Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

tisdag 6 mars 2012

Sorgen tar inte paus ...


Sorgen i mitt hjärta tar inte paus. Den finns där hela tiden och är det första jag känner jag vaknar på morgonen och det sista jag känner när jag somnar om kvällen. Fortfarande har jag svårt att förstå vad som hänt och alltihop känns så orättvist, så onödigt, så sorgligt och framför allt så fruktansvärt fel.

Inlägget jag skrev efter en tung dag sent igår kväll har jag efter moget övervägande raderat och jag ska försöka att skriva om annat än min älskade storebror framöver. Även om sorgen i mitt hjärta inte tar paus kan jag ju välja att ta en paus i ämnet här på bloggen.

Jag tackar mjukast av hela mitt hjärta för alla fina och varma kommentarer jag fått under tiden. De har landat som nyvispad grädde i min ledsna själ eller varit som en sammetskudde jag kunnat vila mitt trötta huvud mot och det har varit en viktig del i min sorgeprocess. Ni har generöst delat med er av era tankar och erfarenheter och har dessutom tröstat mig. Tack så mycket, allihop, ni betyder väldigt mycket för mig.

Snart kommer en annons för min bror att publiceras och jag har skrivit några ord, som kommer att finnas i slutet av annonsen. Här har jag bytt ut hans namn mot "storebror", men i tidningarna kommer det att stå hans namn, eftersom orden är en hälsning från oss alla och inte bara från mig, även om det är jag som skrivit dem.

Med dessa ord rundar jag av för den här gången och fast mitt hjärta fortfarande är fullt av sorg och trots att saknaden efter min bror fortfarande överskuggar mitt liv, så ska jag försöka se annat här och var. Det borde finnas annat. Jag hoppas jag hittar det ...


Älskade storebror!

Vi är vana vid att du reser iväg
och vi har vant oss vid att vänta på dig,
för snart brukar du vara hos oss igen
Den här gången reste du utan att kunna återvända
Aldrig mer får vi krama dig eller höra dig skratta
Du som alltid var så snäll och omtänksam
lämnade oss utan möjlighet att ta farväl
Inte visste du att det var din sista resa,
inte anade vi katastrofen som skulle komma
Tomrummet efter dig är obeskrivligt
och saknaden kommer vi aldrig att vänja oss vid
Kärleken vi känner finns i varje andetag vi tar
och varje gång våra hjärtan slår finns du hos oss
I vår svåra sorg och i vårt djupa mörker
anar vi ett ljus långt bort i fjärran
Och ljuset vi ser, älskade storebror, det är du

27 kommentarer:

Annika sa...

Så oerhört vackert du skrivit om din bror. När min storebror skulle begravas hade jag skrivit några rader som prästen läste upp i kyrkan, jag klarade det inte själv. Att skriva var en viktig del av sorgearbetet, och det mesta jag skrivit sedan dess har på ett eller annat sätt handlat om döden.

Hanna sa...

Vad fint skrivet!

Cissa sa...

Så vackert! Du beskriver sorgen och saknaden så otroligt målande, man känner verkligen i hjärtat, en liten del av det du känner!

Kram!

Andra intryck sa...

Så väldigt fint!

Jeanette sa...

Så fint skrivet!
Klart att det finns annat, men ibland behöver man putta det där andra åt sidan och bara vara i det som tar över ens liv för tillfället.
Många kramar till dig <3

Kvinna i medelålderns tid sa...

Kram <3

Maria sa...

Vackert skrivet - som vanligt ♥

Jag har postat ditt paket idag - hoppas du kommer att få glädje av din vinst!

Kram

Åsa sa...

Hej finafina du..

Om du känner för din egen skull att du vill skifta ämne...så ska du göra det. Men känn inte att du måste skriva ngt annat för vår skull.

Skriv det du känner för..och hoppas det lugnar ner sig snart i sorgen, även om det kommer ta tid och behöver bearbetas..
en dag kommer det att kännas lite ljusare...det lovar jag dig.
Många kramar f mej

♥ Carina ♥ sa...

Vilken vacker text till din bror...
*kramar om*

Duktiga Tjejen sa...

Så fint skrivet. Jag fick tårar i ögonen. Jag tänker på dig varje dag och det ofattbart hemska du går igenom.

Stor kram.

Min plats i solen sa...

Du skriver så vackert och innerligt Joanna. Vackert och smärtsamt som bara ett brustet hjärta och en brusten själ kan göra.

Du ska skriva om din bror, din smärta och sorg precis så mycket som du vill och har behov av. Vi finns här för dig, det vet du. Vi lyssnar, tänker på dig och sänder internetkramar i er svåra stund och känn absolut inte att det blir för mycket sorg. Du skriver om ert liv just nu och just nu är det sorg, ilska, smärta, tårar och mycket kärlek. Så håll inte tillbaka utan skriv om det du vill.

Jag tror att vi alla kan identifiera oss i både dina ord och din sorg vännen. Vi har alla förlorat någon som står oss nära. Vi känner igen hur det är att falla djupt ner i det där hemska svarta hålet. Hur ont det gör och hur viktigt det är att prata om det. Det är en del i bearbetningen.

När min lillebror dog skrev min mamma i ett helt år. Varje dag skrev hon dagbok. Det var hennes sätt att berabeta förlusten av sin son. Och som vi pratade. Pratade om honom för att hålla honom kvar i våra hjärtan och minnen.

När min bästa väninna förlorade kampen mot bröstcancer för några år sedan och hennes man och son blev ensamma kvar pratade vi mycket om henne, om minnena, om sorgen, smärtan, ilskan och tacksamheten över att ha haft henne i våra liv. Hon är med mig varje dag och jag kommer aldrig sluta prata om den fina mamma hon var för sin son som var för liten för att kunna minnas henne.

