Hälsning igen från storebror

Sedan min älskade storebror gick bort fylls mitt liv hela tiden av tecken och hälsningar från honom. Mycket har jag inte kunnat skriva här, för det känns för privat, men en del har jag delat med mig av. Ljusexplosionen, flygplanet och det krossade hjärtat har jag skrivit om tidigare och det har varit helt fantastiska upplevelser.

När jag nu skulle göra rabatten på framsidan vårfin funderade jag redan inomhus på om jag skulle plocka bort det krossade hjärtat, för det ligger i den rabatten. Det ser inte trevligt ut med ett trasigt hjärta och de senaste dagarna har det fallit isär ännu mer, så det hade knappt ens formen av ett hjärta längre.

När jag kom ut till rabatten blev jag alldeles varm inombords. Runt omkring stack vackra tulpanblad upp och det hade jag inte sett tidigare trots att jag slängt ett öga där så gott som varje dag sedan hjärtat brast. Jag fick hjärtat i höstas av en väninna, så det har inte legat där någon vår ännu och det är ju bara på våren tulpanerna syns.

När jag stod där och tittade fick jag en otroligt stark känsla som jag valde att följa. Känslan var att jag inte skulle låta ett krossat hjärta stå i vägen för det nya liv som spirar. Så poetiskt och så fint och det bara dök upp i mitt huvud.

Jag kan säga att den tanken formulerade inte jag själv. Den bara kom och jag slogs av att det kanske fanns tulpanlökar även under hjärtat, som nu inte kunde växa fram, eftersom det låg under tung betong. Hur ska livet kunna fortsätta om man, vare sig man är människa eller tulpan, är begravd under grå betong?

Varsamt plockade jag bort de trasiga bitarna av hjärtat och där låg ett litet visset löv. Några tulpanblad under hjärtat kunde jag inte se, men säkert fanns de där eftersom det växte frodiga blad runt omkring och sannolikheten att jag inte planerat lökar på hela området, utan lämnat en plätt i mitten, var minimal. Jag luckrade upp jorden och jo, minsann. Se där!

Där under fanns ett litet svagt ljusgrönt blad, som inte hittat upp till jordytan och som inte ens hunnit få sin fina lila färg, för det låg något tungt och grått ovanpå. Nu har jag tagit bort lite jord så att tulpanen ska kunna växa och så småningom glädja oss med en vacker blomma.

Tack så mycket, min älskade storebror, för de vackra och kloka orden, som jag för alltid kommer att minnas och göra mitt bästa för att efterleva.

Jag ska göra vad jag kan för att inte låta ett krossat hjärta stå i vägen för livet.

I mitten sticker det upp ett litet yrvaket tulpanblad.