Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 20 december 2011

Vår kärleksfulla relation


Min käre make och jag har varit ett par i över tjugo år och det är en ganska lång tid skulle jag vilja påstå. Visst har vi några år kvar innan vi kan fira guldbröllop, men två decennier är inte heller illa.

Grunden till att vi fortfarande hänger ihop är nog att vi varje dag visar hur mycket vi älskar varandra. Vi har en fantastiskt kärleksfull relation, som jag tror att många avundas oss.

Han skickar jämt ömsinta sms där han ordrikt berättar hur mycket han älskar mig, hur mycket han längtar efter att få komma hem till min varma famn efter en hård arbetsdag och hur vacker, begåvad och fantastisk jag är.

Ibland kan jag tycka att han tar i med alla sina ord, men jag suger ändå åt mig och skriver ett lika varmt och uppskattande sms tillbaka. Jag är minst lika kärleksfull i mina till honom, för det är ju viktigt att vår ljuvliga relation är ömsesidig.

Här kommer en bild av vår senaste sms-trafik och den illustrerar mycket väl det jag försöker berätta för er. De gröna är mina meddelanden och de vita är hans. Läs och njut.


Den första gröna handlar om att maken behövde köra barnen till karateträningen, eftersom jag just då blev fotograferad tillsammans med två andra egenutgivare. Ni ser genast hur rar och omtänksam jag är som avslutar med det vackra ordet "Puss". Det är skrivet den 8 december.

Han svarar tre dagar senare och då frågar han om jag tröttnat. Alltså, man kan ju undra vad det betyder. Tror han att jag har tröttnat på att köra våra barn? Och det undrar han först tre dagar senare? Körde han dem aldrig den 8 december?

Eller menar han om jag tröttnat på vårt förhållande? Det kanske han menar? Han kanske tror att jag vill göra slut och att det är därför som han får köra barnen som omväxling? Han tror nog att jag stuckit med en underskön mörk yngling!

Jaja. Jag svarar inte i alla fall, för jag vet ju inte vad han menar.

Dagen därpå är han tydlig i alla fall. Han gör slut. Den 12 december, efter 20 år och tre månader, drar han. Han gör ingen stor affär av det, utan konstaterar bara att han "Går nu". Våra två decennier tillsammans var kanske inte mer värda än så? Ett ord per decennium. Lagom?

Jag är inte den som surar och jag är inte heller den som bönar eller ber, så jag skriver med högburet huvud "Ok". Jag skriver inte ens "Okej", för det är dubbelt så många bokstäver, och sätter inte ut något larvigt skiljetecken, varken punkt eller utropstecken. Inte ens ett frågetecken slänger jag in, för jag undrar ingenting.

Min man går nu. Jag har fattat.

Han verkar dock inte riktigt kunna ta min coola attityd, utan på Luciadagen dagen därpå, försöker han igen. "Går nu" upprepar han, Jag funderar först på att skriva "Jaja, jag vet. Stick du. Det struntar väl jag i", men nöjer med mig att upprepa mitt svar. Det får bli ett "ok" igen.

Jag vet inte om det är han som tvekar eller om han tycker att jag verkar acceptera ödet väl lätt, men efter sex dagar gör han ett nytt utfall och skriver samma sak för tredje gången, "Går nu". Under de sex dagar som gått sedan det förra sms:et har jag inte fått ett enda från honom. Det har varit helt tyst.

Nu känner jag att jag får ta i lite, så jag slänger in ett tydligt utropstecken efter mitt korta och kärnfulla svar och nu ska han väl ändå förstå. Jag menar hur otydligt är "Ok!"?

Om han skriver en gång till, idag eller om sex dagar, så är det nog ingen idé att jag svarar alls. Han vekar ändå inte ta till sig mina ord.

Tja, detta är den osminkade verkligheten. Så här kärleksfulla och utbroderande är min man och jag mot varandra. Kort och koncist, skulle man kunna säga.

Det där jag skrev i början av inlägget var nog mest ett önsketänkande ...

