Språklig spänst

Språktidningen har en kampanj där jag fått
tidningen som provex efter tips av käre maken.
Ska bli kul att läsa den, för den är mycket intressant.

Språktidningen dök idag oväntat upp i min brevlåda just som jag kom hem efter ett fint dygn hos mina föräldrar. Även om vi fortfarande är mer eller mindre bedövade av sorg, så finner vi ändå glädjen i att ha varandra och det är jag tacksam och glad över.

Igår hade jag ett samtal med en präst och varje gång jag sa något som anses olämpligt i mer religiösa kretsar hajade jag till och kände mig lätt generad. Hur man använder språket är så personligt och jag tycker att jag har ett väldigt välpolerat och trevligt språk rent generellt. Jag är aldrig orolig över att det ska hoppa några direkta grodor ur min mun, utan jag brukar kunna föra mig.

Igår råkade jag dock säga sjutton (och det utan att räkna något), jäkla och Jesus, som jag gärna använder istället för oj eller hoppsan flera gånger om dagen, i mitt samtal med prästen. Jag lyckades också gråta och snörvla i en timme ungefär och får vara glad om han uppfattade åtminstone spridda delar av vad jag ville säga.

Jag tröstade mig med att mina tre tvivelaktiga ord i alla fall inte var de värsta jag skulle kunna hitta på. Jag kan betydligt värre ord än så, faktiskt, men det känns alltid lite pinsamt för det enda jag kan tänka på är att han också tänkte på mina förrymda ord.

Det här med att jag svänger mig med Jesus som uttryck i tid och otid är intressant, för det började jag med för några år sedan, utan att jag riktigt märkte det och varför jag började har jag inte den blekaste aning om. Det känns lite amerikanskt och det finns ingen hejd på hur många gånger och i vilka sammanhang jag stoppar in det. Många, många gånger per dag är det i alla fall.

För några dagar sedan skulle jag ta ut en långpanna full av ugnspotatis och när jag skulle ställa den på spisen upptäckte jag att det var fullt där. I samma sekund kommer sonen in i köket och undrar vad det blir för mat. Mitt käcka svar blev då:

- Det blir ugnspotatis och ... (upptäcker att det är fullt på spisen och att det inte finns någonstans att göra av jättelångpannan) Jesus!

Han skrattade gott åt att vi skulle äta Jesus, så klart.

En annan gång skulle käre maken servera sonen pastaskruvar och när han förde sleven mot sonens tallrik råkade några skruvar trilla av. En av dem landade rakt i mitt vattenglas med ett plask, varpå jag genast utbrast:

- Jesus! I mitt vattenglas!

Sonen tyckte det var jättekul att Jesus befanns sig i mitt vattenglas, för det var så det lät.

Vilka uttryck använder ni er av?