Enligt väderleksrapporten skulle det bli vår varmaste dag
hittills och det visade sig stämma. Inte ens jag tog med vinterjackan in i
parken och då utlovas det definitivt värme, för jag är en fryslort av sällan
skådat slag. Självklart hade jag med mig yllekoftan i alla fall. Det får ju
vara någon måtta på hur naken man går i januari.
Vi började med Universal Studios och för att slippa köa bort
hela dagen köpte vi faktiskt Express-pass, så vi fick gå före i kön till alla
attraktioner. Det kostade en hel del, egentligen alldeles för mycket, men med
tanke på att vi sparade mellan 45 minuter och en timme per attraktion, så måste
jag nog ändå erkänna att det var värt det. Tack vare passen hann vi med det vi
ville, även om det kändes lite fisförnämt att stega rakt förbi alla köande och
tappra människor. I de andra parkerna har vi köat så det räckte, så det jämnar
väl ut sig.
Först ut på listan var Shrek, den underbara och gröna
antihjälte. Föreställningen var en 4D-show och fullständigt magisk. Om ni redan
tröttnat på mina superlativ i detta blogginlägg så kan ni sluta läsa nu, för
det kommer massor av fler. Hela dagen var nämligen superdupermegagrym.
4D är ett spännande fenomen och eftersom det stod att varken
gravida, hjärtsjuka, människor med nack- eller ryggproblem eller åksjuka
stackare borde hänga med på turen så var jag tveksam till om jag skulle våga
mig på det. Jag är ju rent parodiskt åksjuk och dessutom lider jag (ja, jag
lider faktiskt) av oväntade och våldsamma smärtor i ryggslutet sedan flera
dagar tillbaka. Jag har inte gjort något, utan det har bara kommit och jag
vankar som en anka. Det passade möjligen på Disneyland, men nu är jag mer än
trött på det.
Hur som helst så vågade jag. Nästan. Det fanns nämligen åtta
stolar för fegisar och de fanns allra längst fram i salongen som rymde sådär
400 personer. Jag slog mig ner på den stationära stolen (är det inte något
ljuvligt tryggt i att veta att en stol man sätter sig på står stilla?) och det
tog inte mer än fem sekunder, så kom en yngling med namnbricka fram och frågade
om jag verkligen avsiktligt satt mig på en stol som inte skulle skaka och hoppa
runt. Tydligen såg jag inte lika mesig ut som jag kände mig.
Sedan började föreställningen med otroliga 3D-effekter, men
det allra läckraste var förstås den där fjärde dimensionen; det skvätte vatten
rätt i nyllet, det blåste i nacken och när det trillande ner spindlar på mitt
högra lår hoppade jag till alldeles utan att stolen rörde sig. Runt omkring mig
hörde jag hur stolarna skakade och jag var glad över att just den delen icke
var mig förunnat.
Näst på tur var ett besök hos vår gula favoritfamilj
Simpsons. Stärkt av upplevelsen hos Shreck tänkte jag att jag nog skulle klara
hela åkattraktionen utan reservationer. Jag kunde inte ha haft mer fel. Jösses.
När vi suttit i vagnen i några futtiga sekunder kopplades en mycket avancerad
simulator på och jag var genast döende. Min enda räddning var att jag
tokblundade exakt lika länge som turen varade. Jag hörde barnen skratta och
tjuta av förtjusning, men själv tyckte jag mest att det var ett snopet slut på
ett rätt så kul liv. This was the end.
Just som jag drog min sista suck var allt över. Och då menar
jag inte mitt liv, utan tjohoo, åkturen var över och mitt arma hjärta slog ännu
stadigt. Dessutom knäckte det vid ett tillfälle till i ryggen och jag
förbannande genast det faktum att jag inte brytt mig om de tydliga
varningsskyltarna som precis som vid Shreck fanns här också.
Nästa attraktion hette The disaster och hallå, där gick min
gräns. Om man döper en attraktion till det så tänker i alla fall inte jag testa
den. Jag satte mig istället på en parkbänk och funderade över livet, raderade
bilder från kamerans minneskort och försökte sträcka ut ryggen lite medan
resten av familjen roade sig.
