Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

måndag 1 augusti 2011

Tankar kring Radhusdiso


Jag har varit lite nyfiken på Radhusdisco av Morgan Larsson ett tag, men inte så nyfiken att jag brydde mig om att köpa den som inbunden bok, utan jag väntade tålmodigt tills den släpptes som pocket.

Jag visste att den handlade om en killes barndom i en svensk småstad och att vi var ungefär jämngamla, så mycket skulle jag säkert känna igen. Inte förstod jag när den släpptes att den utspelade sig i Trollhättan, där jag själv bott och jobbat i många år. I så fall hade jag köpt den direkt. Jag kände ju igen precis allt.

Nåja, allt rent geografiskt, åtminstone. Det där med den trånga förhuden har jag ju ingen egen erfarenhet av och inte heller har jag trott att jag varit indian, men alla ställen och varenda låt som nämns är inristade i mitt medvetande för resten av mitt liv, för jag har verkligen varit där och jag har spelat låtarna.

Faktum är att jag får lust att sätta ihop en låtlista på Spotify med alla hits som Morris och hans kompisar lyssnar på, för det är riktigt bra musik som utan tvekan slår an en positiv ton inom mig.

Radhusdisco är en härlig berättelse med extremt hög igenkänningsfaktor och jag har lett så många gånger under läsningens gång att jag måste sett rent fånig ut vid poolkanten där jag suttit. Ibland har jag även skrattat högt för mig själv och understundom har jag blivit generad å Morris vägnar.

Historien börjar i en lägenhet i Kronogården, stadsdelen där jag bosatte mig när jag flyttade hemifrån, och därefter gick flytten till ett radhus i Lextorp, där jag också varit en massa gånger. När han börjar högstadiet gör han det på Pettersbergsskolan, där jag jobbat tillsammans med min fina svärmor, som just idag fyller 75 år (Grattis!). Jag undervisade i bild och hon i idrott, men tyvärr hade hon aldrig Morgan Larsson som elev och det var ju lite synd.

Diskoteket Slussens blinkande dansgolv har jag själv dansat på i timmar och när det senare bytte namn till Viccis jobbade jag där. Självklart log jag också åt hur ”fina Skoftebyn” omnämns och vilka linjer de som bor där väljer till gymnasiet. Min käre make växte upp i en ”stor villa” där och valde mycket riktigt fyraårig teknisk, så även den detaljen passade in.

Språket är väldigt livfullt och handlingen drivs på i rask takt så hela grundskoletiden avverkas under bokens gång. Helt självbiografisk är den kanske (förhoppningsvis?) inte, men jag tror inte att det varit möjligt att skriva en så inlevelsefull skildring om inte det egna jaget ligger oerhört nära det fiktiva jaget. Kryddat är det kanske, men en del tankar är så egna och roliga att min egen fantasi aldrig hade räckt för att jag skulle kunna hitta på dem.

Morris är otroligt charmig och det är helt omöjligt att inte känna sympati för honom och vara rent angelägen om att han till slut måste få den där tjejen han drömmer om, även det är olika flickor genom åren.

Min käre make är betydligt mer intresserad av vindsurfing än böcker, men den här boken måste han läsa, inte minst för att han själv kommer från Trollhättan och dessutom är kille och jag är rätt säker på att han kommer att gilla den.


Många barndomsskildringar har ett mörkt filter som allt silas genom, men här lyser även i de mörkare partierna ljuset klarast och det känns som om Morgan Larsson haft riktigt kul när han vandrat längs minnenas allé i min egen ungdoms stad.

7 kommentarer:

tecknartina sa...

Jag är född i Trollhättan på 50-talet, första 5 åren bodde vi på Storgatan mitt inne i stan, därefter i ett radhus i Skoftebyn eller "Sköfta" som man sa då. I mitten av 60-talet flyttade vi till Malmö..men jag har en hel del minnen fr Trollhättan..
kram fr Tina o ett mycket sommarvarmt Hönö

Joanna Björkqvist sa...

Vad kul! Det visste inte jag! Trollhättan är ju mycket trevligt och Anders föräldrar bor fortfarande kvar där!

Idag åker vi till Lefkos för det blåser visst måttligt på surfstranden just nu och mer vind väntas framöver i veckan!

Kram!

Mie sa...

Jag tror inte att jag varit i Trollhättan alls, inte ens åkt igenom. Men trots det så tyckte jag mycket om boken. Precis som du säger så är igenkänningen enormt hög, jag log många gånger och trivdes med läsningen. Tills jag kom till BURKEN dvs!
Usch, nu mår jag illa igen... :(

Ha det fortsatt skönt och, förhoppningsvis, skadefritt!

Duktiga Tjejen sa...

Nu har två stycken tipsat om denna bok, jag lägger till de på min nästa beställningslista, är nyfiken!

Joanna Björkqvist sa...

Haha, Mie, Trollhättan är riktigt trevligt, men jag håller med om att den där burken är så vidrig att jag bara läste med ena ögat öppet... ;)

Japp, Duktiga tjejen, lägg den en kort stund på listan och sedan läser du den rätt så pronto och får många glada skratt! ;)

Riitta-Liisa sa...

Hej Joanna.
Jag köpte pocketboken i början av sommaren. Det var ngt erbjudande om att ta fyra betala för tre och just denna blev nr fyra. Den ligger så fint här bredvid mig på bordet och väntar på sin tur. Ska bli kul o läsa den o känns igen sig.
I september bär det nog av till Karpathos igen. Känner att jag längtar till alla underbara stränder. Förra året hyrde vi en 125:a och välte med den, så i år kommer vi hålla oss till bil.
Ha en fortsatt skön semester.
kram, Riitta

Joanna Björkqvist sa...

Riitta: Ojojoj, vad sent jag ser din kommentar! Hoppas du har läst boken vid det här laget! Hoppas också att ni fick en fin semester utan missöden! Vilken otur ni hade förra gången!
Kram!