Knasbak för lussekatter

Vi hade bestämt att vi skulle baka lussekatter idag, så innan bagardottern ens gick upp tänkte jag sätta degen, så den skulle vara färdigjäst tills hon kom ner.

När jag plockade fram ingredienserna märkte jag till min förvåning att mjölet var slut. Jag som nyss köpt. Det var bara att packa på mig kläder och gå en promenad till butiken som ligger 400 meter bort ungefär. Jag kan inte med att ta bilen den korta sträckan om det inte ösregnar och det gjorde det inte, så det fick bli en promenad.

Jag gick fram till mjölhyllan och kom på att jag kanske skulle ta Vetemjöl Special istället för vanligt vetemjöl, eftersom det brukar bli väldigt luftigt och gott när man bakar bröd med det. Jag tog ett paket och för säkerhets skull tog jag även ett paket socker, för efter alla våra kolakokningar härom veckan var jag orolig över att det kanske också tagit slut.

När jag kom hem och ställde mjölpaketet på bänken såg jag att jag inte köpt det jag trott. Nog var det Vetemjöl Special och så långt var allt rätt, men det stod något under också. Jodå. Med fullkorn. Jag bara stirrade på mjölpaketet och läste om och om att det minsann var fullkorn i det.

Eftersom jag inte hade någon lust att gå en promenad till bestämde jag mig för att baka med det i alla fall. Fullkorn kan inte vara giftigt ens om det blandas med saffran, tänkte jag hurtigt, och lät köksassistenten dega ihop allt.

Just som jag lade handduken över den knallgula degen kom jag på något. Något viktigt. Jag hade i stressen över att mjölet var fel helt glömt att hälla i sockret. Fullkorn är väl en sak, men sockerfritt också? Nääää. Där går gränsen.

Jag försökte hälla i sockret i efterhand, men precis som min pustande käre make påpekade så går det inte att lägga till det på slutet, för det blir bara en massa kristaller och inte alls blandat. Min frustration var enorm.

Snälle maken erbjöd sig att gå till butiken och handla nya ingredienser och jag slängde hela den exklusiva och knasiga degen i soporna. Jag suckade högt och irriterat.

Till slut hade jag i alla fall fått ner allt i degskålen och eftersom maken köpt vanligt vetemjöl, så skulle vi dessutom slippa fullkornen. Jag satte klockan på 40 minuter och väntade med spänning på att degen skulle jäsa så barnen skulle kunna göra vackra bullar.

När plinget hördes och jag lyfte på bakduken stirrade jag förtvivlat ner på degen. Den har inte jäst någonting alls på 40 minuter. Helt obegripligt. Eftersom vi hade full program hela eftermiddagen hann jag inte fördjupa mig i detta, utan barnen fick baka sina lussekatter med den dåligt jästa degen och när de låg på plåten satte jag in dem i 50 grader i ugnen, för att se om de alls hade någon jäsningskapacitet.

Och jojomensan, då blev de fina och knubbiga. Sedan vi gräddade vi dem och de blev faktiskt riktigt fina. Varsin slank ner efter lunchen också, så jag kan avslöja att de var goda också, men jag har fortfarande svårt att smälta vilket knasbak det blev.

Eftermiddagsturnén inleddes hos Ulrica på Jul på Röliden och det var så många fina saker där! Hon hade dessutom fullt av gäster/kunder/besökare hela tiden så hon sålde slut på massor av saker hela tiden. Det var riktigt härligt att se och jag köpte ett vackert filthjärta till vännerna vi skulle till på glöggmys lite senare.

Jag fick signera några böcker också och det var trevligt.

Efter någon timme drog vi vidare på vår söndagsturné och hälsade på en nyinflyttad vän i hans hundraåriga hus. Det var länge sedan jag hälsade på i ett hus med eternitplattor, men nu var det dags. De hade hängt upp en massa ljusslingor, så det såg riktigt trevligt och ombonat ut.

De bjöd på hemlagat julgodis och bland annat en väldigt god knäck där de skurit nougat i små fyrkanter och lade mitt på knäcken. Mycket fint och väldigt gott. Bra tips, som jag genast tog till mig.

Nu står söta dottern vid spisen och steker pannkakor till middag. Det luktar gott och går utmärkt, som vanligt.

Jag skulle låtit henne sätta degen i morse, så hade det inte strulat lika mycket. Det ska jag komma ihåg till nästa gång.