När de kom tillbaka skuttade de glatt och utbrast i munnen
på varandra att jag absolut hade gillat äventyret och att det inte var det
minsta otäckt. Suck. Ytterligare en felprioritering i rad.
För att lugna oss gick vi på show med Beetlejuice och hans
kompisar och det var riktigt trevligt. En massa kända rocklåtar revs av på
galet hög volym och vips var parykänslan tillbaka.
Lunch åt vi på Mel´s Drive In som är känt från American
Graffiti, eller Sista natten med gänget som den fick heta på svenska, och det
har käre maken sett flera gånger, men jag känner mig lite väl ung för den. Jag
vet inte om jag sett den en enda gång ens. Veggieburgaren var god i alla fall.
Efter lunchen kom dagens höjdpunkt enligt mig för då
upplevde vi T2 i 3D. Jag har alltid gillat Terminatorfilmerna och det här var
verkligen en upplevelse utöver det vanliga. Det var fantastiskt snyggt gjort
och en väldigt cool blandning mellan inspelade filmsekvenser och riktiga
skådespelare som sprang omkring på scenen. Allt prat var gjort av de riktiga
skådespelarna från T2 och filmen som rullade på de gigantiska filmdukarna
innehöll enbart de riktiga skådespelarna, men de som sprang på scenen var
förstås mindre kända. Helt galet snyggt var det i alla fall och jag var helt
euforisk.
Efter lite promenerande av och an gick vi till nästa park och den hette Island of Adventures och var också maxad på sitt sätt. Det fanns en vattenbaserad åkattraktion som alla kom dyblöta ifrån, men sonen och maken ville gärna testa den i alla fall och tack vare kvarlämnade plastponchos som de lånade så blev de inte helt dränkta trots att det sprutade vatten ordentligt när de åkte ner för den sista backen.
Sinbads åttonde äventyr kallades en stuntshow som vi såg och
den var i riktigt amerikansk stil full av stunt, eld och vattensprut.
Självklart en upplevelse för alla som såg den, men jag är glad över att vi inte
satt på splaschzonen för när det skvätts på amerikanstk vis, då blir det blött.
Mer vatten upplevde vi i Poseidon’s Fury som var en show där
vi bytte salong flera gånger och fick se den store vattenguden kämpa om sin
treudd mot mörkrets furste. Mycket effektfullt och fantastiskt.
En liten vandring i Harry Potters värld hann vi också med och där låg snön på taken i det gnistrande solskenet. Tjusigt.
Vi avslutade med en 3D-tur tillsammans med Spindelmannen,
men även det här, precis som Simpsons, var något jag utan tvekan borde valt
bort. Vrålläskigt är bara förnamnet och jag kunde inte titta på hela denna
simulatorturen heller. Istället fick jag nöja mig med att känna värmen från eld
som sprutade och fukten från vatten som kom ifrån en vattenskurk, berättade
barnen efteråt.
Summan av kardemumman var att vi alla var väldigt nöjda med
dagen. Till och med jag, som gjorde tre felsatsningar; valde två jag borde
avstått ifrån och valde bort en jag skulle ha gillat, var mycket nöjd.
Nu blir det en lugn hemmakväll i ett par timmar innan det är
dags att sova. Morgondagen kommer att bli ett trevligt avbrott i det hektiska
nöjeslivet, för vi har inte planerat in en enda nöjespark. Istället räknar vi
med att åka till stranden och kika lite på omgivningarna i Florida.
Det låter väldigt lagom.
12 kommentarer:
Vad underbart ni har det! Men du, det låter som om du har för platta skor på dig och utan minsta stötdämpning? I USA är ju all mark gjord av betong och det låter inte som om det är någon större skillnad än att gå på svensk asfalt, men det är det. Man måste ha ordentliga skor!
Sedan måste jag säga att jag blir förbannad över express pass. Så amerikanskt och så urbota dumt. Om alla köper det så blir det ändå kö. Och om ingen skulle ha haft express pass, så hade det inte blivit så långa kötider för resten. Usch. (Med det inte sagt att jag själv inte hade köpt det av ren solidaritet, jag hatar att slösa bort dagar på att köa ...)
