Gruvmannen vaktar sin grotta

Ett besök hos mina svärföräldrar i Trollhättan innebär alltid en promenad om dagen. Traditionsenligt blev den första promenaden en tur till slussarna och där såg vi trevligt nog en gigantisk båt slussas mitt i julhelgen.

Nästa utflykt gick till kalkstensgrottorna på Hunneberg och där hade jag aldrig varit och inte heller svärföräldrarna hade varit där på många år, så det var kul att åka dit.

Grottan vi besökte först var enormt stor och plötsligt hörde jag dottern ropa:

- Hjälp! Det är ett lik här inne!

Jag trodde att hon sett några stenar som såg misstänkta ut eller kanske någon kvarglömd jacka på marken, men det var roligare än så. Någon med humor har burit dit en docka som är lika stor som en vanlig människa och vid en första anblick är det klart att man hajar till.

Så mycket till lik var det som tur var inte, men väl en bister grottman som vaktar sin grotta dag som natt iklädd endast ett litet pälsskynke.

Vi strövade också omkring i skog och mark en stund och visserligen är jag alltid glad över de plusgrader som bjuds, men sanningen att säga var marken enormt sunkig, så när vi kom hem hade snälle svärfar en timmes jobb med att borsta våra skor och stövlar rena igen med en diskborste. Nu är de som nya igen och det tackar vi särskilt för!

Nu ska vi packa och fixa, för morgon bär det av. Härligt!