Nordens Ark och glass i Smögen!

Sötaste dottern önskade sig en resa till Nordens Ark i julklapp och snälle tomten hörde henne och gav henne just en sådan resa. Idag var det dags att kvittera ut julklappen, så vi begav oss till västkusten i molnigt, men ändå regnfritt, väder.

Vi började så smått med de röda pandorna, som vi såg i januari på andra sidan jordklotet, då vi var i Australien och därefter såg vi supersöta storkungar, som låg och myste i ett rede.

Förra året var vi där lite tidigare så då vimlade det av bedårande söta djurungar, men den stora nyheten i år var en helt ljuvlig liten vargvalp. Det var grymt svårt att fånga den lilla lurviga sötnosen på bild, för den gömde sig under buskarna och smet sedan ner i en håla, men den var verkligen galet söt.

De vuxna vargarna var också imponerande och förra året såg vi dem endast på håll, så i år var det oerhört mycket bättre utdelning, för alla kom fram och busade med varandra och gick omkring med middagen i munnen.

Det var lite kul att jämföra barnens armbredder med fåglarnas. Vilka fullständigt enorma fåglar det finns med en vingbredd som knappt går att föreställa sig!

Ett träd var helt vansinnigt angripet av larver och det fanns inte ett enda frisk blad på det. Det såg väldigt märkligt ut eftersom träden runt omkring inte verkade angripna, men här hade larverna haft ett riktigt tabberas och kalas på hela trädet. Jag ville inte stå där länge, för vem vet vad som hamnar i håret...

Några regnstänk kom när vi gick längs leden, men när vi lämnade parken var vi ändå väldigt nöjda med vädret. Det vi var lite mindre nöjda med var att stackars sonen skadade sig två gånger. Först snubblade han lite tokigt och fick foten under sig och kunde knappt gå.

När vi sedan gick till lantgården hoppade han i höet och de första gångerna gick det alldeles utmärkt, men plötsligt hoppade en liten flicka efter honom och då hann han inte flytta sig, så hon landade på honom med skor och allt.

Hade hon landat på hans ansikte med skor och fart hade vi antagligen fått åka raka vägen till sjukhuset med diverse allvarliga problem, men nu landade hon mer på hans sida och mage. Jag blev livrädd och arme sonen vacklade ut och beklagade sig högljutt över hur ont det gjorde i bålen.

Flickans föräldrar kom också fram med sin storgråtande dotter och frågade hur det hade gått, men när vet man om en mjälte en spräckt? Eller när en njure slutar att fungera? Jag visste inte vad jag skulle svara, men tröstade mig med att deras dotter grät mer än vår son, så antagligen var hon mer förskräckt än han var skadad.

Vi tröstade oss med en tur till vackra Smögen och där åt vi årets första utomhusglass och det var helt ljuvligt att sitta där på bryggan och njuta i strålande solsken.

Självklart passade vi även på att vandra till de färgglada sjöbodarna som ligger längs bryggan och det är fantastiskt vackert. Eftersom den stora turistsäsongen inte börjat ännu var det till och med glest bland folken, vilket jag uppskattar rent fotomässigt.

Vi avrundade med en rundvandring på klipporna och det är så härligt med dessa varma mjuka klippor. Vilken underbar julklapp vi alla fick avnjuta idag!