Min starka, kraftfulla pappa

Vi har haft ett par fina dagar tillsammans, mina föräldrar och jag, och det känns väldigt värdefullt för oss alla. Vi är så tacksamma över att vi har varandra när livet känns så tungt, svårt och obegripligt.

Igår satt mamma och jag ute i trädgården en timme och det var strålande sol och fullständigt vindstilla, så vi blev riktigt svettiga. Fötterna var utan strumpor och skor och varsitt glas vin hade vi, för att skåla för våren och njuta lite av livet mitt i allt elände.

Ett par timmar senare bestämde vi oss för att gå samma fina promenadslinga längs älven som vi tog igår. Det är bara några hundra meter tills slingan börjar, men för att den lilla hunden Alice inte ska bli alldeles uttråkad innan vi är framme vid vattnet, så brukar vi ta bilen och sedan gå.

Hoppsan. Vi hade ju druckit vin. Visserligen bara ett glas, som inte ens var fullt, och dessutom för över två timmar sedan, men helt klockrent kändes det inte i alla fall.

Pappa, som egentligen hade tänkt pyssla med annat, bestämde sig för att följa med, för han hade inte suttit ute med oss i solen. Sagt och gjort. Vi hoppade in i bilen, gick vår slinga på trekvart eller så och tog bilen tillbaka. Det är som sagt bara ett par kvarter att åka, men även på denna korta sträcka hann polisen där längs vägen stå med - ja, gissa det ni.

En blåskontroll!

Sannolikheten att bli stoppad av polisen för att blåsa i deras alkometer 17.45 en måndagseftermiddag måste vara oerhört liten oavsett var man befinner sig i landet och i min lilla barndomsort förefaller det fullständigt osannolikt. Både mamma och pappa hävdade dessutom att de aldrig någonsin sett polisen stå just på det stället, utan i så fall inne i centrum.

Pappa fick visa körkortet och sedan blåsa. Han tog i för kung och fosterland så länge apparaten pep, precis som han blivit tillsagd. När den tystnat fick polisen tillbaka den och han tittade förvånat på den.

Den hade inte bara tystnat tillfälligt, utan slutat fungera.

Han ropade på sin kollega att komma med en ny som pappa fick blåsa i och spänningen var stor, för han skulle väl inte blåsa sönder två apparater på samma dag med sina starka lungor?

Närå, det gjorde han inte, som tur var. Och grönt var det också.

Det spelar ingen roll att min lilla pappa varit pensionär i några år, för han är minsann fortfarande stark och kraftfull.

Precis som han alltid varit.