15 kommentarer:

Duktiga Tjejen sa...

Hahahaha! Jag tänkte mest WOW i början av inlägget, och lite avis blev jag allt. Nog för att M brukar säga varje dag hur fin jag är (det tog typ två år innan han började med det), men vi kör mest på den korta och koncisa sms-konversationen. Haha.

Kanske är det lättare att hålla ihop om man inte slösar med kärleksord utan sparat dem till tillfällen då de verkligen betyder något. Inflation finns även i ord, så vad ska man då ta till när man VERKLIGEN vill uttrycka sin kärlek men redan använder de tex tre orden som en hälsningsfras?

20 år är grymt bra jobbat! Vi är inne på det femte...

Stefan sa...

Ha, ha, haaaaaaa. Fyyyyy vad roligt. Kommer skratta resten av dagen tror jag.
Puss på dig.

Ketchupmamman sa...

Hahaha! Det är bra, slösa inga bokstäver på honom! Spar dem till bloggen!

Åsa ö sa...

Ha ha läser och tänker...... -oj har de det så , förvånat och avundsjukt...... Läser vidare och skrattar gott mer så trodde jag! Vi har liknande sms kommunikation. - köp toapapper! ( detta skickade jag tyväär till en klasskompis istället..... som glatt svarade. - visst , räcker det tills imorgon?) Pinsamt men sant...:)

Åsa sa...

*asgarvar* du e underbar!
Hahha, jag blev oxå avis i början, mer på att man orkar brodera ut så :)
Puss å kram på di!

Västgötskan sa...

He he! Ja, men så länge ni förstår (i slutändan....) vad ni menar så.. ;-D

Hanna Lans sa...

HAHAHA!!

Fru Gårman sa...

hahaha... Ungefär som här då. Fast det vanligaste kärleksförklaringen är nog "köp mjölk"

Marina sa...

Tack så mycket!! Nu äntligen har jag fått svaret! Den sms-konversationen ser nämligen väldigt bekant ut och eftersom vi snart har varit ett par i 35(!) år, så kanske det är receptet på ett långt och lyckligt förhållande...;)

Andra intryck sa...

Haha, galet roligt! Det här med kommunikation kanske inte är så viktigt trots allt? =)

♥ Carina ♥ sa...

Haha, jag skrattade gott åt ditt inlägg. Jag har en man som är väldigt fåordig via sms. Han tycker det är så krångligt. Däremot säger han rara saker irl :)
Kram

Joanna Björkqvist sa...

Duktiga Tjejen: Fem år är en bra start - vi har ju varit där vi med! :) Och jag tycker att du har en intressant poäng med att strössla med orden kontra använda dem när känns optimalt!

Stefan: Haha! Härligt att få dig att skratta! Puss tebax!

Ketchupmamman: Jag tror att de uppskattas mer här - helt rätt! :)

Åsa Ö: Hahaha, nu fick jag ju skratta åt ditt sms till klasskompisen - underbart! :D

Åsa: Brodera ut är som sagt inte vår grej! :) Kram!

Västgötskan: Jo, någonstans är det väl just det som kommunikation handlar om - att förstå varandra! :)

Hanna: Så roliga är vi! :)

Fru Gårman: Och när väl den som läst uppmaningen verkställer den blommar kärleken! :)

Marina: Då bådar det ju gott för oss med - härligt att höra! :)

Andra Intryck: Ibland undrar man ju.... ;)

Carina: IRL låter ju väldigt mysigt att få rara ord till sig - fin man! Kram!

Anneli Stålberg sa...

Haha, ja komunikation kan vara riktigt komplicerat :)
Huvudsaken är att man reder ut det till slut. Kram!

Joanna Björkqvist sa...

Anneli: Och ganska roligt blir det ju dessutom längs vägen! :) Kram!

Ann sa...

Ha! Själv brukar jag anklaga min man för att vara halvstavig eller nollstavig. Känns som det kvalar in i samma kategori. :D