Första diagnosen ställd

Ett härligt dopp i Lefkas på Karpathos

Jag är inte den som springer ner vårdcentralen och som jag berättat förut knaprar jag sannerligen inte tabletter heller. Idag tyckte jag ändå att det var dags för mig att rådfråga en läkare om mitt ryggonda. De har ju trots allt en helt annan utbildning än jag har och om jag har tur kan de rent av stött på någon patient med ont i ryggen förut under sitt yrkesverksamma liv. Det kan ju vara så.

Sakta som en snigel med fötterna knappt märkbart i rörelse fick jag det första undersökningsrummet av alla, för sköterskan tyckte synd om mig som skulle behöva gå längre ner i korridoren. Vårdpersonal är en fantastisk yrkesgrupp. Det lilla jag har haft kontakt med dem via mig själv eller mina barn, så slås jag alltid av deras värme och empati. Guld värt, när man känner sig tre gånger så gammal som man är och rör sig tusen gånger saktare än man skulle önska.

Vinden skapar en egen frisyr ...

När läkaren kom in gjorde hon en ordentlig undersökning och jag fick spjärna emot med tårna och kolla reflexerna och allt möjligt skumt. Detta för att kontrollera så att ingen disk var skadad. Efter några minuter konstaterade hon att jag har fått inflammation i musklerna i ryggslutet och jämförde mig intressant nog med entrecote. Hon förklarade för mig att dessa ryggmuskler används lite även på nötkreatur och därför är det de möraste bitarna. Jag sa att jag inte äter kött, så vad vet jag om mört kött? Äckligt kött vet jag däremot massor om och ryggen känns ju rätt läbbig, så it makes sense liksom.

Hon erbjöd sig att skriva ut två sorters tabletter, men jag frågade om jag verkligen behövde äta dem för att bli bra eller om det "bara" var ett sätt att ta bort smärtan och då sa hon att jag kommer att bli bra även utan tabletter, vilket var skönt, för ni vet ju vad jag tycker om piller.

Nästa heta tips från coachen, aka läkaren, var att boka tid hos en sjukgymnast, så det gjorde jag så fort jag kom hem. Första tiden han hade var kl 13 på torsdag, men han var inte lika säker på att det var ryggmusklerna som spökade. Han trodde att det ändå kunde vara en disk, trots genomköraren hos läkaren idag. Fattas väl bara att de två auktoriteterna ska ha olika åsikter om det hela.

Sjukgymnasten hänvisade till min ålder i sina funderingar och då undrar jag om jag anses gammal eller ung? Han sa att "med tanke på din ålder kan det vara en disk i alla fall". Jaha? Så här unga människor får snarare diskproblem än muskelproblem? Eller så här gamla människor får oftare diskproblem än muskelproblem?

Jag som brukar bli trött på all disk i köket är idag tröttare än någonsin på just allt snack om disk hit och disk dit.

På måndag nästa vecka ska jag toppa det hela med ett besök hos en välrenommerad osteopat. Han kanske kan briljera med en tredje diagnos.

Grundrådet från läkaren är att ligga ner och att promenera framför att sitta, så jag får ligga lite lågt (bokstavligt talat) på datorfronten.

Istället får jag drömma mig bort till blåsigt och viktlöst tillstånd på Karpathos. Vi har ju ändå den resan att se fram emot och om ett halvår är jag säkert en trallande jänta igen.