Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 22 juli 2011

Tankar kring Som någon annan bäddar


Igår landade jag på Karpathos, en solig och vacker grekisk ö, och började genast läsa Som någon annan bäddar av Hanna Lans. Redan till lunch idag var den utläst och när jag slog mig ner vid poolkanten, medan barnen glatt badar, för att börja på nästa nedpackade bok märker jag att jag inte kan börja på en ny redan.

Jag har fått så många tankar som måste skrivas ner innan de blandas vilt med nästa tankesjok.

Boken har ett flytande och lättläst språk som gör att man inte behöver fundera så mycket utan man kan lätt låta sig svepas med i handlingen. Den handlar om Hon, som är Hanna Lans själv, och hennes möte, äktenskap och vårdnadstvist med Mannen och i centrum för allt står deras gemensamme son.

När Hanna skickade in boken till etablerade förlag fick hon höra att den mest var intressant för de närmaste, men jag kan verkligen inte räknas som de närmaste, trots att jag haft lite kontakt med författaren i samband med bloggande och själva bokköpet. Jag skulle vilja påstå att detta är en bok som är intressant för alla som fött barn, för alla som alltid gör allt för sina barn, för alla som lever i dåliga relationer och faktiskt för alla som bryr sig om sina medmänniskor.

Hon träffar som ung naiv svenska Mannen och känner instinktivt att de är menade för varandra och mycket riktigt inleder de ett förhållande. Mannen är amerikan och de flesta skulle nog säga att amerikaner och svenskar är rätt lika. Visst, amerikanerna har rykte om sig att vara mer ytliga, men i det stora hela har vi svenskar anammat mycket av den amerikanska kulturen och de kulturella skillnaderna borde inte vara så stora.

Självklart handlar det inte bara om kultur, utan också om personlighet. Mannen är inte som folk, inte ens amerikaner, är mest, det inser vi ganska snabbt. Det gör Hon också, men de har redan bestämt sig för att gifta sig, så hon gör det och Mannen har ju ändå lovat att flytta med henne till Sverige och Europa, så hon räknar inte med så stora bekymmer.

Den första gången mina ögonlock börjar bränna är dagen innan bröllopet. Om hon bara valt att strunta i alltihop! Redan då är hennes kärlek till Mannen förändrad.

Snart föds dessutom sonen. Juridikstuderande svenskan blir kvar i USA och pendlar fram och tillbaka för att skriva tentor. Det är en intensiv och jobbig tid, som inte blir bättre av att Mannen inte lever upp till sitt löfte om flytt, utan själv börjar plugga i USA.

Mannen är intresserad av jobb, status och pengar medan han helt struntar i hus, hem och familj. Han beskrivs som en tyrann och det är ett passande ord, men han misshandlar ingen fysiskt och det känns som om det är viktigt, för en relation kan vara urusel även utan knytnävsslag och sparkar.

Mannen får henne att skriva på ett alldeles ofattbart avtal och här blir jag som tokig. Hur kan Mannen göra så och hur kan Hon gå med på det? Hon bollar avtalet med både familj och vänner och väljer sedan att skriva på trots att det är fasansfullt och hon är medveten om det.

Det blir många turer fram och tillbaka och svensk lagstiftning ser på saken på ett annat sätt än amerikansk dito och hur ska Hon bära sig åt för att få vårdnaden? Hon kämpar, tappar massor i vikt och är ett fullständigt vrak genom processen. Men hon är stark och vraket är fortfarande inte sänkt till havets botten. Hon gör allt, och jag menar då mycket mer än man kan föreställa sig, för att få vårdnaden om sin son.

En passage som tydligt visar hur långt hon är beredd att gå är när hon överlämnar ett litet paket till mannen en afton när han är på besök. Jag tänker inte avslöja vad det är, men jag kan säga att det gav mig rysningar... Hade det varit en scen på bio hade man hört folk dra efter andan...

Det är en mycket gripande bok om en mammas kamp för att ge sin son en fin uppväxt. Det handlar inte alls om att Hon ska ha barnet i första hand, enbart för hennes egen skull, utan fokus ligger på sonens väl och ve och hans möjlighet att få växa upp med rätt värderingar och med kärleksfulla människor omkring sig.

När jag lagt ifrån mig boken undrar jag så... Hur har Hon det idag? Hur är relationen med Mannen? Hur går det för sonen med relationen till fadern?

Det var verkligen en gripande bok som det var lätt att svepas med av på samma sätt som Hon en gång sveptes med av Mannen...

4 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Åh, vad fint och tydligt du beskriver romanen! (Har precis kommit tillbaka från landet och läste detta omedelbart.)

Duktiga Tjejen sa...

Boken påminner så mkt om min, hoppas inte att förlagen säger samma sak till mig... Så sjukt att han ja gifte mig med också var amerikan (fast puertorican) och problemet var ett annat. Nåväl, dår oxå boken snart och ser verkligen fram emot den!

Förresten var jag på Karpathos '89, underbart vacker ö! Enjoy!

Anonym sa...

Vilken underbar sammanfattning, tack!
mamman

Joanna Björkqvist sa...

Hoppas du hade en fin tid på landet, Hanna, och jag kan säga att jag fortfarande tänker på dig varje dag - flera gånger... Tänk allt du gick igenom och klarade!

Ska bli spännande att följa din bokresa, Duktiga tjejen! Ja, Karpathos är verkligen en härlig ö!

Om mamman i sista kommentaren är mamma till Hanna; wow, vilken dotter du har!!!!!!! Helt makalös! Sträck på dig, du måste ha gjort en massa rätt under hennes uppväxt!