Slutsåld i köpcentret!

Snygga självlysande saker i mörka december.

Idag begav sonen och jag oss till Bokia i stora köpcentret Kungsmässan för att kika hur det går för min roman. Jag gick vant fram till bokstaven B på hyllan för romaner, men såg den inte. Efter att ha letat lite hit och dit gick jag fram till informationsdisken och frågade efter den.

Då fick jag veta att den minsann är slutsåld! Planen var att de skulle ringa mig när det hände men i julstressen har de inte hunnit, så nu fick jag upptäcka det själv och genast strömmade två starka känslor runt runt i min kropp.

Söte sonen har gjort det gröna huset med
orange tak längst till höger.

Det ena var att jag euforiskt lycklig över att den var slut och den andra var att jag blev stressad över att de minst trettio kunder som just den minuten var i butiken INTE hade möjlighet att köpa min bok. Ingen vet förstås om de velat göra det om de kunnat, men faktum kvarstår. De kunde inte ens om de ville.

Imorgon klockan 10, samma minut som de öppnar, är jag där med en ny laddning. Såklart.

Med dessa dubbla känslor gick vi vidare till butiken där biträdet som jag norpat och berättat om i ett tidigare inlägg jobbar. När hon stod där bakom disken kunde jag inte låta bli att berätta att jag skrivit en bok och lånat henne till mitt ljuvliga positiva butiksbiträde och att jag till och med använt exakt de orden hon en gång sa till mig. Hon blev kvittrande glad och det var riktigt kul. Hon blev väldigt nyfiken på boken och planen är nu att hon ska komma och köpa den av mig när jag signerar den en våning upp på söndag, för då jobbar hon igen. Hoppas nu att det funkar så signeringen blir av på söndag - känns alltid som man måste stämma av en extra gång ...

Efter denna trevliga köpcetrumupplevelse hämtade vi dottern från musikallektionen och åkte vidare på sonens konstutställning Decemberljus, som Kulturskolans konstelever står bakom. Som vanligt var det alldeles fullt av fantastiska saker som de unga konstnärerna skapat.

I år var första gången på säkert fem år som dotterns saker inte var med, för hon har rensat bland sina aktiviteter och då rök konsten, tyvärr. Skönt att sonen ändå går kvar.

Det är så kul att få hem allt vackert sedan.

Sonens ljusstake är den stora fisken och härifrån syns
det märkligt nog inte att det är ett ljus i den.