Badstrand och jordbävning!

Männen hann knappt ner till surfstranden igår innan de vände hem igen, för det blåste inte så värst mycket och alla ville någon gång under vistelsen här åka till Lefkos. Där finns en underbar badstrand och en restaurang som serverar fantastiskt god mat.

Käre maken ringde och sa att vi skulle vara redo om tjugo minuter och det var vi. Sedan bar det av på de otäcka, slingriga vägarna som saknar räcken nästan överallt, trots att det stupar 200 meter på sidan av vägen. Jag är alltid livrädd och det finns faktiskt anledning till det, för vi skulle inte ha gnuttan av en chans om ett hjul råkade hamna över kanten.

Att möta en bil på dessa vägar är alltid läskigt, men oftast är det möjligt. Det var det dock inte på slutet när vi hade stranden i sikte, utan vi fick backa på dessa vidriga vägar och släppa förbi den mötande. Det är ingen slump att jag inte kör bilen kan jag säga.

När vi äntligen kom fram till stranden mådde vi alla lite illa och var lite darriga i knäna efter den vingliga turen. Vi slog läger vid några solsängar på stranden och gick genast ner på den lena sanden mot det klara vattnet. Det är verkligen hänförande vackert.

Dessutom var havet med sina 26,5 grader precis lagom varmt. Det är fem grader svalare än i hotellpoolen och det var riktigt skönt en dag som denna, när vi behövde coola ner oss lite.

Efter ett par timmar var det lunchdags och vi visste precis vilken restaurang vi skulle välja, för vi har ätit där förr. Man går in i köket och får berättat för sig vad det är för något som ligger på de stora uppläggningsfaten och så pekar man och säger vad man vill ha. Allt ser jättegott ut och är det också.

Jag valde en spenatpaj och någon som kallades A la mom. Den var er rätt som bestod av en stor skiva potatis i botten och sedan byggdes allt på höjden så det blev som en bakelse med squash, aubergine, fisk, tomat och paprika. Mycket tjusigt var det och riktigt gott.

Tillbaka på stranden började några bygga vackra torn av den finkorniga sanden och snart byggde sonen in sig själv. Efter en stund fick han hjälp och blev under många glada skratt nästan helt gömd.

Det började med en extra lång arm, sedan kom en sjöjungfrustjärt och slutligen även bröst. Söte sonen skrattade så sanden på magen höll på att trilla bort och vi tyckte alla att han var riktigt snygg som sjöjungfru med jättehänder.

På kvällen var det prisutdelningen i vindsurfingtävlingen King of Paradise, som avgjordes på söndagen. Vi fick möblera om hela restaurangen för att kunna få plats med hela gänget i ett enormt u, men till slut fick alla 24 (tror jag att det var) en sittplats och god mat på Bella Karpathos, där rätten Ufo är det man ska äta om man är riktigt hungrig.

Det är ett pitabröd som är stort som en pizza, uppskuret på mitten och sedan fullt av allt möjligt smarrigt som kyckling, grönsaker och dressing.

Vi avslutade kvällen med en drink på hotellet och när alla lagt sig och jag satt och pratade med Helen, dottern på hotellet som är ungefär jämngammal med mig, hör och känner vi plötsligt något konstigt.

Jag tänkte spontant att det måste vara en långtradare som brassar på utanför hotellet, för det både låter och skakar. Helen rusar upp från sin stol, springer ut och säger något som jag inte uppfattar.

Det hela är över på några sekunder och jag sitter som ett frågetecken när Helen kommer tillbaka in igen. Hon säger:

-It was an earthquake! I said ”come”!

Jag hade inte alls förstått att det var en jordbävning och anledningen till att vi skulle springa ut var att det är säkrare så, för då slipper man få taket i huvudet om det blir ett kraftigt skalv. Nu gick det så snabbt att det inte var någon fara, men en yrvaken vindsurfare kom upp till oss och frågade om han känt rätt, och jodå, det hade han ju.

Efteråt hade jag svårt att somna, så efter någon timme gick jag tillbaka till den då stängda restaurangen och loggade in på nätet för att se om det stod något om jordbävningen på någon nättidning, men det gjorde det inte och till slut lyckades jag somna i min hyfsat trygga säng i vår mysiga stuga…