Stämningsfull skolavslutning med kransar

Idag har båda fina barnen haft skolavslutning och jag brukar alltid bli rörd när jag hör Den blomstertid nu kommer och ser alla söta barn i fina kläder. Avslutningen var i år förlagd till kvällstid, för att så många som möjligt skulle kunna delta, eftersom skolan läggs ner nu, och nog blev det något alldeles extra.

Även om jag egentligen är emot skolavslutningar i kyrkor, så kan jag inte låta bli att tycka att det är både stämningsfullt och vackert. Extra fint är det med alla kransar och diadem som barnen bär.

Igår satte jag en bunt vita rosor och vit brudslöja i vatten med knallblå karamellfärg och det blev otroligt tjusiga och unika blommor av det lilla jobbet. Det var spännande att se hur den blå färgen sögs upp allt eftersom tiden gick. Exakt hur blå de skulle bli gick inte att veta på förhand. Kul för söte sonen att få blommor som så väl matchar den skjorta han valde för några veckor sedan.

Många kommentarade dessutom de ovanliga rosorna och då var det roligt att kunna säga att jag färgat dem själv! Se nedan den coola förvandlingen.

Jag tycker att det är rätt kul att göra kransar och brukar göra egna både till skolavslutningarna och midsommar, men i år ville fina dottern ha ett diadem istället, så då fick jag prova att göra det för första gången och det gick väldigt mycket snabbare. Resultatet blev inte dumt, men jag tycker nog att kransar är finast, trots allt.

Dotterns lärare, som hon har haft i hela fyra år, fick av oss en ängel som Ulrica Elmberg har gjort och jag hoppas att den ska pryda hennes trädgård i många år och vaka lite över henne. Hon varit en mycket ambitiös och duktig lärare, som lärt dottern enormt mycket och framför allt förstått henne och peppat henne att fortsätta utvecklas utifrån den person hon är.

Jag vet att dottern kommer att sakna henne väldigt mycket och det är bara att glädjas med de elever som kommer att få henne framöver.

Efter stunden i kyrkan gick vi alla i något slags sorgetåg till Kyrkbyskolan för allra sista gången och det påminde lite om Suckarnas gång, även om det knappast var avrättning på gång, utan tårtkalas för alla barn och föräldrar.

Eftersom jag hade barn i två klasser försökte jag fördela mina gracer, men det var ett tufft uppdrag för jag  ville vara i båda klasserna på heltid. I sonens klass var det mer odramatisk stämning, men i dotterns klass, dit jag kom tillbaka efter en stund flödade tårarna. Antagligen var det därför jag hållit mig undan en stund, för jag visste att det skulle bli jobbigt.

Fröken hade skrivit något fint om var och en av alla eleverna och utsett dem till något personligt och det var riktigt fint och rörande. Någon blev klassens solskensstråle, en annan klassens arbetsmyra och en tredje klassens djurvän.

Djurvännen var min dotter och det stämmer verkligen. Dessutom skrev fröken så fint om vilket smittande skratt min älskade dotter har och hur det dröjer sig kvar. Det är inte särskilt svårt att tänka sig hur rörd jag blev. Otroligt fint sagt!

Båda barnen fick varsin skiva med bilder från sina år på skolan och när vi ätit oss mätta på tacos satte vi oss för att titta på dessa. Det var riktigt kul att se hur mycket barnen faktiskt vuxit, utan att vi riktigt lagt märke till det.

I morgon vaknar barnen upp till sommarlov, skolan är stängd och kommer att förvandlas till fritidsgård så småningom och vi börjar med att fira med en fika på stan. Så härligt när barnen har modesta önskemål!

Nyköpta vita rosor och vit brudslöja

Så här blå hade blommorna blivit efter fem timmar

Efter 27 timmar var blommorna helt blå