Dagens elände: klämt finger

Igår var det sonens tur att drabbas av elände på resan igen. Han busade med sin syster och leken gick överstyr, så han klämde sitt högra pekfinger i dörren in till rummet där han sover.

I denna dusch kan barnen skölja bort
saltvattnet ur öronen...

Jag var kvar vid poolkanten, men fick abrupt springa till stugan när dottern kom rusade och sa att han klämt sig. När jag kom fram hittade jag honom vid vattenkranen storgråtande och ännu iklädd blöta badkläder.

Vattnet i kranen blir aldrig riktigt kallt, utan jag tog isbitarna vi förberett till lördagsdrinken lite senare på kvällen, och tryckte ut dem i en djup tallrik tillsammans med kranvatten. Sedan tog jag sonen i knät och tillsammans satt vi där och vätte ner köket medan han svalkade sitt skadade finger.

Skinnet hade fläkts upp och jag mindes genast med fasa hur ont det gör att klämma sig. Snälla dottern kom med kylskåpskall choklad, men sonen, som trots allt ganska snart slutade gråta, var måttligt intresserad och tog bara två små bitar. Tankarna fanns någon annanstans och det var svårt att njuta av den nya sortens choklad med oreobitar mitt i smärtan.

Hotellet vi bor på drivs av en familj som är mycket mån om att det ska vara rent och snyggt överallt och det är det verkligen. Några fåglar har dock inte brytt sig om renligheten utan bajsat vid trappan upp till vår underbara dunge. Eftersom det syntes tydligt redan från början har vi inte trampat i det och fåglar är ett naturligt inslag i en trädgård, så jag har inte funderat mer på det.

Igår kom dock mamman i familjen rusande över gården. Hon hade sett fågelbajset, minsann. Trots att det var minst 30 grader i skuggan och hon sprang i solen, så ilade hon till den unge killen som i år fungerar som allt-i-allo på hotellet.

När jag kommenterade hennes löpning berättade hon att hon sprang för att hon sett bajs på vår gång och hon kunde inte stå ut med att det fanns där, så nu skulle det städas bort. Hon tyckte det var hemskt att ingen sagt till och att ingen i hotellfamiljen vetat om det, för det såg inget vidare ut och dessutom hade tallen i dungen tappat en massa barr, som också stökade ner. Jag försäkrade att det absolut inte var någon fara, men jodå, nu skulle allt åtgärdas.

Jag trodde det innebar lite skrubbning av stenplattorna och kanske lite sopande av barr, men icke. Plötsligt stod det en enormt hög stege i dungen och allt-i-allon stod överst med en såg. Grenarna skulle kapas. På så vis skulle fåglarna inte kunna bajsa mitt i gången och barren skulle bli färre på marken.

Jag kunde inte låta bli att le åt deras härliga inställning att allt ska vara tip top och rent och snyggt även i naturen. Tänk om mamman då visste att en fågel tidigare på dagen bajsat på min klänning som jag hängt ute på tork…

Till lunch åt jag fyllda grönsaker om mamman gjort och det var väldigt gott. Det var en squash och en aubergine som fyllts med ris och annat gott och denna fina fyllning fanns även i squashblommor, som mammans egen mamma plockat. Den damen är imponerande 100 år och fyra månader och hon går runt och plockar blommor som dottern och dotterdottern kan servera sina gäster. Fantastiskt!

På kvällen tog vi en ny tur till stan och åt på ett ställe vid hamnen där vi ätit flera gånger förut och där de har väldigt god pasta och pizza. Jag beställde pasta med champinjoner och gräddsås och som vanligt var portionen alldeles för stor, men gott var det.

Det finns en solgul bil med en registreringsskylt som vi tycker är rätt kul. Den skulle passa varenda en av de vindsurfare som är med på resan.

Vi hr flera dagar i rad tänkt att köpa en kortlek när vi är på stan, men vi glömmer det varje gång. Vi tänkte utveckla vårt spelande på ön och satsa på annat än bara yatzy, men det verkar omöjligt att komma ihåg det, för när vi väl är på stan är det så mycket annat som lockar. Tvålarna doftar så gott, kryddorna ser så goda ut, armbanden är så vackra och glassen smakar så ljuvligt.

I den stunden tänker vi inte alls på att vi kommer att vilja spela kort vid 16-tiden dagen därpå. Det är nog så att vi har semester och hjärnorna vilar upp sig en smula…