Intensiv kväll - lugn natt

 Igår kväll drog vi ner på stan strax efter skymningen och vi bor på promenadavstånd till Times Square så mitt i smeten kan man lugnt säga.

Barnen ville gärna gå till m&m-butiken och det är otroligt fascinerande att det faktiskt är köer till allt här i NYC. Det är till och med hundra meters kö för att komma in i en butik! När man väl kommit in står det folk överallt. På de ställen där det behövs biljett är det minst tre, ofta fyra eller fem, personer som kontrollerar din biljett innan du kommer in.

Våra slimmade organisationer hemma och våra neddragningar känns ju som en skämt i jämförelse. I rulltrappan upp till andra våningen på M&M stod tre ungdomar i tjugoårsåldern och deras uppgift kändes rätt oklar, men jobbade gjorde de. En av dem dansade lite och det var ju trevligt, för discodunket i öronen var bedövande. En annan sa "Hej" då och då, men inte till alla. Den tredje tittade på han som dansade.

När vi kom upp på andra våningen stod det två ungdomar till där. Tjejen dansade lite och killen sa "Välkommen". Jaha? Fem personer övervakar att vi inte åker vilse i en rulltrappa. Mycket intressant system. Intressant att det går att ha tre våningar med m&m-produkter också, faktiskt.

Vi gick till ToysRus också och där snackar vi megamegastor butik full med varenda leksak du någonsin kan föreställa dig. Och självklart går en livs levande Spiderman omkring tillsammans med en grym Ironman bland barnen. Att fotograferas med dessa superhjältar går förstås utmärkt. Mitt i affären fanns ett pariserhjul. Jorå, det kan man ha om det är flera våningar högt. Kön till hjulet slingrade sig genom hela undervåningen och jag var glad över att våra barn inte hade något som helst intresse av att åka det ...

En sväng till Hard Rock Café blev det också, men ingen middag där som vi tänkt, för det var tre timmars väntetid för att få ett bord. Sonen fick i alla fall köpt en jubileumströja som bara säljs under detta året, då Hard Rock firar 40 år.

Benvärmarna jag köpte tidigare på dagen värmde mina stackars vrister väldigt bra, så nu är jag inte i lika akut behov av stövlar som innan, för nu fryser jag åtminstone inte. Däremot är gympadojorna fortfarande lika snorfula, så jag hoppas på nya stövlar ännu.

Däremot är dottern i akut behov av nya, för hennes klämmer så halva foten var knallröd när vi kom hem. Stackarns liten när vi gått i tio timmar på en dag. Inte lätt att raketväxa. Shoppingen hinner liksom inte med jämt.

Hon var i alla fall väldigt nöjd med sina inköp igår, för hon hittade bland annat en ask full med ögonskuggor och den ser ut som en dator när man fäller upp den och antalet olika nyanser av ögonskuggor är minst lika många som det brukar vara tangenter.

Vi avslutade kvällen med middag på Pizza Hut, vid 20.30 och tycker att vi därmed anpassat oss mycket väl till The American Lifestyle. Fast vi hade rört oss så mycket att de där flottiga kalorierna säkert förbrukats redan i förväg ...

När vi äntligen släckte lampan efter en intensiv dag var klockan hemma nästan halv fem på morgonkvisten, men hos oss inte ens halv elva. Vi somnade som vanligt genast och när klockan var sex vaknade sonen pigg och utvilad. Jag försökte få honom att somna om en liten stund och han försökte, men snart smet han iväg med sin iPod och lade sig på golvet garderoben för att spela lite spel. Han är så hänsynsfull som inte vill störa de andra sovgurkorna med sitt ljus från apparaten.

Själv smet jag då in på toalettgolvet och här sitter jag nu. På en vit badrumsmatta på ett kaklat golv, ett stenkast från Times Square och Central Park, och bloggar i arla morgonstund.

Gör ni också något tokigt idag?