onsdag 29 juni 2011
En sista hälsning från Kreta
En vecka på en underbar grekisk ö springer förstås iväg, men vi njöt av allt in i det längsta.
Fina mamma och söta dottern köpte likadana coola solglasögon och de lyste upp Gamla Stan i Chania med både sina brillor och sin charm.
Lilla pappa fick stå och posera på vår balkong, så vi vet till en annan gång vilken vi hade, för det vore kul om vi fick exakt samma igen. Rum 301 kan vi också lägga på minnet, men jag vet av erfarenhet att det är väldigt lätt att glömma ett hotellrumsnummer.
Varje gång vi stod och väntade på hissen log vi åt denna roliga skylt, för det är klart att det är svårt för grekerna med våra svenska ord och dessutom det latinska alfabetet. Vi gjorde vad vi kunde för att akta oss för dörpen i alla fall.
Vi passade på att utnyttja havet så mycket vi bara kunde och en bit ut var det lugnt och skönt, men in mot stranden rullade rätt stora och härliga vågor.
Den sista kvällen vi skulle sova på Kreta avnjöt vi lokalt vin på vår svala och sköna balkong och vi insöp atmosfären med alla våra sinnen.
Den allra sista dagen badade vi som vanligt på förmiddagen och när bussen hämtade oss i skymningen beundrade vi den vackra solnedgången genom bussfönstret. Flygresan gick smidigt och bortsett från att vi på hemresan inte kunde skåla i lite vitt vin hade vi det riktigt mysigt trots den sena timmen.
När vi kom ut till parkeringen fick oss dessvärre en rejäl överraskning. När jag klickade på fjärrkontrollen för att öppna bilden hände absolut ingenting alls. Jag trodde att det var själva kontrollen som fått sand i sig eller så, men det visade sig snart att bilen var fullständigt stendöd, trots att det är en trygg Volvo av 2004 års modell.
Min desperation ökade i takt med att klockan gick, för det är sannerligen inte lätt att få hjälp med en svårflirtad bil klockan tre på natten. Ulf och Helena som kom förbi och hjälpte oss genom att hålla oss sällskap hade inga startkablar, men var snälla nog att låta de huttrande barnen sitta en stund i deras bil i väntan på hjälp.
Så småningom kom en man med startkablar och då gick den rackarns bilen äntligen igång. Sedan skakade mina knän av nervositet när jag var tvungen att bromsa vid utkörningen för att jag skulle sticka in betalkortet i en automat. Jag var livrädd att bilen skulle dö igen, för mina hjältar hade redan lämnat platsen.
Som tur var gick det fint, hemresan grumlades av att dottern plötsligt kommer på att hennes handväska inte tycks vara med. Det gick bara inte att vända på motorvägen och jag tordes i alla fall inte slå av motorn, så det var bara att köra hem.
Vid femtiden ringde jag till flygplatsen, men de hade inte fått in någon väska. Samma sak gjorde jag varje dag, så även idag, men det var bara nej och nej. Idag tipsade dock tjejen som svarade att jag kunde ringa städbolaget som städar flygplanet och jag hade förstås redan kikat på deras hemsida om vad de gör med upphittade saker och det stod att de lämnas till flygplatsens personal.
Jag ringde förstås i alla fall på vinst och förlust och jodå, dotterns handväska med iPod, nya solglasögonen och pengar fanns minsann där - hurra! Så imorgon ska vi åka till flygplatsen och få tillbaka den! På bilden ser ni henne med både brillor och väska och hon har saknat dem så.
Först därefter kan vi helt sätta punkt för denna fantastiska resa. Faktum är dock att det kommer ett inlägg till framöver och det handlar om vackra saker som vi köpt.
Tills dess får ett hjärta avsluta vår fina Kreta-resa och vi hoppas att vi snart får återvända tillsammans igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar