Packar, schemalägger, laddar ner och äter upp

Det mesta av dagen kommer att gå åt till att packa allt som ska följa med oss till Karpathos imorgon bitti. Vi kommer att gå upp vid fyra-tiden - snortidigt är ett understatement - så det finns ingen tid att varken packa det sista eller reflektera över vad vi kan ha glömt imorgon, utan allt måste vara klart idag.

Söte sonens kallingar och t-shirtar är det enda som ligger i väskorna ännu, så det fattas ett och annat plagg. Om en väska skulle komma bort har jag redan garderat mig och lagt lite av hans grejer i båda väskorna, men jag hoppas att allt kommer fram och att det trots krisen i Grekland kommer att bli en smidig och trevlig resa.

Det är tredje gången vi åker dit och hotellet vi ska bo på ägs av en familj som vid det här laget är snudd på vänner för det känns verkligen som om man bor hemma hos dem och de lagar så fint mat till oss.

Den fina gröna peruken ska dock inte åka med, utan det var en present från min mor till min systerdotter igår. Alla tyckte att den var så kul att vi var tvungna att prova den och med tanke på alla mina ostyriga lockar ser jag väl bara välvårdad ut i den här. Och lilla hunden Alice är så bedårande och tålmodig.

Jag kämpar också som en iller med att ladda ner en och annan sommarpratare, som ska få följa med på resan. Det är så trevligt att ha något att lyssna på när det inte alltid går att läsa.

Min allra käraste syster!

Eftersom käre maken kommer att tävla i vindsurfing dagligen kommer det inte att bli så mycket nattsudd, utan hyfsat tidiga kvällar och alltid tidiga morgnar för honom. Jag kan inte läsa med lampan tänd om resten av familjen sover och då är det perfekt med lite sommarprat i öronen innan jag också somnar.

Under eftermiddagen ska vi sy ihop ett schema på snälla grannar som hjälper till att ta hand om våra fina fiskar och blommor under tiden vi är borta. Jag är så glad och tacksam över att vi kan hjälpa varandra och att vi är några stycken som hjälps åt, så ingen blir fullständigt uppbunden.

En annan rätt så angenäm sak som vi behöver ägna oss åt är att äta upp en del färskvaror som vi har här hemma, för på tre veckor hinner det mesta mögla och bli oaptlitligt. Förra året bar jag ner två kassar nästan fulla med mat till min syster...

De vackra blommorna fick tioårige sonen igår av sin mormor och morfar och ikväll ska min syster få ärva dem, eftersom vi åker iväg. Perfekt att glädja två familjer med samma blommor!