Jag är impad över 4D! Dock hade jag ju inte fått testa som gravid. (Jag är GRAVID! Så jäkla stört). Mitt tips är att ta åksjuketablett innan allt sånt dock.
Och håller med Hanna om skorna. Marken är väldigt hård i USA. Jag fick hälsporre där, men den tog ju längre tid eftersom jag bodde där.
Vilken fantastisk resa ni är på vännen!!
Så roligt att läsa om eftersom vi också varit i Florida. Dock inte på Universal Studios. Men Disney World och Kennedy Space Center hann vi med :)
Fortsätt njut och må och tack för att du hade tid att kika in till mig ;)
Kram
De attraktionerna låter verkligen som något för mig! Jag älskar allt sånt!
Men vad trist det låter med ryggen, hoppas det blir bättre snart, annars vet jag enalldeles fantastisk naprapat i Göteborg!
Och nu finns receptet på tacofisken på bloggen.
Kram
Herrejösses, vad ni upplever saker. Nästan så man bli avis (ok, inte NÄSTAN...) ;-)
Tur att det inte var jag i 4-d-playset. Med eller utan rörelse-stol, så hade jag DÖTT om det trillade ner spindlar på mig...?! :-O
Hanna: Faktum är att det ryggonda kom typ dagen för julafton, vilket är jag SÅÅÅ glad över annars hade jag nog trott att jag fått en blodpropp i ryggen eller så, trots att jag hade stödstrumpor! Nu har det hållit i i nästan två veckor och jag som aldrig är sjuk eller har ont...
Den första veckan här hade jag dessutom mina extremt fjädrande (och redan omtalat fula) promenadgympadojor, så jag hade ovanligt fin fjädring, så det beror inte på det...
Quickpass kallas det på Liseberg och finns även där, men jag håller med dig. jag kände mig generad varje gång vi gick förbi alla tappert kämpande människor medan dottern bara tyckte att det var kul...
Duktiga Tjejen: Jag har alltid åksjuketabletter i väskan och tog en när vi skulle åka buss i två timmar på Kennedy Space Center, för jag var rädd att hamna längst bak, men där blev det lite lustigt, för själva bussresan var bara ca 10 minuter i taget och sedan gick man av och gick och det var dessutom inga problem att få plats långt fram... På åkattraktionerna tar jag inga tabletter, men det beror mest på att jag faktiskt inte njuter av de där hissnande äventyren i alla fall...
Carina: Kul att ni också varit här! Jag har faktiskt tänkt på dig och undrat hur du har det, så nu var jag rent av tvungen att titta till dig! ;) Kram!
Cissa: Jag hoppas ryggen ger med sig, annars kanske jag ber om tips! :)
Då ska jag kika på receptet - tack! Kram!
Västgötskan: Haha, lite avis hade jag också blivit om jag inte varit med! ;) Och jaaaa, jag hoppade verkligen till av spindlarna, trots att stolen inte rörde sig! HU, så läbbigt!!!!
Ååå vilken resa ni gör , är bara rent sjukt avundsjuk och vill ochså dit igen!!
Ser fram emot att höra om allt när vi ses! Kraaam
Oj!
Jag skulle nog avstått alla attraktioner, så feg som jag är!
Jag skulle varit "panelhönan" som höll reda på allas väskor. För det är ju en viktig uppgift också! ;)
Kram från ett vintrigt norrland,-10grader och SNÖ!!! :)
Vilket fantastiskt äventyr ni får vara med om. Härligt! Kram!
Åsa Ö: Tur att vi ska ses dagen efter att vi kommit hem - längtar!!!! Kram!
Susanne: Mycket viktig uppgift och alltid min också! :) Brrrrr säger jag om er väder!!!!
Anneli: Ja, verkligen fantastiskt på alla sätt! Kram!
Om du fortfarande har ont när du kommer hem så går du raka vägen till Bosse-ryggdoktorn. Så blir du bra på en timme. Inte en enda jag skickat dit har inte blivit hjälpt. (Eh, den meningen var konstigt uppbyggd ...)
Jag kommer absolut att uppsöka läkare - detta är omänskligt. Tack Hanna!
Skicka en kommentar