För nitton år sedan åkte jag och min käre make, som då inte alls var min make, på en konstkurs på västkusten över en långhelg. Konstnären Wilhelm Bruhn (nog är det passande att han heter en färg i efternamn när han är konstnär?) berättade inlevelsefullt om passionen för konsten och tyckte inte alls om när hans kursdeltagare ville måla en tavla som skulle passa till soffan där hemma.
Därför tänker jag ofta på honom, för jag målar då och då just på det sättet. Den här tavlan gjorde jag till toaletten och färgerna anpassade jag självklart därefter. Wilhelm skulle inte påstå att det är stor konst då direkt, men det påstår faktiskt inte jag heller.
Stor konst hänger man kanske inte på toaletten heller, men min akvarell passar alldeles utmärkt där.
Trevlig fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar