Sötaste koalorna och finaste barnen

Vädret är väldigt omväxlande i Wollongong, så det gäller att anpassa aktiviteterna efter rådande väderlek.

Idag var det strålande sol, men fortfarande lite blåsigt, så vi tyckte att en tur till Symbio Wild Life Park skulle passa utmärkt. Det är en liten djurpark, men mycket trevlig och det allra bästa med den är att ett tjugotal kängurur går lösa i parken, så man kan både mata och klappa dem obehindrat.

Vi köpte varsin påse med djurmat till barnen och så fick de mata de flesta av djuren i parken. Sonen blev biten i handen av både en emu och en känguru, som i sin iver att äta nafsade lite väl hastigt och hårt i den lille turistens handflata. Dottern klarade sig bättre och själv hade jag fullt sjå med att fotografera det hela och dessutom konstant hojta till barnen att sprita händerna efter varje matning.

Djurskötaren berättade en hel del om de spännande ökendjuren surikaterna, de söta röda pandorna och slutligen en hel del om våra absoluta favoritdjur koalorna. När hon berättat klart fick alla ställa upp sig på ett rakt led och så fick man klappa det gosiga och lätt sömniga djuret.

När vi fortsatte runt i parken hittade vi en bur med fem koalor och en av dem gjorde något riktigt ovanligt, nämligen gick omkring en liten sväng. Djurskötaren hade bara några minuter tidigare sagt att om vi någonsin ser en koala gå omkring, så ska vi titta noga för det händer så sällan. Den var så bedårande söt med sina små ögon och sin mjuka kropp att vi kunde inte sluta att fotografera den. Bild på bild knäpptes av och alla blev jättefina.

Alpackafåren var alldeles nyklippta och hade mycket god aptit och de flesta kängururna låg och vilade när vi kom, men piggnade på sig ordentligt när de såg att det vankades mat.

På vägen tillbaka till Wollongong stannade vi vid Austinmer och tog bilder på de vackra vågorna som slog emot klipporna intill stranden. Vi passade också på att äta lunch på ett riktigt skumt litet hamburgerställe med slitna möbler och målade flickor på väggarna.

Vi stannade också vid en av alla de fantastiska utsiktsplatserna som finns runt om i Australien och häpnande över hur långt man faktiskt kan se. Där blev till och med jag fångad på bild.

När vi kom hem tog vi en liten tur ner till stranden och den ligger bara tio minuter bort, så det var skönt. Det var nog minst 28 grader i luften men antagligen inte mer än sådär 21 i vattnet, så det var rätt så iskallt. Eftersom båda barnen varit lite snuviga den senaste tiden fick det bli ett hastigt dopp. Dottern hade ju feber så sent som på flygresan ner, så hon fick ta det riktigt försiktigt, men det var så underbara vågor att båda barnen jublade av glädje även över ett litet dopp.