Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

fredag 23 mars 2012

Hälsning igen från storebror



Sedan min älskade storebror gick bort fylls mitt liv hela tiden av tecken och hälsningar från honom. Mycket har jag inte kunnat skriva här, för det känns för privat, men en del har jag delat med mig av. Ljusexplosionen, flygplanet och det krossade hjärtat har jag skrivit om tidigare och det har varit helt fantastiska upplevelser.

När jag nu skulle göra rabatten på framsidan vårfin funderade jag redan inomhus på om jag skulle plocka bort det krossade hjärtat, för det ligger i den rabatten. Det ser inte trevligt ut med ett trasigt hjärta och de senaste dagarna har det fallit isär ännu mer, så det hade knappt ens formen av ett hjärta längre.

När jag kom ut till rabatten blev jag alldeles varm inombords. Runt omkring stack vackra tulpanblad upp och det hade jag inte sett tidigare trots att jag slängt ett öga där så gott som varje dag sedan hjärtat brast. Jag fick hjärtat i höstas av en väninna, så det har inte legat där någon vår ännu och det är ju bara på våren tulpanerna syns.

När jag stod där och tittade fick jag en otroligt stark känsla som jag valde att följa. Känslan var att jag inte skulle låta ett krossat hjärta stå i vägen för det nya liv som spirar. Så poetiskt och så fint och det bara dök upp i mitt huvud.

Jag kan säga att den tanken formulerade inte jag själv. Den bara kom och jag slogs av att det kanske fanns tulpanlökar även under hjärtat, som nu inte kunde växa fram, eftersom det låg under tung betong. Hur ska livet kunna fortsätta om man, vare sig man är människa eller tulpan, är begravd under grå betong?

Varsamt plockade jag bort de trasiga bitarna av hjärtat och där låg ett litet visset löv. Några tulpanblad under hjärtat kunde jag inte se, men säkert fanns de där eftersom det växte frodiga blad runt omkring och sannolikheten att jag inte planerat lökar på hela området, utan lämnat en plätt i mitten, var minimal. Jag luckrade upp jorden och jo, minsann. Se där!

Där under fanns ett litet svagt ljusgrönt blad, som inte hittat upp till jordytan och som inte ens hunnit få sin fina lila färg, för det låg något tungt och grått ovanpå. Nu har jag tagit bort lite jord så att tulpanen ska kunna växa och så småningom glädja oss med en vacker blomma.

Tack så mycket, min älskade storebror, för de vackra och kloka orden, som jag för alltid kommer att minnas och göra mitt bästa för att efterleva.

Jag ska göra vad jag kan för att inte låta ett krossat hjärta stå i vägen för livet.

I mitten sticker det upp ett litet yrvaket tulpanblad.

18 kommentarer:

Anki sa...

Så fint!! <3

Duktiga Tjejen sa...

Fiint!

Andra intryck sa...

Fina ord!

LyckligaPraliner sa...

Åh så vackert skrivet. Så vackert att det gör ont i hjärtat. Vilken fin tanke om att inte låta ett krossat hjärta stå i vägen för livet. För det är ju så att även trasiga hjärtan blir hela till sist.

Ann-Louise

Mona sa...

Va härligt de låter med dessa små tecken som värmer ens hjärta :-)Så skönt att veta att hans finns med er :-) När man läser din blogg, Joanna känner man värmen sprida sig! och med din starka kärleken du har till din bror (och familjen) är det inte konstigt att Fredrik känner den ända upp till sitt himmelrike :-)

Kram
Mona

Lovable sa...

Åh det där är ett sånt där fint inlägg igen. Man liksom ryser till av glädje :-) kram!

LillaTuss sa...

Så klok du är som "ser" tecknen på det där poetiska sättet. Även om tankarna bara poppar upp så är du medveten om dem. Du låter inte sorgen äta upp dig. Du låter den finnas där... samtidigt som du lever ♥

Mallan sa...

Vackert....

Anneli Stålberg sa...

Åh vad fint!
Kram!

Camilla sa...

Det är nog inte första och sista gången han kommer att"prata" med dig.
Nä...han kommer att finnas där hos dig,resten av ditt liv.
Minnet lever!
Kram,vännen.

Unknown sa...

En helt underbar tanke, att inte låta ett krossat hjärta stå i vägen för livet! Han verkar vara precis lika klok som du, din bror!

Att ta tillvara på livet och dessutom försöka njuta av det, är det viktigaste vi kan göra!

Kram

Åsa sa...

Åh, det är så otroligt häftigt det där med att man får tecken <3 å så glad att du få det, det ger en närhet som hade vart så tom annars :)
Jag fick klara tecken av min mormors syster när jag gick på en storseans en gång. Jag tror på sånt, men har ändå en dos skeptis i mej. Men hon berättade grejer för mej som ingen annan vet om och hon sa också ord jag behövde just då för att pallra mej upp och säga stopp för människor som tog mej för givet och faktiskt styre mej, sk. vänner. Jag åt dåligt, och det fick jag en dos ovett för ;-) hahha. Hon va speciell Lisa, ho blev 99år :)
Kramar Åsa

Villa Frejas bokblogg sa...

Vilka vackra ord och tankar.
Så fint.
Kram.

Kvinna i medelålderns tid sa...

Ja vackra tankar och ord.
Kram!

Joanna Björkqvist sa...

Tack så mycket, fina vänner, för era värmande ord! Så glad jag blir när ni berörs av det jag skriver, för mitt behov av att skriva av mig har aldrig varit större... KRAM!

Anonym sa...

Vackert! Och intressant med andra som är med om sånt! Då jag förlorade min mamma var jag med om liknande + vissa drömmar som var VÄLDIGT speciella och betydelsefulla. Sånt som nästan känns lite crazy att prata om .. men så diskuterar man med någon som förlorat någon nära .. och så inser man att det inte alls är ovanligt! Kram!

Mångmamma sa...

Så fint och poetiskt uttryckt.
Att din bror ger dig en fingervisning om vad som är viktigt här i livet, är en fantastisk gåva och du förvaltar den väl.

Susanne sa...

Åh va fint och vackert.... <3
Jag har fortfarande ont i hela kroppen av sorg. Sorgen är enorm, börjar förstå att jag aldrig, aldrig mer ska få träffa min älskade lillasyster. Något positivt i all sorg är att jag och min lillebror har kommit varandra ännu närmare varandra.
Massor med kramar och tack för alla dina tröstande, värmande ord.