Vadå ingen utstrålning?!

Inte ens lite, lite, LITE utstrålning ...?

Idag har jag varit hos sjukgymnasten med mitt ryggonda och det var riktigt intressant. Han berättade för mig hur ryggraden fungerar och visade pedagogiskt på en fejkdito, som han böjde hit och dit.

Sedan testade han en massa grejer och jag fick luta mig av och an och spjärna emot både på det ena och det andra sättet, för att utesluta djupare bekymmer än det han misstänkte. Han frågade också en massa saker och jag svarade och berättade hur allt hade börjat och sedan fortsatt.

Han vände efter en liten stund bort huvudet från mig mot dataskärmen för att journalföra mina utläggningar om min kroppsstatus och läste högt, för att kolla så att han hade uppfattat mig rätt.

Nja.

Det hade han väl i det stora hela, men jag protesterade vilt när han sakligt konstaterade att jag inte hade någon utstrålning. Det tyckte jag inte var särskilt hyggligt att vräka ur sig på första dejten och det sa jag också uppriktigt till honom.

Visserligen är jag säkert tio år äldre än han är och jag kan till viss del förstå honom, för jag känner mig dessutom väldigt gammal och sliten med den här eländiga ryggen, men måste han vara riktigt så uppriktig? HELT utan utstrålning behöver han väl ändå inte påstå att jag är?

Han slutade knattra på tangentbordet och erbjöd mig en behandling med en TENS-apparat för att få bort en del av smärtan i ländryggen. Medan jag låg där och kände strömmen pulsera i ryggslutet fortsatte han att anteckna och läste återigen upp vad han skrivit.

Då hade han putsat lite på sin mening om utstrålningen och sa:

- Smärta i ländryggen, men ingen utstrålning ner i benen.

Närå. Smärtan sitter där den sitter och den strålar inte ut alls, varken upp över ryggen eller ner mot benen.

Skönt att det bara var det han menade.