Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

torsdag 29 december 2011

Kylig men härlig dag

Vackra Chrysler Building sticker upp.

Vi började dagen med en ljuvlig frukost. Inget märkvärdigt objektivt sett, men jag är barnsligt förtjust i bagels med färskost och det var just det vi åt. Dessutom var de varma och serverades med underbar lemonade som smakade nästan lika förföriskt som den hemgjorda vi drack på Karpathos i somras.

Mätta och glada begav vi oss innan klockan slagit nio till Emipire State Building. Kön ringlade redan lång utanför och hur lång den var innanför dörrarna kunde vi inte ens föreställa oss. Jösses, så länge vi stod. Och stod. Och stod. Mellan allt stående rörde vi oss ungefär en decimeter då och då.

Långt i fjärran syns Frihetsgudinnan.

Till slut kom vi i alla fall upp och vädret var helt perfekt den här gången. Förra gången jag var där var på bröllopsresan 1997 och då var det betydligt dimmigare, så sikten var inte alls lika strålande som den här gången. Dessutom var det vackra morgonljuset fortfarande delvis kvar, så det blev lite bättre djup på bilderna än mitt på dagen.

Bitande kallt var det förstås, särskilt på de mer blåsiga sidorna, men vi njöt i alla fall av den hänförande utsikten. Jag passade dessutom på att köpa min första souvenir och det var faktiskt en pytteliten pryl till min pappa. Mer än så säger jag inte, för han läser säkert bloggen.

Så många fina tranor i trappan på WTC-utställningen.

På stapplande ben i kylan tog vi oss till Ground Zero och där trodde vi att det var enkelt att spatsera omkring, men trots att vi kom dit före lunch fick vi ingen biljett som gällde förrän klockan 15.15. Den första anhalten, en mycket gripande utställning om terrorattacken mot World Trade Center den 11 september 2011, fick vi dock tillträde till direkt och jag kämpade för att inte bryta ihop av alla bilder på de människor som fortfarande saknas.


Lägg märke till förpackningen med näsdukar på bänken.

Det var helt fruktansvärt att se dessa leende människor och så ordet MISSING, som om hoppet att finna dem vid liv fortfarande finns. På flera platser i lokalen fanns behållare med näsdukar utställda och det tycker jag var en fantastiskt fin gest, för det var helt omöjligt att inte bli tårögd. Det fanns också utdrag ur telefonsamtal som en man från WTC ringt och där berättade han hur mycket han älskade sin fru och att han hoppades på att kunna ringa igen. Det kunde han inte ...

Som tur var fick vi en välbehövlig lunchpaus innan vi gick vidare till Memorial 9/11 och vi slog till med ett av våra favoritställen; Subway. Jag åt en tonfisksub som var så välfylld att det sprutade ut både det ena och det andra medan jag åt, men väldigt gott var det.




Börshuset på Wall Street, New York Stock Exhchange, promenerade vi förbi efteråt och de hade en fullständigt gigantisk julgran med kulor som jordglobar. Allt i Amerika är förstås mycket större än hemma - även julgranskulorna.

Jag tog denna bild på väggen på det som ska bli museet
på 9/11 Memorial, men dottern och jag blev lite censurerade.

En liten shoppingtur då jag köpte benvärmare, trots att jag egentligen hellre ville ha toksnygga nya stövlar, och dottern köpte Justin Biebers parfym Someday, som inte finns att köpa i Sverige, hann vi med innan klockan passerade 15 och vi fick se de enorma poolerna i Memorial 9/11. Jag har sett dem på bild förut, men hade ingen aning om hur gigantiska de var. Överallt längs sidorna stod namn på människor som förlorade sina liv den där hemska dagen. Otroligt starkt att se.

Frihetsgudinnan syns i bakgrunden.
Nu pustar vi ut på hotellrummet i en halvtimme innan det är dags för att uppleva NYC i kvällsskrud. Vi är lite mindre jetlagade i kväll jämfört med igår, men nog känns det att klockan är mer i våra kroppar än den är i landet där vi är.

Hotellet vi bor på är väldigt speciellt och inget man kan boka bara sådär, utan man måste bli rekommenderat av en medlem. Vi bor nämligen på en club med dresscode; New York Athletic Club och den bildades redan 1868, så det är en anrik anläggning. Jag försöker klä mig hyfsat korrekt, men mina förhatliga gympadojor avslöjar mig. Trots att det är en atletisk klubb är gympadojor inte okej. Inte ens om de är svarta och hyfsat diskreta som mina är.

Jag skulle också tveka att släppa in mig om jag sett mig ...


7 kommentarer:

Helena Milton sa...

Vad roligt att se bilder och "höra" dig berätta om denna storstad som jag ännu inte har besökt. Enjoy your stay! :-)

Cissa sa...

Vilka härliga bilder och vad spännande det måste vara! Hur tog barnen besöket vid Ground Zero?

Och hoppas att du får tag på nya stövlar!

Kram

Susanne sa...

Är inte ett dugg avundsjuk eller NOT ;)

Hanna Lans sa...

Idel gamla bekantingar. Och några nya. Jag misstänker att ni står kanske hundra meter från min lägenhet där ni står med Frihetsgudinnan i bakgrunden. (Innan jag flyttade till huset på andra sidan Hudson.) Poolerna har jag ju faktiskt inte sett, de tillkom efter att jag flyttat därifrån.

Gott Nytt År!

Maria sa...

Vad fint ni har det!

Önskar er ett Gott Nytt År med liiiiite avundsjuk stämma!

Kram

Ord. sa...

Gillar att läsa reseskildringar.
Och att resa!

Må bra och gott slut på året!

Joanna Björkqvist sa...

Helena: Ni njuter i fulla drag!

Cissa: Barnen tyckte att det var väldigt intressant, särskilt sonen - han var inte ens två månader 9/11 2001...

Jag letar med ljus och lykta efter nya stövlar och nu behöver dottern också, för hennes klämmer! Kram!

Susanne: Sverige är också fint! ;)

Hanna: Jag kikade faktiskt vid ett tillfälle efter ditt hus eftersom taket är lite speciellt, men just då såg jag det inte... Poolerna är enorma och känns så sorgliga eftersom man verkligen kan känna livet rinna undan och ner i ett stort svart hål...

Gott nytt år!

Maria: Tack detsamma! Kram!

Ord: Samma här! Och tack detsamma!