Fasansfull skräckfylld biltur

Den här bilden tog jag häromdagen när bilen framför mig körde i 28 km
i timmen på 70- väg (det var inte ens halt, utan typ 4 plusgrader, även om min
termometer är trasig och visar betydligt kallare) och kön var låååång bakom.
Jag var så irriterad. Men hellre en sån här stolle än den idioten vi stötte på igår.
Mycket, mycket hellre...

Vilket fruktansvärd skräckresa!!!! Det är ren tur och väldigt mycket skicklighet som gör att jag sitter här och bloggar idag. Jag darrar fortfarande bara jag tänker på det.

På juldagens förmiddag packade vi bilen full för att åka till svärföräldrarna elva mil bort. Vid Tingstadstunnel i Göteborg måste man fila en del för att komma norrut på riksväg 45 och det gjorde som vanligt käre maken som är en mycket van bilförare.

Plötsligt såg jag hur en stor Chrysler dök upp bredvid oss - i vår fil fast till vänster om oss. Det finns inte direkt plats för två bilar där så jag hojtade automatiskt "Akta!" varpå maken tutade för att varna föraren i bilen som helt klart borde gått in bakom oss istället för att köra ikapp.

Istället för att bromsa in och lägga sig bakom oss gasar han och slänger sig vilt in framför oss och där TVÄRNITAR han. Poff! Stilla! Han går från ungefär 80 kilometer i timmen ner till noll på två sekunder. Som tur är reagerade maken instinktivt och bromsade allt som gick. Dessutom har han en Volvo som faktiskt själv bromsar för hinder som dyker upp framför bilen samtidigt som den larmar med ihållande och höga ljud och röda lampor längs hela framrutan, om man skulle ha slumrat till.

Eftersom bilen framför bromsade så snabbt insåg maken på ett halvt ögonblick att bilens bromsar inte skulle räcka till för att undvika en olycka, utan han girade undan allt vad han kunde också. Han tvingades slänga sig ut i vänsterfilen, som nu fanns där och undvek en mycket kraftig kollision med mindre än en ynka decimeter.

Hur f*n tänkte föraren av Chryslern? Det här är vad jag tror:

"Oj, här kommer jag från vänster och det dyker upp en bil med företräde från höger och det finns bara en fil. Jag prejar den bilen, eftersom störst går först. Högerregeln och vävning är för mesar.

Hoppsan, nu tutar han på mig. Visserligen får jag inte köra så här, men jag skyndar mig att köra om honom och kastar mig in framför honom. Det är inte okej enligt regelboken eller lagen heller för den delen, men jag gillar att improvisera. Så där ja, nu är jag före honom, men fasen vad förbannad jag är på att han tutade på mig.

Jag tvärnitar! Det borde irritera! Han kanske inte är tillräckligt arg för att jag prejade honom och sedan körde in tajt rakt framför honom, så en tvärnit borde göra susen. Han ska inte tro att han kan få tuta på mig ostraffat.

Så ja! Härligt med bra bromsar - nu står jag stilla! Om inte föraren bakom reagerat så blixtsnabbt hade jag och resten av min familj förstås sannolikt fått whiplashskador för resten av livet och bilen enorma plåtskador, men det hade det varit värt! Jag hade själv varit vållande till olyckan eftersom jag både prejat och gått in tajt, men det är väl ändå alltid den som kör på bakifrån som bär ansvaret? Jag måste väl få smita in var jag vill och tvärbromsa?

Jag är en fantastisk bilförare som skapar spänning och dramatik i trafiken och det hade absolut varit värt att jag själv blivit skadad för livet och hehehe, säkert de bakom mig också!"

Jag säger bara, fy fasen vad jag mådde illa av detta. Hela min kropp bara skakade och det tog timmar innan jag kunde varva ner ordentligt. Minnet av oktoberdagen 2002 då jag och våra två små barn, då ett och tre år gamla, blev påkörda bakifrån dök upp igen och jag kunde varken tänka eller andas.

Panikkänslan grep tag i mig och den enorma vanmakten som ligger i att inte kunna skydda sina barn höll på att kväva mig. Mina skador från olyckan 2002 övermannade plötsligt hela min kropp och jag fick anstränga mig allt vad jag orkade för att få ner luften i lungorna.

Om det varit jag som kört bilen hade jag aldrig lyckats så väl som maken gjorde. Han är van vid att köra både bilspel och bil IRL så han vågade gira rejält. Bilen är fantastisk som bromsar så bra själv och larmar, men det hade inte räckt, för allt gick för snabbt. Vi hade suttit som en klisterlapp i baken om jag kört och om vi haft en annan bil hade jag inte suttit här idag.

Snälla, snälla, kan inte alla köra fint i trafiken och vara rädda om varandra? Livet är farligt nog utan den här typen av galenskap.

Jag är fortfarande helt slut.