Det pågår en härligt levande diskussion om hur förlagen refuserar inkomna manus på flera bloggar just nu och jag har kommenterat lite här och var, men inte själv skrivit något inlägg om det. Men nu kommer ett litet inlägg i alla fall. Om ni har missat de andras.
Både Nina och Anneli har skrivit om detta och igår kommenterade jag Ninas inlägg och det resulterade minsann i ett nytt inlägg från henne. Jag föreslog nämligen att förlagen skulle kunna ha olika standardfraser när de refuserar precis som de redan har, fast med en mer personlig vinkel.
För några månader sedan skrev jag om detta på Debutantbloggen, för jag tycker att det är dåligt stil att bara skriva att de nu läst manuset, men tackar nej till erbjudandet om utgivning - ofta med hänvisning till att det inte får plats eller passar in i deras utgivning. Det säger ju ingenting alls om vad de tycker egentligen. Och ett strålande bra manus passar väl alltid in i utgivningen?
Att förlagen inte läser sida upp och sida ner av en manus som de inte tycker håller är självklart lätt att förstå, för även jag väljer bort böcker som jag börjat läsa om jag inte tycker de är tillräckligt fångande. Och då är de ändå utgivna!
Jag tror att vi alla förstår förlagens tunga arbetsbörda, men det hindrar inte att vi aspirerande författare känner oss överkörda när vi efter kanske flera års skrivande bara får två opersonliga rader efter månader av väntan från de etablerade förlagen.
Därför föreslog jag att de skulle kunna ha några punkter som de bollar med och väljer ut dem som passar bäst för just det manus som de nu ska refusera. Det skulle inte ta längre tid än den vanliga standardrefusen, men det skulle faktiskt ge manusförfattaren en hint om var problemet ligger.
Mina förslag är att de klipper och klistrar bland dessa punkter till exempel:
1. Tempot är för långsamt.
2. Karaktärerna griper inte tag.
3. Handlingen är för trist/förutsägbar.
4. Liknande böcker finns redan.
5. Handlingen är inte tillräckligt kommersiell.
6. Omfånget är för stort/litet.
7. Deckargenren är mättad för vår del.
Det finns fler saker de kan skriva och här kommer några till:
8. Språket är för torftigt/tråkigt/upprepande/akademiskt.
9. Dialogerna känns konstlade/onaturliga.
10. Karaktärerna agerar ologiskt.
11. Handlingen har ologiska luckor.
12. Berättarperspektivet i boken fungerar inte.
Alla de här sakerna är ganska lätta att upptäcka för en utomstående och att plocka ut en eller flera saker från en lista av den här typen skulle vara busenkelt för förlagen och ändå visa att de faktiskt ägnat manuset i alla fall några minuter.
Med tanke på att man väntar i månader och ibland till och med över ett år, som för Hanna Lans här, tycker jag att det inte är för mycket begärt att man får ett par kloka rader till sig.
Copy-paste är ett utmärkt verktyg.
8 kommentarer:
Fast ärligt talat förstår jag att de skickar standardrefuseringar. De får in mängder och tjänar absolut inget på att skicka refueringar. Det är inte deras jobb. De läser för lite av ens manus för att kunna yttra sig i de saker du skriver i inlägget. Bonnier får in 2000 obeställda och antar Max fem, hur ska de hinna? Visst är det trist, me jag förstår dem och begär absolut inget mer. De har inte tid eller möjliget helt enkelt.
Duktiga Tjejen: Är det inte deras jobb att svara? Intressant att du tycker så. Vad tycker du är deras jobb? Jag tycker absolut att det ingår i deras arbetsuppgifter att svara när de får in manus och när de ändå gör det, tycker jag att de lika gärna kan använda sig av någon av fraserna här.
Något måste de ju ändå ha läst för att veta att de inte vill ge ut det och då kan de ju ändå skriva vad som är deras första intryck.
Att det inte läser hela manuset förstår jag och det skriver jag i inlägget här, men eftersom de väljer att inte ge ut det, måste det ju vara något de reagerar på och då tycker jag att de kan berätta det. Helt kort bara - med någon lagom personlig standradfras.
Jag ser det som en arbetsansökan ungefär. Där förväntar vi oss inte svar med förklaring på varför inte just vi fick jobbet, utan att få standardsvar. Deras jobb är att ge ut böcker, inte att hjälpa refuserade manus att bli bättre. Hur ska de hinna med det? Om vi hade ett förlag och fick in 2000 manus, vem skulle finansiera de tid det tog att knåpa ihop personliga svar? Skulle vi inte hellre lägga den tid på att utveckla det vi redan har och tror på? Jag tycker att det är synd, men jag förstår det. Det är ju därför det finns lektörer osv. Jag är övertygad om tr förlagen knappt läser allt det får in, precis som inte ens alla arbetsansökninar läses. Har de redan fångat upp kvoten med perfekta, för dem, manus den säsongen - varför lägga tid på personliga refuseringar?
Intressant jämförelse och jag förstår vad du menar.
Kabusa Förlag har en alldeles egen idé. De skriver att de inte tar emot "spontanmanus", vilket är ett jätteroligt ord för hur spontant kan ett manus man arbetat med i flera år vara, utan de satsar istället på event och möten med människor där de får presentera sin romanidé. Missade detta på bokmässan, tyvärr, men där hade de en timme när man kunde berätta om sin idé öga mot öga...
Spontanmanus blir det ju för dem, när det inte är beställt eller planerat, men fattar vad du menar ;) Det är en sjukt orättvis och hård värld både på arbets- och manusfronten. Och alla drivs av pengar :(
Jag tycker att din idé är fullkomligt lysande! Med en sådan lista med olika korta formuleringar skulle nog de flesta bli nöjda. Och jag tycker definitivt att det är deras jobb att ha en åsikt om manus som skickas in. Utan manus är de ju ingenting. Vissa av spontanmanusen, som de kallar dem, är ju de som bygger deras förlag underifrån. Utan nya författare så har de ju bara sina gamla namn att jobba med, det skulle bli rätt tråkigt i längden och till slut skulle all litteratur dö ut. Jag tycker fortfarande att det pratas alldeles för mycket om hur mycket vi som författaraspiranter måste respektera deras arbetsbörda och svåra sits. Som jag ser det så är det författaren som jobbar, medan de ska plocka russin ur kakan, väldigt krasst förstås, för jag vet såklart att de gör en massa annat också. Men ändå anser jag att lite respekt från båda parter inte alls skulle vara fel. Den svåraste sitsen har den outgivna författaren som ständigt jobbar mot väderkvarnar :) Själv är jag både hårdhudad och realist så refuseringarna knäcker inte mig, men det är hemskt att läsa om dem som verkligen mår dåligt av standardrefuseringar som inte ger någon förklaring alls. Det händer så mycket i den här branschen just nu, så även förlagen behöver nog fundera lite över hur de ska hänga med. Kram!
Jag tycker också att ditt förslag var ett bra förslag.
Kram på dig!
Duktiga Tjejen: Japp, visst är det pengarna som styr det mesta här i världen...
Anneli: Håller helt med dig om att utan manus är faktiskt förlagen ingenting och visst behövs det nytt, för inte ens Guillou och Mankell lär hänga med för evigt...
Bra att du inte blir knäckt, för det ska du verkligen inte bli. Det handlar inte så värst mycket om dig och ditt manus, utan mer om situationen i stort; att de får in så många manus och att de satsar på säkra kort.
Och ja, förlagen behöver nog fundera lite, för idag är det ju busenkelt att ge ut sin bok själv. Kram!
Camilla: Tack! :) Kram!
Skicka en kommentar