Sista ljuva dagen i USA

 Vilken trevlig sista dag vi fick här i Florida! Så lugnt och skönt att man faktiskt kan tro att vi har semester. Vi tog bilen till Cocoa Beach ännu en gång och visst var det lite molnigt, men vi hyrde det mesta som kunde hyras och så var vi nöjda i flera timmar.

Det vi hyrde var två solstolar, som gick att fälla till fullständigt ryggläge, vilket var en våt dröm (våt dröm passar väl på en strand...?) för min arma rygg som inte klarar mer än två minuter av sittande läge innan det gör så ont att atomer skjuter ut från korsryggen och hotar att döda allt levande inom en radie av fem mil, ett parasoll, en bodyboard och en surfbräda.

Tre fjärdedelar av familjen badade glatt, men bara tanken på att vingla ut med min sargade lekamen fick mig att rysa, så jag nöjde mig med att vada och ta bilder. As usual. Ryggen är bara en av många ursäkter jag kan hitta på för att slippa frysa i Atlanten i januari. Fast sanningen att säga var det absolut 20 grader och det är okej för mig.

Jag solade i alla fall en stund i min underbara liggstol och när vi gick i en affär några timmar senare utbrast sonen spontant att jag var knallröd, så helt förgäves var det tydligen inte - hehe.

Maken tyckte att vågarna var väldigt små och det var lätt även för ett ickeproffs att hålla med honom, men han lyckades i alla fall stå på brädan en kort stund då och då. De som var på stranden skulle minsann veta att här gled en av världens bästa speedsurfare omkring helt inkognito och såg ut som vilken semesterfirare som helst.

Lite småshopping blev det på slutet av dagen, men inte för mig, för jag är verkligen ingen storshoppare. Det är troligen ett av mina mest okvinnliga drag, för jag tycker inte att det är kul bara för att det finns grejer att köpa. Jag får aldrig ångest av att jag shoppat för mycket, för jag hittar inget. Jag är grymt kräsen.

Käcke maken pekade ut butik efter butik med glada tillrop och sa "HÄR DÅ?!", men jag bara log vänligt och sa omväxlande att det var för brokigt, för sportigt, för färgglatt, för tantigt, för ungdomligt, för konstigt och framför allt för ojoannigt. Det mesta i USA är ojoannigt. Bra för plånboken, men småtrist för mig.

Men det fanns Jelly Beans ju! Jorå! Jag köpte en underbar påse till med en störthärlig mix av bara favoriter. Nu har jag lärt mig vilka man ska undvika, så nu kommer varenda liten böna att avnjutas under ljudligt smackande och med ett mycket nöjt leende på läpparna. Very Cherry, 7up, Cotton candy och Watermelon är bara några av de fullständigt underbara smakerna jag plockade ner i påsen.

När vi kom hem hem satt en underbart söt liten groda och väntade på oss på räcket utanför hotellrummet och med tanke på att vi bor på femte våningen ville jag bara hjälpa den lilla sötnosen ner till marknivå igen, men jag tror att de små liven klarar sig bättre utan ett deus ex machina (ibland lyser mina poäng på littvet igenom...). Eller i alla fall ett mänskligt ingripande.

Trots att vi har bott på detta fina femstjärniga Sheratonhotell i en hel vecka har vi inte hunnit med poolområdet förrän idag. Det var verkligen vackert och vattnet var riktigt varmt, säkert 25 grader. De badglada i familjen njöt både länge och väl och jag förevigade det mesta längs vägen.

Resten av kvällen, eller natten för er del kära bloggläsare, kommer att ägnas åt det svåra konststycket att packa ned allt som hafts med och inhalndlats under resan. Det kommer att bli ett äventyr att få med allt.

Antagligen kommer vi att lyckas tack vare mig och då menar jag inte att jag är grym på att packa. Jag är bara väldigt ogrym på att shoppa.

Nästa gång vi hörs är det troligen onsdag eftermiddag och vi stapplar omkring på kall svensk mark igen. Det får gå det med!