Ett brustet hjärta

I vår rabatt ligger ett hjärta som jag fått av en väninna. Jag vet inte säkert vilket material det är gjort av, men det ser ut som betong, så jag har alltid tänkt på det som ett betonghjärta. Betong är hårt och hållbart. Jag är ingen expert, men jag förknippar betong med ord som rejält och stabilt och tänker att det är sådant man bygger hyreshus och parkeringshus med. Det tål en hel del, alltså.

"Hållfasthet är betongens viktigaste egenskap näst efter beständighet."

säger Wikipedia.

I lördags upptäckte jag att hjärtat i rabatten brustit. Det hade gått i tusen bitar och en stor bit hade till och med trillat loss från hjärtat och låg bredvid. Jag funderade på om jag skulle ta bort det direkt, men bestämde mig för att göra det när jag gör i ordning rabatten inför våren istället. Det kan lika väl ligga där ett par veckor, tänkte jag.

Inte visste jag då att min älskade storebror skulle dö den dagen. I Thailand, där han var, hann det visserligen bli söndag, eftersom han dog efter midnatt på lördagskvällen, men här i Sverige var det fortfarande lördag när han krockade och omkom.

Hjärtat i rabatten brast precis som mitt och den stora biten som trillade loss var självklart min bror. De andra bitarna kämpar förtvivlat för att hålla ihop, precis som jag och hela min familj kämpar varje sekund.

Tänk om jag, när jag såg det trasiga hjärtat, vetat vad som skulle hända bara några timmar senare. Inte anade jag att det var en förvarning om tragedin som skulle komma. Jag trodde helt enkelt att vintern varit sträng. Så fel jag hade.

Idag har det varit minnesstund i Phuket för min bror. Själv gick jag till vår kyrka och tände ett ljus för honom. Det brann redan många andra ljus i den stora ljusstaken, men det var bara ett par centimeter kvar av dem, så när de brunnit ut kommer min brors ljus fortfarande att att brinna. Det kändes fint att veta att hans låga kommer att brinna även när de andra slocknat för länge sedan.

Jag tog också ett kort ur korgen som finns innanför dörren. Visitkortsstora lappar med citat ur Bibeln ligger där och alla som vill får ta ett. Jag svepte med handen över lapparna, valde ett, läste budskapet och tårarna strömmade när jag insåg vad det stod:

"Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

                                                                  Romarbrevet 12:21"

Det är precis det jag kämpar med. Jag försöker se de små, små sakerna som är positiva i vår djupa förtvivlan och i all fruktansvärd sorg. Mitt blogginlägg igår handlade om just det. Det är också anledningen till att jag inte tagit bort eller bytt ut raden under mitt bloggnamn - min bror hörde ju till det goda i livet och i mitt universum finns för alltid gott om plats för honom.

Det finns tecken överallt runt omkring mig och allt påminner mig om min bror.

Åh, min älskade bror - kom tillbaka!