samma sak och han hade åkt den flera gånger, så jag borde vara lugn.
Då ska man veta att attraktionen var något när man skulle
glidflyga och som enligt programmet utlovade ”the exhilarating rush of this
free-flying hang gliding adventure”. Mycket mer lockande (avskräckande?) saker
stod när man skulle börja köa. Det var allt möjligt om att dyka och snurra och
mina knäskålar skallrade friskt.
Jag vägde all denna information tillsammans med alla
varningstexter om att gravida, åksjuka, hjärtsjuka och annat löst folk skulle
passa sig mot att kvinnan som släppte på oss och mannen bakom sa att det var en
toppengrej. Och satte mig i sätet.
Det ångrar jag inte alls. Det blev en underbar upplevelse!
Det var precis som man tänker sig att det är att åka helikopter (något jag
faktiskt gjort två gånger och inte alls njutit av dessvärre) och oerhört
vackert och behagligt. Vi svävade över San Fransisco, Yosemite och andra vackra
platser och allt var bara lugnt och ljuvligt. Puh!
Lunchen åt vi på en mexikansk restaurang och det var
jättegod. Empaladas med ost och massor av majschips i tre olika färger var en
riktigt trevlig upplevelse. Dessutom satt vi så vackert på en utbyggnad i
vattnet.
En stor del av Epcot består av olika länder och den första
vi kom till var Norge och det kändes hemvant och trevligt. De som jobbade där
var norrmän allihop och när vi pratade svenska med dem blev de så glada att de
släppte förbi oss i Maelströmmen i expressledet, trots att vi idag inte köpt
expresspass. Det blev en jättefin åktur bland vikingar och isbjörnar.
Sonen gillar sombreros och ville gärna löpa med sig en
jättesådan, men eftersom den helt säkert inte skulle klara hemtransporten
särskilt väl, så bestämde vi oss för att hoppa över inköpet.
Istället begav vi oss hastigt och lustigt till Kina och där
såg vi en film på en kvart och visst var den intressant, men efter att ha läst
Chi An – bara en dotter och Vilda svanar – tre döttrar av Kina kan jag inte
låta bli att tänka på alla människoöden och såg filmen väldigt mycket som
propaganda. Kina är ett oerhört fascinerande land, men deras historia skrämmer
mig faktiskt en hel del. Om ni inte har läst de två böckerna jag nämnt här så
rekommenderar jag dem båda varmt. Det är inte ofta böcker ändrar ens
världsbild, men så var det här. Ren magi. Och ett gott stycke historia.
Apropå historia tog vi oss sedan till Amerikas historia och
de kan förstås konsten att bre på och berätta om sin förträfflighet. Krig och
elände passerade revy, för det går knappast att bortse från världskrig,
depression och slaveri, men ändå var det lite tjofaderittan över det hela.
Fascinerande. Efter att ha matats med hitech i flera dagar kändes det dessvärre
lite segt med vaxdockor som föreställde Benjamin Franklin och Mark Twain, så
barnen höll bokstavligt på att somna under historialektionen.
Eftermiddagsfikat bestod av frozen lemonade till mig, glass
till maken och sonen och popcorn till dottern. Självklart såg popcornen ut som
Musse Pigg, vad annat kan man vänta sig? Generösa dottern hittade en kompis som
också ville smaka popcorn och fågeln blev så glad så när hon kastade iväg och
ett annat välpoppat popcorn till honom.
Det var minst 25 grader idag, så vädret var underbart och
skönt och vi strövade omkring timme efter timme ända tills det blev mörkt. Den
sista attraktionen idag blev Mission: Space, men där gällde det att lösa ett
uppdrag och skutta runt lite, så det hoppade jag över. Barnen och maken var i
alla fall euforiska över att ha landat på mars, så det var ju toppen.
Det kan bli mörkt innan vi lämnade Epcot och just som jag
trodde att det var dags att åka hem och slappa dör shopping upp på schemat.
Igen.
En snabb tur till ett köpcenter blev till över två timmar
och guess what? Jag hittade snygga stövlar! Yihaa!!!! Jag gillar egentligen
bara kängor, men kan till nöds stå ut med stövlar om de är rätt rough och inte
ett dugg söta, och nu hittade jag ett par snygga stövelkängor! Hurra! Säg att
de är svinsnygga – please!
Imorgon är det vår sista dag här. Hur kunde tiden gå så fort?
Tror minsann att tidens försvinnande är vårt tids allra
största gåta.
8 kommentarer:
Jag gillar dem, kanoncoola.
Skitcoola stövlar, verkligen! :-))
Jättekul att få vara med er på alla upplevelser!
Sonens sombrero, hahaha!
Skitsnygga stövlar.
Och Yosemite - aah. Fotot jag hade som header i min blogg där jag låg vid en flod är taget i Yosemite. Ett av de finaste ställena i Kalifornien måste jag säga.
Vilken resa ni gör alltså. Massor med äventyr varje dag!
Susanne: Tackar - du tycks ha mycket god smak! ;)
Västgötskan: Härligt att höra - tack så mycket!!!
Marina: Tack för att du följer med - jag lovar att följa med er tillbaka till Singapore igen! Alltid lika kul att läsa!
Duktiga Tjejen: Sonen ville så gärna köpa en, men det är ju omöjligt att få hem den hel...
Tusen tack - kul att du gillar stövlarna!
Vi var i Yosemite 1998 och det var verkligen en jättefin nationalpark! Mycket vackert och så orört och fint!
Japp, idag är sista dagen här, så nu ska vi suga ur det sista ur shoppingcentren och också sola och bada en sväng!
jo :) jag gillar dem verkligen
kramar
Snygga stövlar! Hur länge har ni varit borta? Känns som en hel evighet! Kram
ansepanse: Tackar - vad skönt att de verkar funka där hemma! :) Kramar!
Mallan: Vi åkte den 28:e dec så nu är det två veckor, men detta blir sista natten här. Vi tappar en del tid när vi flyger hemåt igen, så trots att vi åker tisdag lunch är vi inte hemma förrän onsdag eftermiddag! Kram!
Skicka en kommentar