Åh, vilken vacker julavslutning det blev! Den allra sista i Kyrkbyskolans historia dessutom.
Min fantastiska dotter gjorde en strålande insats som solosångerska och jag erkänner utan omsvep att tårarna rann... Icke helt oväntat...
En del av magin fångades med kamerans hjälp, men allt går inte att förmedla ens igenom en kameralins.
Sonen spelade en av de tre vise männen i årets julspel och vi tyckte att det var en roll som passade honom utmärkt. Förra året var han Josef och han var bedårande när han som åttaåring sa "Min fru ska snart föda!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar