101, 40, 39, 13 och 96

Ett hjärta till mina fina bloggläsare - gjord i skaren i morse.

Det är alltid många siffror som far genom mitt huvud nu för tiden. Det kan vara som igår att det kostar 350  kronor att skicka 20 böcker i en låda som hade nummer 23098 (tror jag det var) eller att jag nyss förlorade med mina 319 poäng i wordfeud mot min syster som lyckades skrapa ihop 398.

Färgglada armband ...

Dagens siffror kommer säkert att bli några stycken och somliga ser ni ovan. För att ni, kära bloggbesökare ska slippa sväva i ovisshet kring vad det är för skumma siffror ska jag givetvis berätta det för er.

101 är ju en trevlig och hög siffra och kanske tror ni att det är någon väldigt lässugen person som beställt 101 ex av min roman, men så är det inte alls. 

... och praktiska vinglasmarkörer.

Det är faktiskt så imponerande att min svärfarmor, alltså käre makens farmor, fyller 101 år just idag. Hon bor fortfarande i egen villa och lagar all sin mat själv. Sedan ett tag kommer någon och städar hos henne två timmar varannan vecka, men allt annat fixar hon själv. Hon är, vilket ni säkert redan listat ut med tanke på hur väl hon klarar sig själv, fullständigt klar i huvudet och när käre maken hälsade på henne igår, för att han passande nog ändå var i Stockholm, undrade hon genast hur det gick för mig och min bok.

När vi hälsade på henne i våras berättade jag att jag skrev en bok och inga sådana viktiga detaljer glömmer hon. Det är inte alla 101-åringar som orkar eller kan läsa en bok, men det gör min svärfarmor och hon blev väldigt glad över att få en bok i present.

Tänk vilka fantastiska gener mina barn har tack vare henne!

Silver är alltid fint ...

De andra siffrorna handlar om saker som jag gjort och som jag ska ta med mig till Ulrica Elmberg idag. Jag är väldigt glad och tacksam över att maken bytte till vinterdäck på min bil mitt i allt mitt firande av boken i helgen som gick, för idag ligger det ett mycket tunt lager med snö på marken. Det har hunnit bli fyra (en siffra till!) plusgrader sedan snön föll, så den lär inte få ligga så länge och förhoppningsvis är det inte så halt när jag ska ut på vägarna om någon timme.

... och det är ett trevligt material att jobba med.

40 böcker ska jag ta med mig till Jul på Röliden i Sävedalen och 39 pärlarmband av olika slag som jag gjort. Några silverarmband skickar jag också med och det är 13 stycken tjusiga saker. Det blir också ett och annat örhänge, närmare bestämt 96 par.

På söndag åker jag till Ulrica för att signera böcker i någon timme och det är bara att hoppas på att det kommer någon som vill köpa, för så bortskämd som jag blev på releasepartyt i lördags, där alla köpte minst en bok var, lär jag knappast bli denna gång.

Alltid trevligt att vara på förstasidan.

Idag finns min senaste krönika med i Kungsbacka-Posten och den handlar om allt arbete som alltid pågår bakom kulisserna. Vi ser oftast bara det färdiga resultatet, till exempel att någon springer 100 meter väldigt fort, men det är knappast en enda träning som ligger bakom de tio sekundernas racerfart.

Samma sak är det med att skriva böcker. När man väl ser boken stå där i hyllan, så kan man inte ana alla olika versioner som föregått den färdiga produkten.

Och tur är väl det.