Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 13 december 2011

Om att norpa vänner

Här får ni föreställa er att Lucia med följe snart smyger fram. Eftersom
det är Lucia idag och ingen snö alls har jag norpat en bild från 2009.
Jag lånar gärna friskt både här och där ...

Min huvudkaraktär Saga Allerlöv har många likheter med mig själv och det märker förstås mina vänner som läser boken. Igår träffade jag helt kort på en av mina närmaste väninnor och hon hade just läst ut boken och konstaterade leende detta.

- Fast städmanin har du ju inte, förstås, slog hon initierat fast.

Det har hon rätt i. Jag har norpat en hel del från mig själv och lagt i Saga, men vissa karaktärsdrag har jag lagt till. Inte heller är Sagas syster speciellt lik min egen, bortsett från att de har en nära och varm relation.

Ingen av mina bröder är heller det minsta lik Sagas bror, måste jag säga, och det bästa är nog att min snälla och trevliga svärmor inte påminner det ringaste om Sagas besvärliga dito. Och att min mamma fortfarande lever, så klart - puh, vilken tur!

En som lånat en del drag från min omgivning är Michaela Gren Wilson. Utseendemässigt är hon väldigt lik min äldsta väninna och betydelsemässigt, alltså hur viktig hon är för Saga, stämmer det också. Däremot har jag skruvat till henne lite extra, så att hon ska bli ännu tydligare och det har varit roligt att få göra det. Väninnan tyckte också att det var kul att läsa om Michaela, eftersom hon kände igen sig i henne. En del detaljer som jag hade med i den första versionen har jag plockat bort i slutversionen, men kopplingen är ändå tydlig för oss som känner henne.

Jag funderade först på att sätta in en bild på väninnan här, men eftersom jag vill att läsarna själva ska göra sig sina egna bilder av de fiktiva människorna, så låter jag bli.

En annan karaktär där jag lånat en del från verkligheten är Therese Carlsson. Utseendemässigt stämmer färgerna, men inte längden och det utländska ursprunget. Therese har dessutom lockigt hår och det har inte den person jag utgått ifrån. Däremot stämmer mycket av det som hänt i Therese liv med en verklig persons liv. Hon vet inte om att jag norpat saker ur hennes liv och jag funderar på om jag ska våga berätta det, för det är inte så värst positiva saker jag lånat.

Ett butiksbiträde, som bara är med på en halv sida i romanen, finns helt och hållet i verkligheten och är exakt så som hon beskrivs. Jag funderar på att gå dit och berätta för henne att det är hon som stått modell för mitt biträde, för det är odelat positivt.

Ni som skriver; brukar ni norpa vilt från verkligheten och era vänner? Ni som läser; brukar ni fundera över hur mycket i boken som är sant eller har verklighetsbakgrund trots att ni läser en fiktiv roman?


13 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Klart att du ska berätta för biträdet, hon kommer tycka det är jättekul och smickrande tror jag!

Jag har ju bara skrivit två vuxenböcker än så länge och den första är ju verklighetsbaserad så där har jag lånat hejvilt. Eller, lånat? Jag har beskrivit verkligheten ...

I min andra vuxenroman har jag inte medvetet lånat något från någon särskild. Förutom en liten leverfläck som existerar i verkligheten på en man med mycket mörkblå ögon. Men där slutar stölden. ;)

I min andra barnroman så kommer man märka att mamman har starka drag av mig.

Maria sa...

Jag tänker ganska mycket på det när jag läser en bok. Om det är upplevt eller påhittat alltså!

Kram

PS Jag tycker att du ska berätta för butiksbiträdet - hon blir nog jätteglad!

Västgötskan sa...

I böcker har jag nog inte funderat så mycket på det när jag har läst. Däremot när jag hör att artister har skrivit låtar själva, så tänker jag direkt på vad texten innehåller.

Men du har så rätt, självklart är ju chansen rätt stor att författare gör likadant. :-)

Lovable sa...

Ehh, yup! Här norpas det från alla möjliga håll! Fast mest från filmkaraktärer tror jag.

Duktiga Tjejen sa...

Ja, berätta för biträdet!

Min Halva min Måne är based on på alla sätt och vis, med alla personligheter. Har två andra manus påbörjade, varav ett är taget mycket från verkligheten och det andra är blandat. Fiktiv huvudperson men norpat annat. Tror att det är svårt att skriva en roman utan att ta in människor som finns på riktigt.

Smulan sa...

Jag skulle vilja läsa den boken. Vad kostar den?

Ha en fin lucia :-)
Kram kram

Joanna Björkqvist sa...

Hanna: Jo, jag ska berätta det för henne. Mer tveksamt med den andra tjejen...

I din andra vuxenroman finns nog den minsta stölden jag hört talas om! ;) Och om mamman är lik dig i barnromanen ser jag fram emot att läsa den! :)

Maria: Kul att du gör det - jag gör nog också det! Och jag ska berätta för henne! Kram!

Västgötskan: Ja, det är nog lite samma sak med låttexter som med böcker - man tar en del här och var...

Lovable: Vilken kul idé att norpa från filmkaraktärer - det har jag aldrig tänkt på! :)

Duktiga Tjejen: Japp, ska jag ska berätta för henne nästa gång jag ser henne! :)

Ja, Halva min Måne är ju en speciell bok, förstås... Och jag tror som du, även om man inte alltid är medveten om det, så vävs både det ena och det andra in...

Smulan: 249 kronor plus porto kostar den. Kika gärna på förlagets hemsida. Under fliken webshop går det att beställa och få den signerad! :) Kram!

http://ordvandan.se/

Hanna Lans sa...

Ja, haha, det är nog baske mig den minsta stölden jag hört talat om också. :)

Lisa sa...

Jag har aldrig tänkt så, men när jag skrev klart mitt manus häromsistens (ett ungdoms) och läste igenom insåg jag plötsligt: "Men herregud, detta är ju jag som sjuttonåring!" Någonstans måste det ju ha varit medvetet, men det var verkligen, verkligen inte planerat så ...

Anneli sa...

Jodå, det norpas både här där. Man använder både andra och sig själv, man klipper och klistrar och skapar nytt :) Kram!

Joanna Björkqvist sa...

Lisa: Det var ju spännande att höra! På något sätt tror jag att de flesta karaktärer vi skriver om har drag av oss själva eller av någon vi känner men vi blandar och ger lite grann...

Anneli: Precis så gör jag med och de tär himla kul pyssel! :) Kram!

Smulan sa...

När jag läser böcker så får jag fram en bild på karaktärerna. Skulle det visa sig att karaktärerna ser annorlunda ut än vad jag har tänkt mig så har jag svårt för att ändra min bild.

När jag skriver så har jag alltid en person i åtanke. En person jag känner men det är inte personen rakt igenom. Man tar drag och karaktär och blandar det lite. Iaf så blir det så för mig ibland när jag skriver mina noveller.

Joanna Björkqvist sa...

Smulan: Jag får också alltid en tydlig bild när jag läser och reagerar sedan ofta på att min bild inte stämmer när boken blir film t ex.

Jag blandar också friskt när jag skriver - skönt med lite konstnärlig frihet! :)