Underbar start på december

När barnen var bara något år gamla sydde jag varsin filtgran till dem och i den hängde jag upp 24 små paket som en adventskalender. Det var inte speciellt svårt att hitta småsaker att hänga upp, eftersom de inte hade så mycket grejer då.

Hårspännen, hårsnoddar, pennor, strumpor, bilar, klistermärken, tatueringar ... Allt möjligt hängde jag upp år efter år. För något år sedan blev det svårare, för ju äldre de blev desto mer saker hade de ju och det var inte längre kul att köpa det hundrade hårspännet eller ännu ett ark med tatueringar.

Förra året försökte jag övertyga barnen om hur onödigt var det var med alla dessa småprylar och att det var dags att lägga ner kalendern. Särskilt med tanke på att vi skulle åka till Australien den 17 december och inte ens var hemma de 24 dagarna kalendern varar.

Det gick inte hem, om man säger så. Båda två ville så himla gärna ha en presentfylld gran även detta år, så kompromissen blev att jag gjorde 17 småpaket till var och en och lämnade de övriga numren tomma.

I år försökte jag ännu en gång lägga ner verksamheten, men både tioåringen och tolvåringen ville absolut behålla traditionen, så visst. Vi kör väl ett år till då. Igår satt jag därför och slog in en massa paket i alla fall.

I år har jag faktiskt en riktigt bra idé när det gäller paketens innehåll, men det kan jag tyvärr inte avslöja förrän om ett par dagar för det kan ju hända att de luriga barnen läser min blogg och får veta det innan de öppnar paketen och där får ändå gränsen gå. Lite hemligt ska det ju vara.

När jag en god stund efter midnatt kikade in på Cissas blogg, för att skriva att det var så trevligt att få träffa henne på eftermiddagen blev jag så glad att jag riktigt kände såpbubblorna flyga omkring i magen.

Cissa vann min roman i måndags och eftersom vi bor så pass nära varandra bestämde vi oss på att ses på hennes jobb istället för att posta den. Jag gillar hennes trevliga ton i bloggen och det märks att hon är en kvinna som trivs med livet. Exakt samma sak kände jag när vi möttes IRL. Vilken förtjusande person!

Detta skulle jag gå in och skriva till henne, när jag äntligen fått upp alla paketen på filtgranen, och då såg jag att det redan fanns ett inlägg från henne om vårt korta men trevliga möte. Hon tyckte också att det var kul att träffa mig och det allra bästa var förstås det hon skrev om min roman. Åh, så glad jag blev över hennes fina ord! Det är ju precis så jag vill att läsaren ska känna!

Klockan närmade sig två på natten när jag äntligen kunde varva ner tillräckligt för att somna och bara några timmar senare ringde klockan. Då var det barnens tur att bli glada för visst hängde den efterlängtade julgranskalendern exakt där den alltid brukar hänga. Full av små överraskningar.

Vilken härlig start på december!