Så håll inte tillbaka fina Joanna. Skriv om det du måste skriva. Vi lyssnar.

Kram till dig

Kim M. Kimselius sa...

Mycket fina ord. Vet så väl vad du går igenom just nu. Om du tror att du orkar kan du läsa vad en av de saker som jag skrev: http://kim-m-kimselius.blogspot.com/2010/10/dod-sorg-smarta-o-livsgladje-himlen.html Dessutom höll jag på med min bok Giljotinen, franska revolutionen och massdödandet. Tror inte att jag hade dödat så många om det inte hade varit för att min syster just hade dött. Var tvungen att få ur mig alla mina känslor.
Förstår att jag inte behöver säga till dig att du ska skriva av dig, för du har skrivit så många fina inlägg här på din blogg. Och jag vet att det var din bror som talade om för dig att han hade kommit hem. Så fungerar det!
Många, många kramar från Kim

Fröken Hulda sa...

En stor och värmande kram till dig. Det finns nåt annat utanför sorgebubblan du befinner dig i nu. Jag lovar. Låt bubblan finnas så länge den behöver. Den kommer sen att spricka och nya faser tar över...

Linas drake sa...

Hej, jag vet inte riktigt vad jag kan skriva till dig som inte många andra redan skrivit. Jag håller med så många av de kommentarer som du fått. Att du inte ska känna dig tvungen att sluta skriva för att du känner att du måste för bloggläsarnas skull - bara om det känns rätt och bra för dig, att jag tror, definitivt, att det var din bror som visade dig ljuset vid stranden, att sorgen efter en saknad tar lång tid. Men en dag känner du dig starkare igen och går ur det akuta sorgeskedet och in i en mjukare saknad. Det kan ta tid innan du är där, men dagen kommer.

Ta väl vara på dig själv och de dina.
Kram/ Lina

Joanna Björkqvist sa...

Tack så jättemycket, alla ni fina och snälla som skriver så varmt och vackert till mig.

Kanske ska jag förtydliga att det absolut inte var någon kommentar från er som gjorde att jag tog bort gårdagens blogginlägg och väljer att hålla en lägre profil om min brors död ett tag framöver, utan mer en känsla av att jag behöver dra en gräns för min privata sorg och mina mer privata tankar snart. Svårt ibland, men också nödvändigt.

Varmt tack för att tittar in, läser, funderar, känner och skriver - ni är guld värda allihop!

Anneli sa...

Så fantastiskt vackert skrivet. Jag är säker på att du kommer att hitta glädjen i livet igen när din själ är redo.
Du finns alltid i mina tankar.

Många varma styrkekramar!

Kristina sa...

Så fint du har skrivit, Joanna! Jag tänker på er. Varma kramar.

Camilla sa...

Otroligt vackert du skrivit om din bor.
Kan tänka mig att det är en viss terapi att få skriva av sig. Det skulle det har varit för mig,tror jag.
Sedan är det helt upp till dig VAD du vill skriva.
Vi är alltid här för dig!
Sv: Hahaha..jojo...nog har inläggen förändras. Humorn...om jag har någon...är nog densamma. Men nog har den förändras. Och jag hoppas att det är till det bättre ;)
Kram,underbara du!

RackarTuss sa...

Väldigt mycket kärlek, i den dikten, till din bror - fint.

Fru Eriksson sa...

Blir så rörd & berörd av det du sklriver/Kramar om

stoffisen sa...

Hej fina du.
Jag har haft svårt att kommentera din blogg, men jag har tänkt på dig - massor!

Stor kram.
STOFFE

Fru Gårman sa...

Cia! sa...

hej, joanna!
jag njuter av ditt sätt att skriva och verkligen sätta bilder på dina ord. du skriver så fint och helt fantastiskt!

självklart var det fredde, både på stranden och i trädgården. han är med oss alla på ett eller annat sätt. det kommer han alltid att vara. vissa av oss är mer mottagliga för att han visar sig än andra. tyvärr tillhör jag de "andra"...

tårögd läser jag din dikt. jag förstår nog inte helt hur det känns, men han fattas oss alla.

vi ses nästa fredag.

styrkekramar i massor
<3 <3 <3

Caroline sa...

Börjar med att beklaga sorgen och skicka dig en värmande kram.
En storebror är en speciell person, jag är själv en lillasyster, det är en person som följt en hela livet.
Tycker inte du ska känna att du skriver mycket om din saknad oh sorg efter din bror, det är din blogg. Ibland kan det bara vara bra att skriva, skriva av sig lite av sorgen.
Själv så förlorade jag min mormor för snart ett år sedan, skrev en hel del om hennes sista tid och framförallt tiden efteråt, som än idag kan komma upp.
Hittade en dikt i början av sommaren jag tycker stämmer in väldigt bra på sorg "Sorg går inte över. Den tar bara en annan form. En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla."

Hittade hit via en av mina favoritbloggare, Lotta.

Kram

marie sa...

Så fint skrivet, det märks att du älskar din bror mycket!
Sorgen tar aldrig farväl, men man lär sig leva med den.


Många varma kramar till dej!

Husfrun sa...

Fina fina Joanna. Läste just dödsannonsen i tidningen. En sån underbar text, så fylld av kärlek.
Stor kram.

Joanna Björkqvist sa...

Tack så väldigt mycket för att ni läst och tyckt om mina ord om min storebror. Jag ville verkligen skriva något fint, som fångade både hur vi ser på honom och hur han var, så jag blir väldigt glad när ni berörts av orden.

Varmt tack!