Nostalgitripp och ett hemskt intervjuminne

Jag var ung på 1980-talet och läste då vartenda nummer av tidningen Okej. Nyligen kom en bok som sammanfattar 80-talet sett ur Okejs synvinkel och jag måste säga att det är gripande och fascinerande läsning. Detta är säkert en alldeles perfekt julklapp till gårdagens ungdomar!

Sidorna med Dag-Finn från Sha-Boom och Samantha Fox i hel- och halvnakna poser framstår idag som fullständigt otänkbara i en tidning som vänder sig till tonåringar. Även på den tiden reagerade vi på att Dag-Finn faktiskt var fullständigt naken både i badkaret och i duschen, men vi log mer än vi förfasade oss.

En hel del gamla romanser finns också med och både Lena Philipsson och Anna Book poserar glatt i baddräkt.

Jag ler och blir tårögd om vartannat när jag bläddrar i boken, för visst har det hänt en hel del på de 20-30 år som gått sedan artiklarna skrevs och bilderna tog. Både Hasse Carlsson och Freddie Hansson från Noice, som jag lyssnade på varje dag, är borta sedan länge, medan Per Gessle, från både Gyllene Tider och Roxette, bara blivit mer framgångsrik.

Många av artisterna i boken har jag själv träffat intervjuat och fotograferat och det gör ju att det är extra kul att drömma sig tillbaka. Några av dem är Lena Philpsson, Lili och Susie, Orup, Sound of Music, Pernilla Wahlgren, Tommy Nilsson och Sha-Boom. Lili och Susie var extremt trevliga och i hissen på väg ner till nattklubben fick jag nästan hålla för öronen när de sjöng upp.

Intervjun jag gjorde med Sha-Boom blev så uppmärksammad att det talades om den på radions P3 och sedan blev det dessutom en helsida i en av kvällstidningarna. Jag, som då skrev för en nöjestidning i gamla hemstaden Trollhättan, och ett par skolungdomar, som jobbade med en skoltidning, fick träffa bandet efter spelningen och Peo Thyrén inledde intervjun med att säga att han endast skulle svara på frågor från mig om jag tog av mig kläderna.

Jag ignorerade hans kommentar och ställde ett antal frågor, som alla besvarades mer eller mindre oseriöst. Värst var svaret på vad de skulle göra med alla pengar de tjänade för då svarade han att de skulle köpa knark. Där förstod han nog själv att han var ute på djupt vatten, för han korrigerade svaret till att knarket bestod av halstabletter.

Högstadieeleverna var chockade av situationen och sa efteråt till mig att de förstått om han varit sådan mot dem, som var elever och kom från en skoltidning, men att han svarade en riktigt journalist så kunde de inte förstå.

Några dagar senare satt Sha-Booms sångare i en radiostudio för att svara på frågor från allmänheten och då ringde en av högstadieeleverna in för att diskutera hur gruppen hade uppfört sig under intervjun med mig. Dag Finn hävdade att han inte mindes något av intervjun och kände inte alls tills historien. Tyvärr hade han rätt, för det var resten av bandet som var där, men Dag Finn hade snabbt stuckit iväg efter spelningen.

Eftersom knarkfrågan kom upp hängde sedan en av kvällstidningarna på och gjorde en stor artikel av det hela, som min redaktion sparade åt mig. Tyvärr var jag på resa just då och eftersom det var före mobiltelefonernas tid, fick jag inte hör som tumultet förrän ett par veckor senare och då var det lite sent för mig att ge min version av kvällen.

Jag tycker i alla fall att högstadiekillen var grym som tog sig igenom spärren i telefonslussen genom att formulera en helt oskyldig fråga som han skulle ställa till Dag Finn och väl i sändningen pepprade han honom rejält!