Yihaa - Epcot och nya stövlar!!!

Så snart frukosten var uppäten åkte vi mot Epcot, som vi hade hört skulle vara en fantastisk park med tema framtiden. Öh, jodå, för några år sedan var det säkert så. Michael Jackson i rymdaktig dräkt från 1986 var absolut superhett 1986 och budskapet om att han var här för att förändra världen är klassiskt. Funkade säkert bra även 1987 och 1988. Men nu?

Nja. Jag började nästan gråta när jag tänkte på hur opererad han var redan då och hur han senare kom att förändras till något helt annat än den han föddes till. En sådan fantastisk artist och konstnär och så gick det så illa som det gick. Vilken tragedi.

När vi gick för att se Captain Eo i 3D hade vi ingen aning om att det var King of Pop anno 1986 vi skulle se, men så var det. Efter att ha upplevt magisk 3D flera gånger i andra parker var förväntningarna hyfsat höga, men detta var verkligen 3D i barnvagga. Effekterna var mycket måttliga och jag blev mest ledsen över Jacksons öde. Att se passionen och styrkan lysa i hans ögon när han dansar och veta att han inte kan dansa en enda moonwalk mer på jorden var tungt. Det var knappast tanken med filmen, men min enda känsla när jag lämnade lokalen…

Spaceship Earth var däremot en trevlig upplevelse. Där började vi med att pricka in på en karta varifrån vi kom och sedan följde en mycket bildande och intressant tur ända från mammutarnas tid och fram till våra dagar på det tekniska planet. Kanonbra och givande på alla sätt och inspirerande på ett vis som jag önskar att alla skolbarn skulle få uppleva varje dag de är på sin arbetsplats; skolan.

När åkturen var över skeppades vi alla virtuellt tillbaka till våra hemvister och det kändes tryggt och fint att se oss alla landa på den vackra västkusten i Sverige igen.

Nemo var också fantastiskt fin. Mycket fint gjort och den söta lilla fisken åkte bara hit och dit och såg bedårande ut.

Soarin’ var jag lite rädd inför. Åksjuka borde hålla sig borta stod det på en skylt, men i kön ställde jag mig med familjen i alla fall och när vi kom fram sa kvinnan som skulle släppa ombord oss att det var en väldigt trevlig tur, så absolut ingen fara för mig. Mannen som stod bakom oss i kön sa samma sak och han hade åkt den flera gånger, så jag borde vara lugn.

Då ska man veta att attraktionen var något när man skulle glidflyga och som enligt programmet utlovade ”the exhilarating rush of this free-flying hang gliding adventure”. Mycket mer lockande (avskräckande?) saker stod när man skulle börja köa. Det var allt möjligt om att dyka och snurra och mina knäskålar skallrade friskt.

Jag vägde all denna information tillsammans med alla varningstexter om att gravida, åksjuka, hjärtsjuka och annat löst folk skulle passa sig mot att kvinnan som släppte på oss och mannen bakom sa att det var en toppengrej. Och satte mig i sätet.

Det ångrar jag inte alls. Det blev en underbar upplevelse! Det var precis som man tänker sig att det är att åka helikopter (något jag faktiskt gjort två gånger och inte alls njutit av dessvärre) och oerhört vackert och behagligt. Vi svävade över San Fransisco, Yosemite och andra vackra platser och allt var bara lugnt och ljuvligt. Puh!

Lunchen åt vi på en mexikansk restaurang och det var jättegod. Empaladas med ost och massor av majschips i tre olika färger var en riktigt trevlig upplevelse. Dessutom satt vi så vackert på en utbyggnad i vattnet.

En stor del av Epcot består av olika länder och den första vi kom till var Norge och det kändes hemvant och trevligt. De som jobbade där var norrmän allihop och när vi pratade svenska med dem blev de så glada att de släppte förbi oss i Maelströmmen i expressledet, trots att vi idag inte köpt expresspass. Det blev en jättefin åktur bland vikingar och isbjörnar.

Sonen gillar sombreros och ville gärna löpa med sig en jättesådan, men eftersom den helt säkert inte skulle klara hemtransporten särskilt väl, så bestämde vi oss för att hoppa över inköpet.

Istället begav vi oss hastigt och lustigt till Kina och där såg vi en film på en kvart och visst var den intressant, men efter att ha läst Chi An – bara en dotter och Vilda svanar – tre döttrar av Kina kan jag inte låta bli att tänka på alla människoöden och såg filmen väldigt mycket som propaganda. Kina är ett oerhört fascinerande land, men deras historia skrämmer mig faktiskt en hel del. Om ni inte har läst de två böckerna jag nämnt här så rekommenderar jag dem båda varmt. Det är inte ofta böcker ändrar ens världsbild, men så var det här. Ren magi. Och ett gott stycke historia.

Apropå historia tog vi oss sedan till Amerikas historia och de kan förstås konsten att bre på och berätta om sin förträfflighet. Krig och elände passerade revy, för det går knappast att bortse från världskrig, depression och slaveri, men ändå var det lite tjofaderittan över det hela. Fascinerande. Efter att ha matats med hitech i flera dagar kändes det dessvärre lite segt med vaxdockor som föreställde Benjamin Franklin och Mark Twain, så barnen höll bokstavligt på att somna under historialektionen.

Eftermiddagsfikat bestod av frozen lemonade till mig, glass till maken och sonen och popcorn till dottern. Självklart såg popcornen ut som Musse Pigg, vad annat kan man vänta sig? Generösa dottern hittade en kompis som också ville smaka popcorn och fågeln blev så glad så när hon kastade iväg och ett annat välpoppat popcorn till honom.

Det var minst 25 grader idag, så vädret var underbart och skönt och vi strövade omkring timme efter timme ända tills det blev mörkt. Den sista attraktionen idag blev Mission: Space, men där gällde det att lösa ett uppdrag och skutta runt lite, så det hoppade jag över. Barnen och maken var i alla fall euforiska över att ha landat på mars, så det var ju toppen.

Det kan bli mörkt innan vi lämnade Epcot och just som jag trodde att det var dags att åka hem och slappa dör shopping upp på schemat. Igen.

En snabb tur till ett köpcenter blev till över två timmar och guess what? Jag hittade snygga stövlar! Yihaa!!!! Jag gillar egentligen bara kängor, men kan till nöds stå ut med stövlar om de är rätt rough och inte ett dugg söta, och nu hittade jag ett par snygga stövelkängor! Hurra! Säg att de är svinsnygga – please!

Imorgon är det vår sista dag här. Hur kunde tiden gå så fort?

Tror minsann att tidens försvinnande är vårt tids allra största gåta.